Annons:
Etikettakut-stöd
Läst 1287 ggr
Sofie-Marie
2012-12-24 16:25

Juletårar

Julafton. Hela familjen samlad. Alla fem syskon, mamma och pappa, mormor, farmor och farfar. Man borde vara glad. Lycklig. Ja, faktiskt lycklig. För jag har så mycket att vara tacksam för. Jag har en helt underbar familj och alla har verkligen ansträngt sig för att göra aftonen minnesvärd. Men här sitter jag med tårarna rinnande längs kinderna. Varför? Jag har absolut ingen aning. Kan jag verkligen skylla allt på min diagnos? Jag HAR ju Borderline, och den ställer till det en hel del väldigt ofta. Men det känns på något sätt… Patetiskt (?) att hela tiden skylla på någonting annat än min egen egoism. Jag är så fruktansvärt trött på att gå runt och vara ledsen hela tiden. Medicinerna hjälper absolut, även fast jag bara går på minsta möjliga dos. (Abilify 5mg och Anafranil 50mg + stesolid 5mg och zopiklon 7,5mg vid behov). De har tagit bort den värsta ångesten och nedstämdheten är inte alls lika total. Men när stressen blir för hög, när det blir så här mycket folk på liten yta - då går jag återigen sönder. Och jag vet inte vart jag skall vända mig. Jag är absolut inte ensam. Jag har så många runt omkring mig som bryr sig och kan trösta när allt känns fördjävligt. Men samtidigt vill jag ju inte vara till besvär. Nej, jag vet inte vart jag ville komma med detta inlägget. Kanske vill jag höra om det finns någon som också känner såhär? Hur ser eran julafton ut? Kram på er alla

Annons:
blondifire
2012-12-26 10:10
#1

jag blir likadan det bubblar upp massa uppdämda känslor tror jag vid såna här tillfällen,d är absolut inget fel på dig. kram <3

S*Winsnes Wilda

Upp till toppen
Annons: