Jag har ofta panik-känslor när jag äter viss mat, är paniskt livrädd för att sätta i halsen och då blir jag så koncentrerad på att inte sätta i halsen att jag sätter i halsen. Därför undviker jag viss mat.

Men det kanske inte räknas som sväljsvårigheter

Min dotter har bara sväljsvårigheter när det gäller medicin-piller. Därför fick hon ångest och deppmedicin i flytande form. Hennes ADHD-medicin får hon i kapslar som hon delar. Hon har fått lov till detta. Men mat går bra att äta utan sväljproblem för henne.

Konstigt hur det kan bli egentligen. man kanske kan googla på sväljproblem? jag vet inte så mkt om detta tyvärr.

Hoppas någon annan kan ge dig mer info.

Glömde säga att jag har GAD

#2

Jag har nog GAD med, men jag får snarare andningsuppehåll när jag sväljer. Har du det hela tiden eller kommer det i perioder? Jag undviker all mat just nu, förutom soppa och blaskig potatismos. Men sen ska man ju svälja saliv hela tiden, och bara det kräver all koncentrationsförmåga.

Det kommer alltid när jag äter viss mat, som spagetti eller pizzasallad t.ex. Ibland känns det som jag får andningsuppehåll snacka om panikkänslor! Kanske det beror på att jag faktiskt höll på att kvävas av en fodisbit när jag var liten och ensam i mitt rum?

Hur känns dina andningsuppehåll? Ungefär som när man spyr eller?

Andnings uppehåll känns det nog som när man får panik att det ska fastna i halsen och det ibland även gör det.men för min del har jag kommit på att jag då spänner mig i hals musklerna och det blir kramp och kan kännas som att jag har ett andnings uppehåll..Annars bör man kankse kolla upp så att man inte har ett bråck i halsen ner mot magen för då kan det också kännas som att man får andningsuppehåll just tillsammans när man intar föda.

varma kramar Eva

Jag har lite liknande dina problem när jag ska äta. Äter bäst när jag är nyvaken tex, antagligen för att jag inte hunnit spänna mig lika mycket innan då.

Annars när jag ska äta nåt så tänker jag så mycket på att det ska sväljas så att det inte fastnar på vägen och då kan jag givetvis inte svälja och jag får panikattack och det känns som jag inte kan andas.

Äter aldrig med andra eller ute… när jag har panik kan jag knappt dricka vatten.

Varje gång jag ska svälja, alltså även de här reflex-sväljningarna man gör hela tiden, orsakar rädsla, så det är ju typ en gång varannan minut. Det blir bättre med Stesolid eller annat avslappnande/lugnande, men bara en stund. Jag upplever det också som krampliknande och om jag sväljer fel eller misslyckas med sväljningen kommer dödsångesten direkt. Jag har ofta upplevt en ångest-klump i halsen, det gör jag nu också, som att det spänner i halsen. Jag vågar snart varken dricka eller äta längre.

Det är lite så som när man kräks, fast det känns som om jag tappar all kontroll.

Jag satte också i halsen när jag var liten, runt 4 år och var väldigt nära att dö av det. Det kanske ligger en undermedveten rädsla kvar, som kom tillbaka vid en ganska traumatisk upplevelse för inte så länge sedan?

Kanske skulle kolla upp det rent fysiska, men det känns ändå som att det sitter mer i huvudet, då det släpper med muskelavslappnande/lugnande medicin. Om det var fysiskt borde det väl vara ihållande?

Läste att det kunde vara ett symtom på matstrupscancer, skrik och panik! Snacka om att spä på ångesten vid den läsningen!

Tack för era svar, inte roligt att läsa att fler har samma obehag, men lite lättande att jag inte är ensam. Trodde jag mist förståndet ett tag, där:) Det låter ju inte så farligt, lite fånigt rentav, när man ska förklara att man tycker det är svårt att svälja, men det är en fasa och det är skönt att nån annan fattar hur det är.

Har läst om dysfagi(?) tror jag benämningen var, sväljsvårigheter i samband med stroke. Där fanns det lite tips för hur man ska svälja. Till exempel ska man böja huvudet framåt, då det sluter luftröret så att man inte kan få ner nåt där. Det är som att jag tappat den naturliga reflexen att svälja, men det underlättar om jag stimulerar den genom att skölja runt vatten eller soppa i munnen innan jag sväljer. Jag hoppas det är övergående i alla fall, just nu går dagarna ut på att sitta och svälja rätt, inte så kul.

Tack, återigen, dela gärna med er av fler tankar kring detta!

Kram!

Jag har oxå läst om dysfagi (kan inte stava till det) men som du säger, mitt försvinner ju oxå när jag tar lugnande eller är nyvaken som sagt, och inte har hunnit spänna mig.

Kanske du ska göra en läkareundersökning bara så du kan sålla bort att det inte är ngt fysiskt? Bara en sådan grej kan ju hjälpa en en bit på vägen, att veta att det inte är farligt, fast det känns som man dör jämt o ständigt….

Kramar till dig!

# Ja, jag får kanske överväga det, bara att jag är så rädd för sjukhus. Men du har ju helt rätt, man är ju lite hypokondrisk också, så man kan bygga upp de värsta scenariorna i huvet, så det är klart att det bästa vore att kolla sig. Men, fy alltså, det tar emot, gillar inte alls att träffa läkare….

Hyperventilerar du också när du känner detta obehag med att äta? bara en undran.. jag hade ett helvete för en 8 år sedan då jag inte åt mer än mosad potatis eller liknande fick panik blandad med döds ångest var je gång jag skulle äta och att få ner den mosade potatisen tog evigheter det. Jag kunde i det läget inte heller äta bland andra människor det låste sig totalt och blev om inte ännu värre och så hyperventilerade jag på detta..minns än idag vilken mardröm det var och hur handikappande det var också..gick ner 10 kg den sommaren..fick köpa närings pulver på apoteket för att jag var så svag..

Jovisst är det gott att man inte är ensam om sina problem när man hör att andra har det likadant..

Det kan vara en otrolig stöttepelare att bara bli förstådd

Varma kramar Eva

#9

Samma här men tänk på vad stolt du kommer vara över dig själv när det är avklarat!!

Själv kände jag mig nästan som ett barn när jag tog blodprov för första ggn i mitt liv för ngt år sedan, var bara bokmärket som fattades

#10

Det är precis så jag har det, det låser sig när jag ska svälja och jag får inte luft, känns som maten fastnat på halva vägen och paniken är igång direkt. Till slut går det ju att svälja men då är panikattacken redan ett faktum och det är bara stå utan mat.

Jag ska nog vara glad som får i mig matt ett par ggr om dagen ändå. Det här är ju en jättestor grej när det gäller den sociala biten. Vet inte hur många ggr jag fått frågan om jag bantar, har ätstörningar mm mm. Vad gör folk när dom umgås? Jo fikar, äter och fikar lite till …

Hoppas jag inte tog över tråden nu…

jag har också sväljsvårigheter, speciellt saliv, eftersom jag undviker att äta när paniken är nära. men sjukt obehagligt att inte kunna svälja sin saliv! om jag inte kan svälja på första försöket så går det en ilning genom hela kroppen… vilket också förvärrar nästa försök. och hela tiden finns tankarna "men shit! det går inte! men jag måste ju! hjälp!!"

och vem ska hjälpa en med att svälja? det är det som är det mest läskiga, att den enda som kan göra det är jag själv, man är helt ensam om ansvaret.

pratade med min psykolog om detta, som sa att "men strunta i att svälja då! spotta istället"

… men det där är ju inte så lätt när man sitter jämte en främmande människa på bussen… (ehh ursäkta, nu kommer jag loska lite i den här koppen här)

Hoppar in här igen!

#13 Haha, ja, precis! Fast jag kan inte åka buss eller annat kollektivt, nu har jag åkt bil två ggr sedan jul och slapp sitta med spottkopp.

Men hela resan på julafton, 18 mil, var det spott och fräs och stanna bilen en gång var femte minut.

Har också varit hos läkare två ggr, som båda säger att det är psykologiskt; trots att jag känt mig bättre just ångestmässigt.

Jag vet inte riktigt vad som utlöser det. Fick börja med Lyrica igen, och då blev det bättre, men moment 22! Skitstora piller eller pulver som får munnen att skrumpna ihop ännu värre. Nu har det i alla fall blivit mycket bättre, slipper ta andra mediciner.

För mig blev det bättre när jag halvlåg/halvsatt, samt att harkla sig precis innan sväljningen och att alltid ha tillgång till vätska.

Var helt knäckt ett tag och trodde jag skulle dö, men har det senaste dagarna börjat börja tro på att det kanske är övergående.

Tack för att ni skrev och delade med er!

Kram!

#14 känner du också av ilningen i magen och sen genom hela kroppen när det blir dags att svälja?
Helt sjukt, att man behöver anstränga sig för något som ska komma helt naturligt! Och bara tanken på det gör ju att man blir ännu mer panikslagen.

Hum…. är det därför?

Alltså, jag har under ett par veckor haft ökad ångest (inte vet jag varför) men hela tiden har jag en känsla av att något har fastnat i halsen… det är liksom en klump där och det hjälper inte hur mycket jag än sväljer.

Har testat för sköldkörteln och det var det inte… detta kommer i samband med ångest. Finns det fler som jag? Och vad gör ni åt det?

Jag känner den där j*vla klumpen i halsen hela dagarna, vad gör man åt de, någon som vet ???

#15 Sådär hade jag när jag var djupt deprimerad. Ibland kan det komma nu också, när jag har kraftig ångest. Men inte annars.

Tyvärr så vet jag inget tips, jag undrar själv om det är någon som har tips?

När det är extra kraftigt äter jag bara soppor, eller så "sköljer" jag ner maten med vatten, för det går inte att svälja annars.

Gud vad jag känner igen mig! Är idag 22 år gammal, och haft sväljsvårigheter sedan 11 års ålder då jag fick min första panikångestattack.

Min första panikångestattack skedde efter jag ätit på restaurang. Sedan dess har min ångest handlat om kräkfobi, sväljsvårigheter osv.

Tidigare kunde jag inte äta tillsammans med folk, jag kunde bara äta ensam uppe på mitt rum. Jag fick dessutom hålla för öronen varje gång jag skulle svälja maten eftersom jag var rädd för plötsliga ljud som kunde störa min "sväljning" och kanske sätta i halsen. Jag hade musik på ett tag för att inte bli störd när jag åt.

Det tog tid för mig att äta på restaurang med andra människor. Jag  fick öva, många ggr fick jag åka hem istället, och fick då ännu mer ångest.

Idag kan jag äta mittemot min sambo, men fortfarande krävs mycket enegri för att kunna svälja maten. Jag är rädd. Jag klarar inte av plötsliga ljud. Och är helt utmattad efter en måltid eftersom jag spänt mig så mycket när jag sväljer. Ofta räknar jag till 3 innan jag sväljer,. usch. HUr blir man av med detta? Gått hos psykolog i många år, går idag på sertralin.. Ingenting hjälper.

Hej

Jag satte i halsen vid ca10-12 års åldern. Det blev väldigt traumatiskt och fick åka ambulans och sövas. Sen för ca 5 år sen opererade jag bort sköldkörteln och sen började allt "SKIT" igen. Ångest och sväljsvårigheter! Har fått reda på att det finns något som heter ätfbobi/sväljfobi.

Jag har gjort sväljröntgen för att kolla så allt var OK med matstrupen och sväljmotoriken mm Om det är någon som vill göra det så kan jag rekommendera det. Jag gjorde i Malmö och jag tyckte att de var mycket duktiga. Jag fick se en filmsekvens av röntgen för att själv se hur det fungerar. De blandade kontrast i olika smakprover som man sen sväljer. Inget som gör ont alls.

Varje dag kämpar jag med mina sväljproblem och nu vet jag (tyvärr) att jag inte är ensam Kram Helena

Problem med att svälja 

Denna tråd stämmer väl in med mina problem. Det känns som att något har fastnat i övre delen av halsen vid en "felaktig" sväljning när jag äter och sitter i två till åtta timmar sedan kan det försvinna helt eller minska. Det uppkommer aldrig när jag inte äter någonting alls eller när jag äter mjuk föda som potatismos, filmjölk etc. Det sitter alltid till höger bakom halsmandeln. Jag har fått fastställt diagnosen på en öron- näsa- halsavdelning att de inte kan hitta något eller att det skulle vara farligt men jag kunde exakt känna när de med sitt instrument vidrörde stället där irritationen finns.

Detta gör mig rädd för att äta för det återkommer flera gånger i veckan. Det är mycket påfrestande för mitt allmäntillstånd och jag vet inte hur jag ska få bukt med problemet??? Jag är övertygad om att det inte är någonting farligt bara mycket obehagligt. Någon som kan hjälpa mig?

När jag skriver detta har jag haft det i c:a sex veckor.