Jag är ny här, så Hej!

Jag har upplevt det du skriver om, det var för några år sedan i samband med att jag hade en cysta på min bisköldkörtel och att jag gick in i väggen några år senare. Då var det så illa att jag tittade på min  pojkvän och tyckte att jag inte kände igen honom. Jag visste precis vem han var men han var liksom främmande ändå. Overklighetskänslor för mig är när jag inte riktigt tycker att världen är som den ska, men då tycker jag att det kan liknas med panikångest men ändå inte. Världen blir suddig och jag vet att jag är orolig och saker känns konstiga men jag har inte uttalad ångest. Nu kanske det här låter rörigt men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara bättre, hoppas det hjälper något ialla fall.

Jepp dom har jag. Känner som du, blir rädd för att prata för min röst låter konstigt. Vill helst sova eller ligga i ett mörkt rum då.

Japp! Se min tråd nedan…

http://angestsjukdomar.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=eba51692-21d1-417e-8e9d-2f35ee798a47

Hejsan och välkommen hit

När jag får dom där känslorna så ger jag mig bara den på att göra något som återknuter mig till vad som är verkligt.

Djuren är verkliga. Pärlor är verkliga. Penslar är verkliga.

Men framför allt, djuren. Man kommer tillbaka till verkligheten på ett trevligt sätt om man har djur.

Japp, jag känner också dessa overklighetskänslor. Ibland när jag vaknar och har drömt något så vet jag inte om det hänt i verkligheten och får jätte jobbig ångest. Men inte bara då utan i stort sett hela dagar med få uppehåll.

En här till med overklighetskänslor..Omvärlden verkar annorlunda ibland kan det kännas som att man hör allt genom en glas burk det är dovt och låter långt borta. ja jag kan rabbla upp en massa saker..Jag får oftast en panik attack när jag märker att jag upplever detta så annorlunda..sök på google annars om overklighetskänslor där finnns en massa o läsa och man känner igen sig på symtomen..

Kram Eva

Det avar dem här overklighetskänslorna som fick mig att tro att jag höll på att bli tokig, ungefär en vecka efter att min panikångest bröt ut så kom dem. Och fortsatte enda tills, nu? Jag har blivit bättre.

Jag hade inte en aning om att man kunde känna såhär.

jag visste inte om det som hände var en dröm eller verklighet. när jag tänkte tillbak på dagen så kändes det som om jag inte hade gjort det. jag blev räddare och ångesten kom tillbaka.

det är de som är viktigt. du är inte glaen, och blir inte galen. till alla er! ångest är inte farligt. men hemskt.

Jodå ganska ofta har jag dessa overklighetskänslor, nyss hade jag en.. men får aldrig panik av dem, utan tror bara att jag drömmer, att jag sedan märker att jag inte gör det känns skumt.

Men antar att jag lärt mig leva med dessa känslor som kommer oftare och oftare just nu =/

det är så jag menar, jag tror att jag drömmer. och så kommer jag på mig själv med att jag är vaken och.. då får jag mina attacker för jag blir nästan rädd för mig själv.

det känns, hur dumt det än låter skönt med folk som har samma sak som mig.

min 12-åring har ingen panik-ångest men har dragits med det här, dom senaste åren.

Kan det inte finnas en fysisk förklaring till tillståndet också?

Hon brukar säga så här: mamma, nu händer det igen jag är borta, ropa tillbaka mig. ROPA på mig, jag är borta igen.

Thistle nämnde ju en cysta på bisköld-körteln och min dotter har dragits med alla möjliga konstiga fysiska symtom, sedan 2,5 år tillbaka, kan förklaring verkligen vara så enkel.

Och thistle, hade du några övriga symtom?

jag fick min panikångest vid 17 års ålder och efter någon vecka fick jag mina overklighetskänslor.

kan inte tänka mig hur en 12 åring sätter sig in i den situationen. hon kanske är mogen för sin ålder men fy :(

jag hoppas det blir bättre med åren och inte sämre.

japp det har jag.

välkommen  Thistel