Ångestsjukdomar

Jag är en 28 årig tjej, som egentligen är en glad och positiv person, men det finns saker som ofta hindrar till att vara det, och det är min Sociala Fobi och panikångest. Jag har lidit av detta i hela mitt liv, men det blir sämre och sämre. Idag lever jag ett liv princip helt isolerad.Med overklighetskänslor, dödsångest, och enorm trötthet.Och vrede...  Trött på allt, men samtidigt livrädd för att dö.Får poängtera att jag brukade droger för några år tillbaka, det var då allt blev värre.Såklart. Jag blev medlem här för att kunna få kontakt med andra likasinnade, för visst känns det som att man är ensamast i världen med att ha det så här :/ ensamast i världen överhuvudtaget.

Jag äter idag Zoloft, och benzodiazepiner emellanåt. Provat flera olika SSRI och även neuroleptika, men inget har väl egentligen hjälpt. Jag strävar efter ett LIV, jag har önskemål, men vägen känns alltför lång,tyvärr. Frågan är, hur ska man orka gå en sådan lång väg ?

Känner ni igen er,och vill ha någon att prata med,så finns jag! jag vet hur det känns. Hoppas vi hörs!