Etikettakut-stöd
Läst 2150 ggr
Lia
Lia 
2013-02-25, 12:21

inlagd

Hej! Jag har bara några frågor. Jag har väldigt många psykiska besvär, av många olika anledningar, och jag började lite smått med allt när lai började skolan. Så praktiskt taget hela livet. Mamma är mitt enorma stöd, och jag pratar med henne om nästan allt. Hon vet det mesta om hur jag har det osv. Gud, jag orkar verkligen inte med detaljer, men det är inte så viktigt ändå. I alla fall så är en av mina alla saker jag har för mig att jag varje dag planerar självmord, skriver självmordsbrev till alla jag vill säga en sista mening till osv. Ja har fullt upp helt enkelt. Jag är väldigt osäker på om jag ens kommer finnas nästa dag. Men skit samma. I alla fall så vet mamma om att jag mår som jag mår och att jag vill dö. Och hon säger ständigt att blir det värre så är det akuten som gäller. Men liksom… Jag orkar inte gå dit och prata med någon som ändå aldrig skulle förstå. Känns som om de skulle kolla snett och bara skicka hem mig. Och vad gjorde jag då där liksom? Jag har visserligen gått i terapi i halva mitt liv och fått en hel del diagnoser och mediciner, som inte fungerar! Så visst, jag vet att de lyssnar, men man har ju hört en del skräckhistorier om hur det fungerar på akuten! Så, är det någon med erfarenhet som kan förklara hur det går till när man åker dit? Och hur länge man i så fall ska stanna. Jag känner mig dum som ens bara yttrar mig om detta…

Sofie-Marie
2013-02-26, 00:06
#1

Du skall absolut inte känna dig dum som skriver här! Det är starkt jobbat. Jag själv har varit inlagd på sluten avdelning fyra gånger och varit på akuten och "pratat av mig" otroligt många gånger. Jag tycker det känns skönt och tryggt och ofta har jag träffat andra människor i väntrummet som man kunnat prata om livet med. Det man måste vara beredd på är att det tar rätt lång tid just på akuten. Mitt rekord i väntetid är sju och en halv timme.

Första gånger jag blev inlagd stannade jag i nio dagar. Skrev ut mig själv pga att jag inte ville missa mer i skolan (gick tredje året på gymnasiet med massor att göra).
Andra gången låg jag inne tre dagar. Skrev ut mig själv även där eftersom hundvakten inte kunde ta hunden längre.
Tredje gången var jag inne cirka fem dagar. Minns inte varför, men skrev ut mig själv då också.
Fjärde och senaste gången låg jag inne i tre veckor och där var det ett gemensamt beslut mellan mig och överläkaren att jag höll på att bli hospitaliserad och nog mådde bättre i längden att få komma hem.

Så för min del har det inte varit så att de bara slänger ut en igen direkt. Utan det har antingen varit jag som velat ut eller som sagt ett gemensamt beslut. Senaste gången funderade de på att skriva ut mig men jag sa då att jag verkligen inte var redo, så då stannade jag en vecka till.

Det du också skall vara beredd på är att första natten där är HEMSK. Det är ny miljö, nya människor och allt känns bara.. Konstigt. Men det blir bättre. Och om du har självmordstankar och till och med skriver självmordsbrev så är det verkligen en varningsklocka. Jag har lagt in mig när jag helt enkelt inte litat på mig själv och vad jag är kapabel till att göra.

Ge det hela en chans. Det blir bättre. (Låter klyshigt men jag talar av erfarenhet. Jag har inte tänkt på självmord på länge nu). Stå ut!

Styrkekramar i mängder

Lia
Lia 
2013-02-26, 00:15
#2

#2 tack för ett så himla fint svar. Det gör mig jätteglad verkligen! Jo, jag är lite orolig över vad jag kan få för mig att göra. Jag är redan nu sjukskriven från skolan och har fått två extra terminer för att klara det, så skolan är jag inte orolig över inför sjukhus. Ja, jag vet också hur det är att vänta på akut (fart då om jag skadat mig, olycka då eller sjukdom) får nästan alltid vänta 10-12 timmar :-/ fast nu är det ju inte samma akut, men ändå. Fast det känns ändå som om de bara kommer be en att gå hem. Och hur går det till när man åker dit? Efter all väntan då.

Sofie-Marie
2013-02-26, 00:27
#3

Vad skönt att skolan är "ur vägen" så att säga. Ett mindre stressmoment liksom.

Det har hänt att de sagt någonting i stil med: "Hm. Jag vill nog inte lägga in dig idag. Vad tycker du om det?" Har jag då åkt dit just för att jag vill bli intagen har jag sagt som jag känner det, att det känns otroligt otryggt och att jag inte litar på mig själv. Var så ärlig som du kan och överdriv gärna om det behövs. Det är min erfarenhet, tyvärr! Bättre att överdriva än att låtsas att allt är okej.

När de väl kommit fram till att det är bäst att man blir intagen så går det väldigt snabbt och lätt. Man får sätta sig och vänta igen tills en sköterska kommer och kallar på en. Hon ber dig läsa upp ditt personnummer och sedan sätter hon på dig ett patientband. Efter det kommer det en skötare från avdelningen du skall ligga på och eskorterar dig dit och visar dig runt på avdelningen. Sedan får du sköta dig själv och acklimatisera dig i din egen takt. Dagen efter brukar det vara ett läkarsamtal för att reda ut vilken form av behandling du skall ha under vistelsen. Din talan spelar roll så säg till om du är tveksam eller helt enkelt inte vill någonting de föreslår (De föreslog t.ex. ECT till mig men det vägrade jag). Du kan också komma med förslag vad du hade velat testa.

Min erfarenhet är att personalen i allmänhet är väldigt tillmötesgående och jag har fått en del vänner i form av medpatienter just från min tid på avdelningar. De sätter dig ju inte på någon random avdelning utan kollar vart du hade passat bäst in. Så jag personligen har mest "umgåtts" med utbrända män och kvinnor i alla åldrar.

Så det är inte så hemskt som många kan inbilla sig.

Som sagt, det kan bara bli bättre!

Lia
Lia 
2013-02-26, 01:14
#4

Skönt att höra att det funkar bra i alla fall! Vad är ect?

Sofie-Marie
2013-02-26, 11:53
#5

ECT är elbehandling. Vad jag har förstått det så startar man typ om hjärnan genom att ge den elchocker. Man är numera nersövd under proceduren (som man vanligtvis gör tre gånger i veckan under två veckors tid) och skall hjälpa mot djupa depressioner. Har fungerat bra för många och eftersom ingen av medicinerna jag testat har fungerat så trodde läkaren att det var värt att testa. Men jag tyckte det verkade läskigt, haha.

Lia
Lia 
2013-02-26, 13:42
#6

Ja usch! Jag ska opereras, men jag drar på det eftersom jag måste sövas, så jag skulle nog hoppa detta med! Just nu ligger jag till sängs jättesjuk, så jag får se hur det är om några dagar.

Upp till toppen