Etikettallmänt-om-ångest
Läst 1857 ggr
kyrkeliden
2012-09-23, 15:50

Någon som har tips hur jag ska göra?

(visste inte i vilken grupp jag skulle lägga detta)

Blir nästan arg på mig själv att skriva här där det finns folk som har så mycket större problem än vad jag har. Men senaste veckan har jag mått, ja jag vet knappt hur jag har mått…

Fick för snart en månad sedan en timanställning. Ett jobb jag verkligen ÄLSKAR och känner mig så lyckligt lottad. Är överlycklig över chansen och kan inte tänka mig arbeta med något annat. Har dessutom världens bästa chefer och kollegor som jag älskar lika mycket som jobbet i sig.

Men senaste veckan har jag haft hemska drömmar, mardrömmar och jag känner att de bara blir värre. Jag drömmer ofta om att butiken där jag jobbbar blir rånad och att jag eller någon av mina kollegor blir skjuten. Drömmarna tycks bara öka i intensitet och jag vaknar med ångest och panik. Har haft panikångest tidigare och känner igen lite hur min kropp reagerar.

Jag är ganska säker på att grunden till mina drömmar är en rädsla för just rån. Det låter ju kanske tokigt men grunden till min rädsla ligger i något som hände min moster. Min moster blev sexmördad när hon var 16år. Hon jobbade ensam på en vägkrog och blev överfallen när hon stängt för kvällen.

Detta var 8år innan jag föddes. Men jag märker hur min mamma är spänd och även om det aldrig hänt mig något så får jag inte bort tankarna på detta. Jag avskyr att stänga själv men gör det. Dock har senaste veckans drömmar gjort att jag blivit lite ja "tystare" säger min chef. Jag har inte velat berätta något men jag har märkt att han undrar och tycks "titta till mig" lite ibland.

Vill inte mista mitt älskade jobb. Är rädd att kommer jag dragandes med vad som tynger mig kommer de tycka att jag är mer problem än tillgång. Ska jag berätta för min chef?

Någon som vet hur jag på annat sätt kan bearbeta denna rädsla?

Tacksam för svar!

//Sandra Magnusson, Kyrkeliden's Hoppkaniner
sajtvärd på kaninhoppning iFokus

[jadestone]
2012-11-01, 01:11
#1

Hej!!!

Jag tycker att du ska prata med dina kollegor och din chef. Jag har själv haft ett arbete där man fick stå själv sena kvällar o nätter, där man fick stänga själv. Jag tror att många människor har såna tankar när man jobbar under sånana omständigheter. Men jag tror att det hjälper att höra sina kollergors tankar o känslor oxå.

kramar

nakenkatt
2012-11-01, 06:24
#2

Absolut ska du ventilera detta med arbetsgruppen.det är inte konstigt alls att du känner som du gör med anledning om vad som hände din släkting.Det vore mer onaturligt om du inte hade den här känslan.berätta allt på en arbetsträff eller enskilt.Ingen kommer att klandra dig,tvärtom kommer de att ha förståelse och kan stötta dig i detta.En sån här sak bär man ju med sig hela livet även om det hände innan du föddes.Fruktansvärt för dig och dina anhöriga.Lycka till.Det kommer att kännas jätteskönt när du har berättat din historia.

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

kyrkeliden
2012-11-04, 15:26
#3

Tack för kommentarerna och tipsen! Har berättat och har en underbar chef som lyssnat. Har bestämt mg att det inte får hindra mig i mitt arbete och det känns som det går lite lättare för varje gång jag ska stänga själv. Mardrömmarna finns där fortfarande men de ger inte samma ångest längre.

Tack återigen för tipsen och orden.

//Sandra Magnusson, Kyrkeliden's Hoppkaniner
sajtvärd på kaninhoppning iFokus

Upp till toppen