,
Egentligen tror jag inte det är rätt ställe att skriva detta här, för jag har ingen ångestsjukdom, men jag vet inte vilken annan hemsida jag ska skriva det på… Jag är 12 år snart 13, tjej, och kan inte sova borta. Jag vet att många tycker att det är lite jobbigt att sova borta och så, men för mig är det hemskt. Det finns liksom en stor klump i hela halsen och magen, huvudet snurrar och det känns som att jag ska kräkas i flera veckor innan jag ska sova borta. Det är fruktansvärt hemskt, jag blir rädd och börjar gråta för minsta småsak osv, Jag kan inte känna mig glad för någonting. Känner mig orolig, ångest Osv. Jag undviker att sova borta så mycket jag kan, jag har hemsk ångest hela tiden innan jag ska sova borta, och i somras skulle jag sova hos mina föräldrars kompisars familj, dom tror att jag är vän med deras dotter men jag gillar henne inte alls, jag grät och grät och grät och kände jättehemsk ångest osv och låg vaken superlänge. Jag känner mig konstig, jag är liksom inte som dom andra i skolan osv, och jag vet att alla tycker att jag är konstig. Jag har egentligen några vänner i klassen men dom börjar undvika mig mer och mer och jag känner mig ändå inte glad när jag är med dom. Skolan är det tråkigaste som finns, jag har väldigt bra betyg och därför tror alla att jag gillar skolan men det är så hemskt att behva gå dit, jag bävar mig för det varje dag osv. Jag har ingen som jag litar på och jag känner mig konstig, och ensam. Det här är nog inte rätt hemsida att skriva det på, men kan någon säga vad jag ska göra, jag vill inte prata med nån osv, men nåt tips jag kan fixa själv så jag blir glad igen, inte känner mig så konstig och kan sova borta…
Mitt råd är att du ber om hjälp. Hur jobbigt det än kan kännas att göra det så är jag övertygad om att du kan få bra hjälp. Man ska inte behöva gå och känna sig nedstämd hela tiden.
När det gäller att sova borta, gäller det oavsett var och med vilka eller kan du till exempel åka bort med bara familjen och tycka att det är okej? Är det att det är en annan plats eller andra människor som känns jobbigast?
Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?
![[Qimsid]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tror det var i din ålder… kanske något år yngre, 10-11, så skulle vi åka bort med klassen och sova utomhus i stora militärtält. Vi hade några föräldrar där hela tiden som passade oss, men min bästa kompis föräldrar var inte där än, de skulle komma nästa dag och hon var jätte jätte ledsen och kunde inte sova. Men tillslut somnade hon efter att hon fick lite tröst av min mamma. Hon va en jäkligt stark individ, brydde sig inte om vad andra tyckte någonsin, hon grät framför alla att hon ville ha mamma där! Hennes rädsla växte bort eftersom hon ju var äventyrlig och verkligen ville sova borta och vara lite vild. Så om du kämpar med det och sover borta när du är motiverad till att göra det (inte påtvingad med personer du inte gillar), så tror jag att din rädsla kommer att försvinna av sig självt
Det brukar bli bättre ju äldre man blir! Det är liksom en del av barndomen/ungdomen, jag själv ville bara tillbaka till mamma hela tiden, avskydde att vara borta. Tyckte inte heller det var kul att vara på semester och sova i hotell, jag ville vara hemma där jag hade alla mina grejor, det var ju en trygghet! Så du ska se, jag tror verkligen det kommer att bli bättre med tiden! Jag hatar fortfarande att vara borta på semestrar och gör inte det längre, men nu vill jag inget annat än "flytta hemifrån" och ha något eget!
Tack