Om du inte förstår dig på emetofobi så kan du bara skrolla vidare.

Jag har då alltså en väldigt svår emetofobi. Som pågått sen jag var typ 8 till och från. Det började med att jag var på min grannes övernattningskalas och då var en som, ja. Jag ber om ursäkt men när det är som värst kan jag inte ens skriva ordet (jag vet det låter konstigt). Iallafall då fick jag panik. Och det var där fobin blev till. (Jag blev aldrig smittad). Det blev bara värre och värre. Det kunde vara lugnare ett tag men det kom alltid tillbaka. Efter ett tag slutade jag gå till skolan. Jag hade panikångest hela tiden. Jag kunde knappt andas. Nu är det värre en någonsin. För någon vecka sen så blev min lillebror sjuk, jag hade inte varit med honom alls men bara tanken gav mig panik. Ingen annan blev smittad och eftersom det var sommar så trodde mina föräldrar att det var matförgiftning. Men vi är alla vegetarianer det var de att det hände dagen efter han ev fått i sig något. Men nu för 2 dagar sedan blev min mamma sjuk. Hon hade sovit hos mig hela natten och på morgonen blev hon sjuk. Sedandes har jag haft ångest och panikattacker, jag har inte heller varit med henne sedan jag fick reda på det. Jag har inte heller ätit något sedandes (något russin). Jag har druckit lite juice och vatten. Jag har inbillat mig att jag mår dåligt (eller?) Det är det här som gör mig vansinnigt, jag orkar inte mer. Jag vill hellre dö. Kan liksom inte sluta ha panik. Det kanske blir akuten snart. Sommaren startar skit för mig, jag skulle på ett ridläger som började idag som varar hela veckan. Men nu missar jag det. DENNA J**LA MAGSJUKA.

Sorry för ett så sjukt negativt inlägg med det är såhär jag mår har aldrig mått så sjukt dåligt.

P.s gärna inga kommentarer om att jag kommer bli sjuk eller något annat triggande. (Det var ganska påfrestande att skriva detta) inte heller om vad det kan vara för sjuka.