Etikettallmänt-om-ångest
Läst 1462 ggr
sahoga
2013-03-15, 09:40

Kaos

Hej!

Jag är ny på den här sajten och vet inte riktigt hur det funkar. Men jag skriver ett inlägg så får jag se om någon läser det :)

Jag är intresserad av att höra från andra hur de upplever svår ångest (alltså sådan ångest där det känns som om man ska börja klättra på väggarna).

Min senaste ångestsession började för drygt en månad sedan. Det började väldigt subtilt med ångest som låg i bakgrunden och störde. Jag var inte säker på att det var ångest, vilket jag aldrig är trots att jag haft de här problemen i över 12 år. Jag tror fortfarande att jag håller på att tappa fattningen.

De första riktiga ångestattackerna lyckades jag hantera och avstyra så att de aldrig blev särskilt långvariga. Men sedan ett par veckor tillbaka har ångesten varit så kompakt att jag inte kunnat hantera den.

Eftersom jag är väldigt orolig och inte riktigt säker på att det "bara" är ångest undrar jag om någon känner igen sig i följande:

-En tryckande känsla av att inte vara närvarande i nuet. Svåra koncentrationsproblem och en känsla av att vara instängd i sig själv.

-Vaknar tidigt och har tankar som snurrar i huvudet. Tankar som verkar helt ologiska och obegripliga.

-Problem med aptiten (jag har redan tappat ett par kilo).

-Att ovan problem ofta infinner sig i brytpunkten mellan vinter och vår. För min del är det andra året i rad som vårens inträde sammanfaller med extrem psykiskt obehag.

Tacksam för svar och kommenterar!

Passeli
2013-03-20, 22:00
#1

Tja. Svårt att säga vad som definieras som ångest. Jag har inte ångest nu. Har inte haft de sista tio åren. Men innan dess! Fruktansvärt. Jag vet inte om det var ångest men jag höll på att bli tokig! När jag skulle sova slog det i bröstet som en yxa och jag hoppade upp som en fjäder och var Alldeles ifrån mig. Jag hade svårt att andas ( obs. Inget fel på hjärtat) jag rusade upp och satte mig i sängen och flåste. Jag gick till badrummet. Det kröp i mig. Fullständigt kröp. Jag trodde jag skulle bli helt galen av att inte kunna ha en enda kroppslem stilla. Jag var helt otroligt rastlös. Alltså inte rastlös så som man är utan det kröp i mig. Jag kan inte förklara det. Det var HEMSKT. Det dröjde en vecka innan det gick över. Så att komma tillbaka efter två veckor. Jag glömmer det aldrig. Men sedan efter det har det inte kommit tillbaka.

Upp till toppen