Etiketterbehandlingmediciner
Läst 3336 ggr
CelsiusT
2013-03-08, 16:36

Vill inte äta anti-depp

För ca 3 v sedan så började jag känna mig trött, hängig och orkeslös igen (har varit utbränd tidigare). För två veckor sedan så hade jag en "dispyt" med försäkringskassan och det fick bägaren att rinna över. Migränen bröt ut, ångesten växte och spänningar i nacke och axlar gjorde att jag såg stjärnor lite var stans. Mardrömmarna (efter sambons sjukdomsvistelse och "nära döden") satte fart på riktigt och jag började känna mig svag och vek. Jag har fått lätt ångest och gråter igen lite titt som tätt. 

Var hos läkaren idag. Blev sjukskriven, men fick även utskrivet en antidepressiv medicin, men jag vill inte ha det! Medicinen ska ätas minst ett halvår och normalt sett längre och det tar 2-4v innan den har effekt. Jag anser att denna svackan inte är något långvarigt och jag vill inte ha hjälp om en månad för då räknar jag med att vara på väg igång igen, det är här och nu jag mår dåligt, jag vill inte medicinera i ett halvår för då räknar jag med att ha annat för mig (tex sådant som ev bebisverkstad om jag mår bättre och det går inte ihop med sådan medicin). 

Jag hade velat ha tex atarax eller något som kan hjälpa till både att dämpa ångesten (som oftast är på nätterna i samband med mardrömmar) och dessutom göra mig lite lugnare så det är lättare att somna in/somna om. Men det tyckte absolut inte läkaren. Blää, jag blir så trött och besviken, det gick inte alls att kommunicera med den läkaren. Han förstod inte mig och jag förstod inte honom. Har inget emot invandrare men det är lite tråkigt när en sådan viktig person inte går att kommunicera med pga språkbrister.

Har ju imovane så får väl köra på det, fick ju min sjukskrivning så får väl jobba på mitt mående med hundpromenader och löpning i det härliga vädret. 

Vad anser ni om sådan medicin? "måste" man ta anti-depp när man mår dåligt? Har ni några tips på vad jag kan göra i min situation eftersom jag inte vill ta anti-depp men behöver lite "kick" för att må bättre? Tips på vad man kan göra när ångesten och gråten kommer?

Medarbetare på westernridning.ifokus

Zabbio
2013-03-08, 16:45
#1

Undvik socker.. socker skapar mer problem med humöret än man kan tro. Snabba kolhydrater av den sort som är mänskligt framställda (vitt mjöl. stärkelser tagna ur sitt sammanhang) kan också ställa till det. Man får oftast ingen större kick men sen när blodsockret dalar följer humöret efter.

Ta D-vitamin om du inte redan gör det, eller gärna en vettig multivitamin. Hjälper inte på ett par dagar men det är aldrig fel.

Ta promenader, tillåt dig att må dåligt. Undvik att sova FÖR mycket, 8-10 timmar max.. och håll igång lite. Det kan hjälpa dig att somna in genom att du helt enkelt behöver sova med hjärna och kropp. Promenader, städa lite osv. Det måste inte vara perfekt, men allt du gör hjälper. Umgås bara med vänner som får dig att må bra.

Påbörja nåt projekt. Behöver inte vara något stort men jag känner åtminstonde tillfredsställelse när jag gjort något nytt, även om det bara är akvarellmålning och även om det inte blir super. Tillfredsställelse är din vän. Tillåt dig att vara nöjd med det du gjort.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

CelsiusT
2013-03-08, 16:57
#2

Ja kosttillskott äter jag det jag behöver. Det gör jag alltid, jag är i behov av det för att må bra i vanliga fall med. Dock är jag lite rädd att min mjölkallergi hjälper mig att "putta ner mig". För det är hiskeligt svårt att vara helt mjölkfri och jag vet att mjölken har lite deprimerande effekt. Socker äter jag precis som jag brukar göra, detta är liksom inget långvarigt som pågått längre tid utan detta har kommit nu och jag ser det som en kort period då jag är svagare än vanligt (beroende på yttre omständigheter), så jag tänker inte lägga om kosten särskilt för detta då jag mår bra annars (mer än vara extra noga att utesluta mjölken eftersom jag vet att den ställer till det).

Jag förstår vad du menar med det där med tillfredsställelse, problemet för mig är att jag inte kan göra något "även om det inte blir bra". Jag fixar inte att göra saker halvdant, extra dåligt när jag inte mår bra.

Men jag funderar på att kanske anmäla hunden eller hästen till någon tävling, då får jag ett mål att jobba mot så jag kommer mig ut lättare och eftersom målet inte är att vinna tävlingen utan bara att ställa upp så behöver det inte bli någon press….

Gör jag fel i att låta bli att medicinera? Varför är läkare så snabba på att sätta in medicin? Som jag känner det så ger tanken på långvarig medicinering med dess bieffekter mig mer ångest än innan… =S

Medarbetare på westernridning.ifokus

Zabbio
2013-03-08, 17:09
#3

Sluta med sockret under tiden också - det ger en omedelbar instabilitet att äta socker. Nu pratar jag dagar och timmar i svägningar från socker, inte veckor. Blir det för jobbigt att skippa stärkelse så låt  bli, men sockret är en bov.. Betrakta sockret som mjölk. 

Jag blir ju heldeppig av vete och kan få reaktioner om jag slukar för mycket mjölk i en period också.

Att träna inför en tävling är precis en sån sak jag menar :) Målet är inte att lösa det perfekt (vinna) utan att ställa upp. I mitt exempel var inte målet att göra en vacker tavla, utan att testa en ny teknik (akvarell i mitt fall) och öva.

Jag har tagit flera olika medeciner mot depression, fick även Xanor, en gång. Snällt av dem att ge nåt som funkar och sen inte ge det mer för att jag är beroende (av 10 tabletter/år).. menmen. Jag slutade med medecineringen, den första blev jag apatisk av och den andra  kändes bara fel. En bra bit senare upptäckte jag vete-intolerans, och sedan jag slutade med vetet har jag klarat mig mycket bättre. För att sätta en mätning på det kan man säga att jag har 98% färre ''må dåligt-dagar'' och 70% mindre ångest när jag väl får ångest. Ungefär, så det är rejäl skillnad. Kroppen och huvet har kontakt igen, liksom.

Men hur det är i ditt fall vet inte jag.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

CelsiusT
2013-03-08, 17:22
#4

#3 Och att bara vara utan mjölk är i sig så hiskeligt svårt att effekten stundvis blir mer negativ av att utesluta det än att inte utesluta det. SÅ att skippa socker - nej tack! Jag lägger inte om min kost, jag är nöjd med vad jag äter och mår normalt sett bra på det så jag anser inte att kostomläggning är smart för mig, speciellt inte just nu. Jag vet exakt hur socker och stärkelse fungerar och jag vet vad och hur jag äter och är nöjd.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Zabbio
2013-03-08, 17:23
#5

Jajja, gör som du vill.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

CelsiusT
2013-03-08, 17:29
#6

Alltså detta har i mina ögon att göra med press utifrån. Press från försäkringskassan i kombination med tunga lass från sjukhustiden som bubblade upp till ytan i samband med lite jobbiga familjerelationer. Ångest är det som i mina ögon är grundproblemet. Inte direkt depression (och absolut inte min kost). Jag tror faktiskt ärligt talat att jag egentligen bara behöver en bra samtalskontakt. Någon att ventilera med, att få gråta ut, vila upp mig utan press och istället göra saker som får igång endorfinet lite grann. Lära mig hantera ångesten utan att bara trycka undan den.

Medarbetare på westernridning.ifokus

CelsiusT
2013-03-08, 17:34
#7

#5 Ja för att sluta med socker är inget som man gör "bara sådär". Det är inget som man bara kan låta bli att äta. Det innebär för mig ett jäkla sjå för att få till. Det är liksom inte som att trycka på en knapp och vips så är sockret borta ur maten. Sen är jag absolut ingen människa som sitter och trycker i mig socker och godis, äter en ruta 70-80% mörk choklad om dagen kanske lite chips en kväll på helgen. Men annars äter jag inte godis, och att utesluta socker är så mycket mer än att bara låta bli att äta godis och det krävs stort engagemang för att få till - inget jag har just nu, det är sånt som är svårt för mig när jag mår bra så tänker absolut inte lägga in någon ångest kring min mat. För ångest av mat har jag så det räcker och blir över redan från början.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Zabbio
2013-03-08, 17:59
#8

Äter du inte socker är det ju inget att ändra på. Syftar inte på frukt eller nån maträtt med ett gram socker. Men vet mer än en som är deprimerad och som trycker i sig godis eller pasta etc och inte ser hur dumt det är när man redan är nere. Sockrr i sig skapar kanske inte depression men när man är känslig kan sockret faktiskt vara en hand som knuffar ner en i ångesten. Jag har inte några andra råd att ge än de jag gett. Hur och om du passar in dem i ditt liv är upp till dig. Jag går ju inte i dina skor.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

CelsiusT
2013-03-08, 18:03
#9

#8 Okej, menar du uteslut godis, då är det en helt annan sak. Då kunde jag svarat direkt att jag bara äter lite choklad och inte äter godis i några mängder i övrigt.

Men sen nämner du ju ändå pasta - kolhydrater är ju också socker. Äter förvisso alltid fullkorn när jag äter pasta. Men likväl är ju det också socker. Finns socker i massor av mat som man inte tänker på - precis som det finns mjölk i princip allting även om man inte kunde gissa det.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Zabbio
2013-03-08, 18:18
#10

Jag syftar på att förutom rent godis utesluta de snabbaste kolhydraterna. Framförallt vitt bröd och pasta etc. Fullkorn är såklart något bättre. Samtidigt om du känner att du inte orkar ta stärkelsen ur kosten så är det ju som det är, det skrev jag i mitt andra inlägg oxå tror jag. Att bara skippa godis är en god bit. Orkar du minska de värsta källorna skadar ju inte det även om du inte utesluter helt. Menade heller inte en permanent kostomläggning. Det är som sagt helt upp till dig som känner din situation bäst. Just eftersom det var en tillfällig nergång tänkte jag att ta bort delar som kan förvärra och skapa obalans var vettigare än långsiktig planering med livslång medicinering. Tills du känner dig stabil igen. Bra vänner och kost är ett par exempel.

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

CelsiusT
2013-03-08, 18:45
#11

#10 Ja jo jag förstår din tanke. Men kostomläggning är något extremt stort och svårt för mig. Så nej tack.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Chestnut
2013-03-10, 14:31
#12

Du kan inte ringa kuratorn på VC (har dem en hemsida så kolla där om det finns direktnummer) säga det att du fick medicin men hellre vill ha samtalskontakt och höra efter om de har någon tid?

Med vänliga hälsningar
Chess

CelsiusT
2013-03-10, 15:14
#13

#12 Ja, jag har ju samtalskontakt på Öppen Psyk men hon är arbetsterapeut och jag vet inte, men jag har väl kanske lite svårt att prata på det behandlande sättet med henne + att hon inte pratar på ett behandlande sätt i den bemärkelsen så hon får inte fram sådana saker från mig. Hon hjälper mig mycket med praktiska lösningar och det är väl egentligen det som är hennes uppgift. Dom har heller inga, i mina ögon, bra kuratorer på öp psyk, men jag kan ju faktiskt som du säger ringa till VC och kanske få en kurator därigenom.

Medarbetare på westernridning.ifokus

kittun1
2013-03-12, 14:57
#14

Hur länge har du ätit imovane? Jag tog sådana i flera år utan att förstå att de var medicinen som gjorde att jag hade sån ångest, var så trött och tappade livsgnistan. Nu har jag slutat med dem sedan två månader och börjar sakta bli bättre. Imovane, zopklon osv är inte så oskyldiga som man kan tro utan kan för vissa, som mig, ge biverkningar.

CelsiusT
2013-03-12, 18:30
#15

#14 Jag äter sådana så otroligt sällan. Har tagit en eller kanske två Imovane i år. Förra året åt jag kanske max 5-7st.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Passeli
2013-03-21, 00:12
#16

Det är ju bara bullskit att inte äta socker om man mår dåligt. Det har inget med det att göra. Sluta prata såna dumheter! Om man mår dåligt så spelar det ingen roll om man minskar socker. Det beror på serotoninflödet. Om du är riktigt (alltså riktigt) deprimerad så hjälper bara antidepressivt medicin. Jag var FRUKTANSVÄRT deprimerad några år sedan. Men det berodde inte på socker. JAg har aldrig gillat socker. Endast antidepressivt medicin hjälper. Det hjälper inte direkt. Tar flera veckor. Men det är värt att vänta efter det mörker som varit. Ja tar en fontex 20 mg på morgon och 20 mg på dagen och skulle inte våga sluta med dem.

CelsiusT
2013-03-23, 18:46
#17

#16 Jo men mitt problem är inte att jag är så deprimerad. Jag har varit det och då åt jag antidepressiv medicin. Nu känner jag mig mest stressad, ångestproblem till o från (kanske varannan var tredje dag), vissa dagar lätt nedstämd (inte deprimerad). Nu känner jag mig redan mycket bättre än då jag skrev inlägget (och besökte läkaren). Jag har inte ätit medicinen han skrev ut, för jag anser inte att jag är deprimerad och jag vill inte äta sådan medicin (pga biverkningarna och hur länge man ska äta dom och begränsningarna under tiden).

Jag har nu samtalskontakt och bearbetar situationen just nu och situationen som varit (ett trauma som nu bubblat upp till ytan och kommit ikapp mig).

Medarbetare på westernridning.ifokus

vallhund
2013-03-24, 05:29
#18

Det är synd att läkare snålar in på relativt ofarliga mediciner som Atarax, Lergigan, Theralen o Propavan, om det nu är så att patienterna vill ha dessa o att de hjälper.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

CelsiusT
2013-03-24, 11:03
#19

#18 Ja när läkaren sa att han inte ville ge mig atarax så frågade jag direkt varför, svaret blev att dom inte är så bra när man ska äta dom regelbundet under längre tid. Jag sa då åter igen att detta inte är regelbundet längre tid utan då och då under kortare tid. Frågade också om det är någon fara att äta atarax (vet ju att dom är orafliga), svaret blev då nej men jag anser ändå att dessa anti depp är bättre. Ja fast är det bättre att skriva ut dom som jag inte tänker äta? sa jag då och när han inte svarade så reste jag mig och gick. 

Hade sådana jäkla kommunikaitonssvårigheter med den mannen. Han skrev dessutom helt fel läkarintyg till mig trots att jag förklarade 3-4 gånger vilket det var han skulle skriva (han lyssnade först och främst inte färdigt på vad jag sa och sedan hörde jag på honom när han sa att han visste vilken som skulle in att han faktiskt inte hade koll), sedan ringde FK mig och beklagade sig över att det var fel intyg. 

Jag har inget emot invandrare, absolut ingenting! Men jag anser nog att det ska finnas ett visst krav på kunskaper inom Svenska för att få ett sådant jobb som läkare, speciellt inom psykiatri. Det är en sådan post som är så viktig att man kan prata och kommunicera. Men han kunde liksom inte ens basic svenska och jag vette sjutton hur mycket han förstod av det jag sa.

Medarbetare på westernridning.ifokus

vallhund
2013-03-24, 11:06
#20

#19 Okunnig läkare mao.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Border Collie samt Cancer, Choklad, Kennel o Psykologi.

 

Upp till toppen