Vill inte tillbaka.
Jag mår väldigt dåligt just nu. Jag har precis haft lov och under den veckan så förvärrades min depression. Mycket känslor togs upp och en hel del draman skedde. Det känns som att mitt hjärta tog många smällar. Jag fick panikångest flera gånger och sedan blackout.
Skolan började för två dagar sedan och jag har inte kunna förmå mig att gå dit.Det går bara inte. Jag får ångest och panik bara av tanken att ta ett steg inne i den skolan. Bara att möta min vänner eller klasskompisar får mig att må illa. Jag har inga problem eller så i skolan. Allt är rätt okej faktiskt men ändå villl jag inte dit. Helst av allt vill jag ligga i ett mörkt rum och aldrig gå därifrån (typiskt deperisson sytom).
Många känner säkert igen sig i detta. Så min fråga är hur ni tog er ur det? Jag behöver verkligen hjälp med detta. Jag vill inte hamna i ett dåligt mönster. Som situationen ser ut nu så lömmer jag att äta, duscha, borsta tänderna ja alldagliga saker. Jag kan inte kolla klart en hel film eller läsa i en bok för tappar all fokus. Att plugga går jätte trögt och svårt. Det känns omöjligt!
Kan någon snälla ge nåra råd eller kanske bara några peppande rader?
Kram
Rebeckaan
medicinerar du ? isf kanske det är dax o se över det o kanske höja, tala med din läkare.jag själv får oftast höja min under vinterhalvåret då den blir värre.
kram
S*Winsnes Wilda
Ja det gör jag, har tagit tabletter i kanske sex veckor nu.
Kram
Jag blev sjukskriven!
Du kanske behöver en paus från skolan och stressen?
Men innan du sjukskriver dig tycker jag att du ska tänka efter om det kommer bli ännu tuffare att gå tillbaka till skolan då?
Ta upp kontakt med BUP om du inte redan har det.
Livet är en ständigt berg-o-dalbana. Det är bara att hänga med i svängarna. Stå ut med dalarna och lev livet!
http://www.tjugoattondeapril.blogg.se
#3
Jo det har ju tagits upp. Imorgon ska jag försöka gå men har sån jäkla ångest för det. Fattar inte hur ens skola och klass kan bli så obehaglig över ett lov ?
Tack för svaren!
Nä, det är helt galet!
Försök och efter dagens så kan du se hur det går.
Jag finns över PM om du vill prata av dig eller har några funderingar. Jag vet hur du känner!
Livet är en ständigt berg-o-dalbana. Det är bara att hänga med i svängarna. Stå ut med dalarna och lev livet!
http://www.tjugoattondeapril.blogg.se
kan ta ett tag innan tabl ger full effekt, kram
S*Winsnes Wilda
#6 Tack! Kram
Gud vad jag känner igen mig…
Fick jämt sådär och det slutade med att jag blev ivägtvingad till skolan istället men det dom inte visste var att jag faktiskt inte åkte dit iaf.. Satt oftast bara nere på stan hela dagen på något gömt ställe och väntade på att kunna åka hem igen.. Tog 9 månader ca innan det blev normalt igen. Fick hjälp av en jätte duktig psykolog som FAKTISKT hade tid med mig varje vecka.. Nu får man ju vara glad om dom kan hjälpa en inom ett halvår.
Jag har precis samma problem nu fast med jobbet istället.. Det är bara någon spärr ivägen och jag kan bara inte gå dit.. Något som bara sätter stop.. Mår illa bara jag tänker på det. usch..
Hoppas det löser sig för dig.
Hade precis som du besktiver Jättelänge. Jag kom aldrig över det, blev sjukskriven och sen hoppade jag av.
Man ska ju inte undvika saker, det blir bara värre! Ta tag i det innan det är för sent. Tillåter du dig själv att inte gå iväg så kommer du formodligen sluta som jag. Gå till skolan, blir det apjobbigt och du får panikångest så gå hem igen. Fortsätter det att vara väldigt jobbigt så kanske du kan få bli sjukskrive, ta det lite lugnt och bara peppa upp dig igen :)
#8
Vad tråkigt att höra! Jag hoppas allt löser sig för dig med!
#9 Tack! jag kämpar på så gott det går just nu. Jag tror att jag kommer klara det. hoppas jag iallafall. Vad synd att det gick som det gick för dig!
Starta ny diskussion