Menar du lite som hypokondri?

Det är väl inte ovanligt att panikattacker på något vis involverar rädsla över kroppsliga symptom, tillexempel andnöden man kan få som blir man rädd för att man ska kvävas och så blir det ännu svårare att andas och sådär.

Jag har också haft sådan här jobbig focusering, men

mer i yngre eller övre tonåren..men vad jag vet så

är det ganska vanligt sådan här kroppslig focus med  panik

med i bilden…(även min syrra har sånt) och fibromyalgi.

Jag är lite hypokondriker och utav det kan jag sätta igång en panik attack..inget konstigt alls..men naturligtvis jätte jobbigt för man vill inte vara sådan

Jag får inte panikattacker så ofta men när det väl sker är det oftast för att jag känner mig så sjukt ensam och övergiven, trots att jag är bland massor av folk. Senast hände det på en konsert som jag var på med flera av mina vänner.

FÖr att lugna ner mig själv gick jag till vårscetralen och gjorde ett EKG test och kollade andingen osv. Allt var bra.

Ville få det bekräftat att det verkligen inte var något fel på hjärtat eller lungorna. Men dom sa att jag hade panikångest då då. Så ska få hälp av en kurator på vårdcentralen nu! Äntligen!

Underbart att du får kuratorstöd!! Hoppas det blir kanonbra!

har exakt samma sak, har pratat med psykolog men har inte hjälp och även ätit tabletter som inte heller hjälpte.

mitt fall är väll att jag är rädd för att dö och tror därför jag har olika sjukdomar och dylikt som leder till panikattacker och detta sker varje dag speciellt på kvällen då jag får tillfälle att tänka till.

har haft bröstbensinflammation X antal ggr som faktist kan kännas som man ska få hjärtattack vilket är grymt läskigt, så de jag försöker e att hela tiden intala mig att de bara är mina hjärnspöken. även om jag är jätterädd

Brukar inbilla andningssvårigheter ); har gjort det i 5 år nu. Dock inte hela tiden.

allt efter att jag fått en allergisk reaktion. Då hade jag svår andning, hjärtat klappade för fullt och jag skakade och trodde jag skulle svälja tungan.

Kommer då och då. Innan inbillade jag mig att mitt hjärta skulle explodera som ledde till att mitt hjärta slog i 180 och gjorde mig mer rädd. Var rädd för att sova i 1 halvår. för jag trodde jag skulle svälja tungan. ropade på pappa och bad honom sitta bredvid i sängen tills jag somna. Kunde inte heller så på filmer eller tv program som innehöll våld och blod. vågade inte dricka drycker med kolsyra i eller äta glass, att äta över huve taget . Hat blivit bättre nu men blir rädd ibland och får panik. Var rädd för allt.

#8 men gud vad läskig känns precis som du beskrev mig. fick med en allergisk reaktion och kunde inte andas efter det började allt, har även jag blivit bättre men tror ibland att jag inte kan äta vissa saker för jag inte tål de

Jag är så.. :-(

Jag har aldrig varit rädd för sånt tidigare men nu i höstas fick jag en förkyldning, hade otroligt stressigt på jobbet och kunde inte ligga hemma sjuk, detta gjorde att jag började få konstiga krämpor i kroppen (idag kopplar jag det till stress) men jag har sprungit hos olika läkare från september till nu och ingen hittade något! Antagligen gick jag och oroade mig över detta, inte medvetet dock, sen lägger vi på stress på det, både på jobbet och hemma och detta resulterade i en panikångest attack och ambulans in på sjukan. Sedan dess har jag varit hemma.. Mår bra ibland men så fort jag känner nått konstigt i kroppen så sätter hjärtat igång att rusa, det kan vara allt från tungt att andas till huvudvärk som triggar igång en ångest attack hos mig. Speciellt rädd är jag för blodproppar! Min pappa dog av det när han var 36 (jag var 18 då) och nu har jag fyllt 30 och med dessa konstiga krämpor så slår det väl slint i huvudet på mig. Kvällarna är jobbiga då jag får dödsångest åxå, vill gärna vakna upp i morgon och se mina barn igen. Kan kolla på dem ibland när de leker eller när vi för dem till skola och dagis och bara börja gråta för att jag tror att jag inte ska få se dem igen.. Åh, jag vill bara må bra!

Jag har också liknande erfarenheter. Jag har satt i halsen när jag var yngre och jag har astma och opererat bort sköldkörtlen. Nu har jag problem att svälja och LIVRÄDD för att tappa luften eller sluta helt att andas. Även svårt att lita på läkaren när han säger att allt är ok

nu har det gått ett bra tag sen denna skrevs, jag lider fortfarande av samma sak men köpte mig en pedometer så jag kan testa utandningen själv hemma, mitt bästa köp helt enkel för den motbevisar mig när jag får svårt att andas.

Är precis likadan! Tror ja har en allvarlig sjukdom och flippar totalt med mina panikångest attacker, Skönt att det finns andra med samma problem! Tack o lov att ja hitta hit:)

samma här ,har alla dessa symptom + just andningen. blev inte bättre efter att jag av otaliga ggr åkt in akut, så hittades nåt i emzymerna i blodet som dom kallade pågående skada på hjärtat. blev inlagd i 4 dagar gjorde UL o arbets EKG inget hittades blodet blev bra o jag blev utskriven. nu har jag ännu värre ångest över just d onda runt hjärtat,hemsk dödsångest osv :-( mina fosterföräldrar som är runt 70 år åker skottspole mellan sollebrunn o gbg när jag ringer o bara skriker känns så jävla hemskt o utsätta omgivningen speciellt barnen..

#1 jag är likadan eller jag får panikattacker och tror att jag är påväg att dö. Det händer nästan varje kväll. Mina vänner säger att jag ska tänka att om jag dör så dör jag det finns inget att göra åt det men då tänker jag " jag tänker inte bara ligga här och dö" Det är jätte jobbigt, om jag har lite svårt att svälja så tror jag att jag ska kvävas eller om jag känner någonting i huvudet så tror jag att jag får hjärnblödning. Eller om jag hör någonting utomhus så kan jag tro att jag ska bli bombad eller eilien attak :(

Inte för så länge sedan så fick jag en panik attack med att jag vaknade fast jag liksom drömde vidare. Jag fick en panikattack och den var så verklig. Jag vaknade av en stor smäll jag fick ingen luft, hade ozonlagret gått sönder frågade jag mig själv. Ne det var en bomb. Jag kunde fortfarande inte andas normalt och började ta på mig för att gå ner till mamma. Hela mitt hus var sönder. Det blinkade och det var mörkt och tyst. Jag roppade på mamma när jag kom ner för trappan. Jag kunde inte se de eller höra de. JAg var ensam kvar (Själv) Väggarna var snea och smuts på golvet. MAMMA"! skrek jag och då kom hon. Hon kramade mig och vi satt och pratade om vad som hände. Det var jätte jobbigt..

En annan gång var i Ungern hos min mormor. Jag och min tvillingsyrra sov i samma rum och jag hade varit sjuk. När jag är sjuk så får jag lock i mina öron. any way så låg jag vaken och lyssnade på mitt hjärta. Jag hörde det extra bra pga locket i öronen. Men helt plötsligt så försvann hjärt ljudet. Allt var tyst. Nej tänkte jag och satte mig upp. Min syster vaknade direkt och frågade mig vad det va. Då sa jag " Mitt hjärta har stannat" Hon och jag sprang ner till mormor och jag skrek hennes namn. MORMOR MORMOR mitt hjärta har stannat på ungerska. Det var hemskt. Men såklart hade mitt hjärta inte stannat då hade jag inte kunat göra någonting allst.

Det här är jag.. :/