Är jag den enda med fobi/ångest för bio?
Är det någon där ute, precis som mig, får ångest av biografer? Vet inte varför jag får det och det är så jobbigt. Så tänka fråga om det är någon annan där ute som har/haft fobi och hur löser ni det? Har själv bestämt att i helgen ska jag gå med en vän och klara av det!!

Jag tycker det är obehagligt!
Speciellt om man råkar få en plats i mitten av salongen, klarar inte av det. Ingen aning om varför… Så jag undviker bio i allra högsta grad om jag inte kan få en garanterad (dvs boka innan) plats längst fram eller i utkanten.
// Anka
~ It's interesting to watch devils cry when angels want to stab you in the back. ~
Är det någon form av torgskräck, kanske? Som gör att ni känner er klaustrofiskt instängda där i myllret av människor, där de alla måste resa sig om ni skulle behöva komma ut..
jag har också tyckt de vart jobbigt, men de är nog för att jag har spyfobi o känner mig fast där. känns som att de blir svårt att ta sig ut om man mår illa/eller börjar må psykiskt dåligt, en instängdhetskänsla
Senast jag var på bio rusade jag ut och åkte hem för jag klarade inte av att sitta, kunde inte fokusera på filmen alls så kom inte ihåg nåt. Stackars syrran fick se bio själv
Sen dess har jag inte varit på bio. Svindyrt är det också.

Min lillasyster som är tre år yngre än mig har alltid känt obehag inför att gå på bio. Hon är väldigt tuff och självsäker i allt annat men bio har hon bara gått på högst ovilligt.
För något år sedan kom våra föräldrar på varför. När Lejonkungen kom ut hade de en lång diskussion om huruvida jag var gammal nog att de skulle gå på den med mig, men de kom till slut fram till att det var jag. Sagt och gjort, hela familjen gick på Lejonkungen på bio.
Men vänta ett tag här nu. Om jag var precis tillräckligt gammal och min syster tre år yngre…
Just precis, hon blev helt förstörd och mamma var tvungen att gå ut med henne efter halva filmen och vänta utanför. Den traumatiska upplevelsen har sedan gjort sig påmind varje gång hon ska gå på bio till vuxen ålder. Men nu vet hon varför hon känner som hon gör, vilket gör att hon kan hantera (ignorera) det, så nu kan hon för första gången sedan hon var bebis gå på bio och njuta av filmen.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"