Som barn fick jag ofta höra att det jag var rädd för inte fanns. Det gjorde det men i en annan skepnad. Ta dig i kragen, eller att man förminskar genom att säga bara du gör så här…. så blir det bra. Välmenta råd som förminskar, eftersom personerna utgår från sig själva och mig och mina problem.

"Du måste bara ändra ditt sätt att tänka på."

"Men tänk så här istället."

"Du behöver söka hjälp."

"Vill du må sådär hela ditt liv?"

"Det du upplever är ju inte så på riktigt."

"Var inte så negativ"

"Andra har det värre"

"Det är bara att tänka positivt"

"Det där är väl inget att oroa sig för?"

Lat har man ju fått höra att man är hela sitt liv. Och överkänslig, att man alltid överdriver, är löjlig, negativ, och "vill må dåligt".

Några fina förslag från helt oförstående är att "hitta en hobby" och "börja träna". Tack, jag har både hobbys och motionerar men är fortfarande diagnosticerad med depression.

"När du känner att ångesten kommer,ta då en promenad" det hjälper, jag vet. men det sista jag vill är att gå utanför dörren just då.

När jag växte upp sade ibland en granne talesättet "det går över tills du gifter dig" när jag hade slagit mig. Logiskt "visste" jag ju att det var sant, men samtidigt tänkte jag "ska det ta så lång tid innan det onda försvinner"…

"I vuxen ålder" läste jag något i mitt tycke tänkvärt;

Barnet som behövde tröst: "Jag är rädd, det här känns farligt".

Tröstaren: "Det är inget farligt, inget att vara rädd för".

Barnet som behövde tröst: "Det måste det väl vara, eftersom jag är så rädd!".

Förstår att det är för sent att bidra med något till TS föredrag men en riktig pärla en av mina bästa vänner fick höra när han gick till psykolog nr femtioelva i ordningen där han berättade om sina problem med ångest. 
"Tänk inte på det som ger dig ångest då." 
Han reste sig och gick därifrån.

Vet inte exakt vad du menar, men psykologer som ber en skriva ner tankar har ALDRIG funkat för mig, man känner bara: va?.

Detta är inte längre aktuellt tyvärr

Även om det inte är aktuellt så tillägger jag ett par saker som säkert andra kan känna igen sig i.

Det är ingen ide´ att oroa sig. (Precis som att man inte vet det och bara kan sluta genom att bestämma sig då eller?!?)

"What doesnt´ kill you makes you stronger"  (Det KAN hända att det kan bli så med tiden, men då krävs vanligtvis hårt arbete och stöd för att komma dit, trauman har annars en tendens i många fall att göra ens liv ännu värre med tiden både fysiskt och psykiskt. Finns vetenskapliga belägg för i The Ace studies)

Jag talar inte om för folk hur jag mår längre, och de skiter i det också. Men något jag alltid hatat i mitt liv och gör fortfarande är när folk frågar "hur mår du?"

de kan säga "hej, kul att se dig" eller vad som helst, de behöver väl fan inte fråga hur jag mår… 

Jag har lärt mig att vifta bort det snabbt. "Det är ok, hur mår du." För att tala om hur jag mår gör jag bara för en doktor när jag sökt hens uppmärksamhet(beställt tid hos dok alltså, hittade inte rätt ord).

#11, För att inte tala om att det mycket väl KAN döda en… #12, Ibland funderar jag på att dra en lång, uppriktig harang om hur jag mår inklusive ångest och alltihop. Då kanske de inte frågar fler gånger… 😉

#13 Absolut att man ju kan tyvärr!😕 Svaret till #12 du skrev har jag också funderat på ett antal gånger att göra.😉

#12 

Avskyr också frågan om hur jag mår, med tanke på att de flesta bara frågar det som en artighetsfras utan att de bryr sig om att veta ändå. Jag frågar själv bara sådant om jag verkligen vill veta. Finns ju andra flera andra sätt att börja en konversation på liksom.

Jag anser att man ska fråga någon hur man mår, om man faktiskt är intresserad av att veta hur personen mår. Inte bara av artighet. Vet inte om detta är okej, men kolla gärna in min blogg Tassar och Tankar, en blogg om katter och psykisk ohälsa 😊 tassarochtankar.wordpress.com

Man har ju fått höra mer än en gång att: ”Ryck upp dig nu”
”Tänk inte så då”
”Det är ju inte på riktigt”

Det ger mig bara mer press och ångest.

Men det var ju länge sedan, sluta älta osv. Jag -lider-(!) av PTSD som om jag frivilligt "gräver ner mig i det förflutna."

”Äääääsch!” Har jag fått när jag var ledsen en gång. Värst var nog ”du skulle behöva ha sex.”

#19: Förlåt, men 😂
Det är så jävla urbota idiotiskt sagt, hur tänker såna personer?!

Förmodligen var det samma tankar min dåvarande psykiatriker hade när han sade att "du måste skaffa dig en pojkvän!" 🙄
Han menade för övrigt att "du måste skaffa barn, när du är över 40 och ångrar dig så är det för sent!"
Jamen, det är väl ett jättebra skäl att skaffa barn?! Nu är jag 48 och innerligt glad att det aldrig blev några.

#20: Jag tror att de tänker antingen för mycket med hjärtat eller med… Ptjaa ändan ligger nära till hands att misstänka.

Förmodligen tar de den enkla genvägen att man ofta blir lyckligare av att skaffa familj, thus ha sex = bli lycklig eller skaffa partner och sånt = bli lycklig. Visst, det är en komponent, men jag tror att man måste tänka större. Personligen älskar jag Maslows behovshirearki där, där står ju vad vi har för basala behov för att vara lyckliga eller i alla fall inte olyckliga så va. Sex och relationer finns visst med, men det finns mycket annat också. Ett trasigt/borttaget/aldrig tillagt trappsteg och hela trappan kan vara fördärvad, det tycker jag att din psykolog borde ha tänkt på, men det är verkligen som de säger: "Att hitta rätt psykolog är som att hitta "den rätta", gör du det vet du det, hittar du en psykopat vet du det också.

Sedan är det väl en smaksak om man vill ha ungar eller inte, det råder inte brist på människor på jorden så det torde ju vara valfritt om man vill eller inte vill ha barn, precis som att det är valfrit vilken typ av, hur många eller hur få partners man vill ha liksom, huvudsaken är väl ändå att man mår bra i sig själv och känner att "såhär vill jag ha det, det här är mitt liv i en liten ask!"

"Kämpa på en dag till!"
Visst, det är en fantastisk mening att ha i bakhuvudet, men det är ingen hjälp att få om man känner sig dålig på något vis, eller för den delen känner sig deprimerad.

#20: GASP!
Men ALLA kvinnor måste ju skaffa barn, vad annars är vi bra för?!?!?!?!?! :O