Mina tankar fyllda med ångest och oro är åter tillbaka efter några månaders befrielse från dem. Det beror på skolan, jag förstår inte vad lärarna säger, och ingen verkar vilja förklara skoluppgifter för enbart mig för att få mig förstå, detta resulterar i att jag låter bli att göra uppgifterna jag får. Jag är diagnoserad med social fobi och depression. Depressionen var som värst för 1-2 år sedan ca. då jag både skadade mig och hade tankar om att inte vilja leva mer. Jag började skada mig för att min dåvarande pojkvän var , om jag får uttrycka mig så, ett svin. Mer detaljer går jag inte in på här. Det som hände då sänkte mitt självförtroende och jag fick tankar om att jag inte var värd något för någon och att livet aldrig skulle bli bättre. Min mor såg att jag skadat mig när jag för några år sedan fick åka in till sjukhus och opereras akut pga. brusten blindtarm, att vara på sjukhuset gjorde mig mer deperimerad. Hade jag inte åkt in till sjukhuset när jag gjorde det så hade jag varit död nu. Dessa tankar om skola och döden och livet och kärlek gjorde mig förvirrad och jag bestämde mig för att skita i allt. Jag hade ca 98% frånvaro i slutet av 8an och början av 9an. Gick in på IV ett år för att jobba på att få bort min sociala fobi och depression. Allt gör mig så förvirrad. Jag mådde så bra en stund, några månader, året på IV. Nu känns det som om allt är på väg ner igen. Och ingen lärare verkar ens försöka förstå mig. Jag får ångestattacker ofta, ett tag var det inga alls. Nu är det flera gånger i veckan som jag får ångestattacker och bryter ihop. I skolan har jag många gånger varit tvungen att springa till en toalett för att jag känt att jag kommer bryta ihop. Mitt självförtroende är fortfarande sisådär pga svajiga förhållanden hit och dit.. Vad ska jag göra för att inte ramla tillbaka.. Jag vill inte tillbaka dit igen, jag vill må bra, leva, ha ett jobb, ett hem..