Jag har sedan sommaren 2011 "fått" olika stressrelaterade diagnoser.det började med diagnos stressrelaterat, som sedan blev depression och ångest, vidare till utmattningssyndrom (utbränd) med djup depression och hög ångest och nu det senaste är det tal om PTSD och fibromyalgi. Enligt mig själv så var det med fysiska symtom allting började, som sedan också ledde till ångest. Depression är något jag inte alls känner igen mig i. Under hela denna tid har jag försökt att träna så gott det går. I vintras försökte jag på gym, men den smärtan efteråt och var allt annat än träningsvärk. Ont så jag kunde skrika rakt ut. Saken är den att jag tror (och enligt naprapat, var dock längesedan jag var där) att jag bär på enorma spänningar. Jag har efter träningen ett par ggr "krampat". Dessutom så förknippar jag träning = ångest innan, under och efter. Dessutom med enorm smärta. Så, kan det vara så att jag "spänner och "låser mig psykiskt"" och därför ger inte mig träningen någonting? Nu har jag cyklat försiktigt 2-3 km om dagen i lugn takt på träningscykeln här hemma, tänkte börja så denna gången. Så igår kom benkramper och skakningar i benen som ett brev på posten. Dessutom samma fruktansvärda smärta efteråt. Jag har ju under detta år blivit mycket stillasittande osv. Så jag förstår ju att man inte blir tränad över en dag igen. Men det är så många frågor som jag undrar över, för sanningen är den att jag kan inte hantera/klara av träningen om jag inte får veta varför jag krampat eller skakar. Skakningarna kan dessutom komma lite när som, är detta ett sätt för muskler att djupt slappna av? Tacksam för svar, finns det någon mer därute som är i liknande situation? Eller vet vart jag kan vända mig? Får tyvärr ingen hjälp här längre. Sjukgymnasten ger mig övningar (som jag gör) och säger åt mig att lära mig hantera smärtan. Kuratorn skickar hem mig med boktips och ber mig ringa om jag vill komma igen, så har det varit ett par ggr. Så, vad gör man åt dessa enorma spänningar när man står här helt själv rädd som ett litet barn?