Extrem ljudkänslighet
Hej allihop
Har GAD sen flera år.Den "föddes" ur en serie återkommande djupa depressioner.Jag har även utvecklat en väldigt kraftig ljudkänslighet.Att tex bo granne med nån som spelar musik med hög bas är ett helvete.Men orkar inte heller med normala ljud i vardagen längre.Blir mkt trött och ångestladdad.Och VÄLDIGT stressad.Men Kommit på att lång sömn och vila lindrar detta.Behöver knappt mediciner heller.Men då behöver jag minst 12-14 timmars ostörd vila/dygn.
Problemet är att det inte alltid är garanterat mig att få det.Och där med åsidosätts ett grundläggande behov.Måste därför vara upp på nätterna då det är tyst och jag känner mig trygg.Men denna livsstil blir även ett hinder till annat.Och som sagt var: Att bo i flerfamiljshus ställer till det. Så jag vet inte vad jag skall göra eller ta vägen.Och känner mig mycket ensam i situationen.
öronproppar kanske? finns såna man inte behöver stoppa in i öronen så man kan sova med dom
flytta ut på landet långt ifrån grannar kanske
eller som jag har det lyckats få en lägenhet i ett mycket lugnt område och med oerhört god isolering jag hör mycket sällan grannen vägg i vägg
jag mår väl inte jättedåligt av ljud däremot har jag migrän cirka 3 anfall per månad och då är det extremt jobbigt med ljud

Jag är ljudkänslig till och från..när jag mådde som sämst efter jul med dödsångest tålde jag inte ljudet på teven så den fick sänkas ner minimalt,teven var jag tvungen att bo vid då den var det enda som ja kunde fokusera bort den höga ångestnivån någorlunda ifrån..viss musik(monotomisk) kan ibland få mig att reagera med jätte ångest och det känns som att den verkligen sitter inne i skallen hur mycket jag än gärna vill få bort den,grannarna ska vi inte prata om..jag blir tok stressad av att höra dom utanför dörren bara..Jag har också GAD bla.och är extremt stress känslig..Nätterna har varit min räddning förut som du säger då det är tyst och lugnt..Du ska inte känna dig ensam det är nog många som upplever detta men som inte vågar o säga det..jag hade nog inte tagit upp det om inte du hade skrivit det ifrån början
Jag hde hellre velat o bo ut på landet. trivs bättre nära naturen..men då jag varken har bil eller körkort så blir det ett hinder för mig
Har du kontakt med psykiatrin eller liknande? vänd dig annars till din husläkare och sök hjälp för detta..det är ohållbart ångesten och stressen går hand i hand..
Varm kram till dig

Ljudkänslig här med. Tyckte att min var extrem men när jag läst dessa inlägg så förstår jag att det inte är så. Jag är otroligt rädd för ljud, speciellt högre. Har svårt att gå i affärer och jag är på hela tiden på helspänn att något skall låta högre än vad jag är van vid.
När jag råkar ut för ett ljud högre än normalt så blir jag livrädd, får panik, och senare kan jag få en hemsk ångest.
Går i KBT för mina problem.
Jag skulle jättegärna vilja komma i kontakt med andra som har samma problem som mig så att man kunde prata och kanske stötta varandra. Jag kanske gör ett separat inlägg om detta. Men är det någon som vill så får ni gärna skicka ett meddelande till mig.
Kram
(Ska väl börja med att säga att jag ej har diagnos men ångestproblematik)
Jag brukar fundera på om det finns någon form av hyperhörsel. Hör minska lilla skitljud och vardagsljud som lekande barn, körande bilar osv triggar ångesten och frustrationen. Något av det värsta är grannar som går på övervåningen eller folk som går i trapphuset. Det är ju normala ljud som man ska tåla men de gör mig så stressad. Jag har mycket svårt att hitta koncentrationen och det här är ett problem eftersom minsta ljud gör att koncentrationen försvinner direkt. Har öronproppar på nätterna men vaknar trots det av min sambos minisnarkar (ni vet såna som man knappt hör i vanliga fall). Tror att det hör ihop med min ångest eftersom det brukar bli "högre ljud" när jag har mycket ångest. Äter Voxra och hoppas att den ska få ner det. Ush, önskar att man bara kunde sänka volymen liksom.
//Karolina Nylén
Uppfödare av ragdoll under stamnamnet S*Addiction
Trodde jag var ensam om dessa problem, men efter att ha läst här förstår jag att det finns många fler med samma problem. Har svårt för grannar speciellt om de spelar musik (värst med hög bass), slår i vägen eller skriker. har fått flyttat flera gånger pga av problem med grannar som har livat för mycket och hur man än försökt säga till dem inte slutat. Har svårt när det blir för mycket liv utomhus som skrikande barn, högljudda vuxna. då får jag ångest, blir stressad och nervös. Jag har också en tendens att sitta uppe på natten då det är tyst och lugnt, men som du skriver så blir det fel med dygnet då tuvärr allting är öppet under dagen, sen får man höra från familj att man bara sover och är vaken hela natten :( Man blir så himla trött av att inte sova på nätterna, det drar orken ur en. Flerfamiljshus är aldrig kul, önskar det fanns boenden som inte tillåter musik eller skrikande. Hoppas du hittar en lösning!
Hej, känner också igen mig i ovanstående! Längtar efter en liten stuga utan grannar längst ut på en udde. Kan stå ut med "naturljud" typ vinden i träden, vågor som slår etc. men allt annat gör mig galen. Har hela semestern haft en granne som startat en cirkelsåg utanför mitt sovrumsfönster klockan 7 och det känns som att jag skall dö. Sitter hela dagarna med hörlurar men egentligen vill jag bara ha det TYST.
Iallafall, jag har kommit på en sak.
Nu kan ju inlägget verka lite flummigt och inte helt vetenskapligt men ville slänga iväg något lite snabbt och se om det väcker tankar hos er. Jag spenderade början av sommaren utomlands och när jag med en vän diskuterade mina problem (ångest, tvångstankar, sömnproblem, sköldkörtelrubbning, övervikt, extrem utmattning, äter två olika sorters neuroleptika osv) så frågade han "har du kollat dina hormoner?", nja, svara de jag, jag kollar ju sköldkörtelhormonerna, men de är ok. Då berättade han att man ju kan ha andra hormonrubbningar som ger sådana problem som många av oss här på forumet ger uttryck för. Har man gått med (t ex!) en hormonrubbning under längre tid blir binjurarna utmattade och man själv känner sig helt slut, ljudöverkänslighet är ett tecken på detta! I svensk sjukvård rycker man på axlarna, har man inte Addisons sjukdom kan man inte behandla binjurarna. Utomlands, och inom den alternativa vården i Sverige, menar man dock att det finns möjligheter att stärka binjurarna och balansera kroppens hormoner, på ett naturligt sätt!
Det finns sätt att mäta hormonnivåer och binjurestress (kortisolnivåerna i kroppen) som man inte använder i vården i Sverige. Är det här något som någon annan har tänkt på?
PS) Min poäng var även att man kan få ångest, depressioner och andra psykologiska problem av sådana här obalanser
PS 2) Phew, vad trött jag blir på mig själv ibland… alltså är det STRESSEN av att gå länge med ångest, depression, obalanser som orsakar binjureutmattningen…
Trodde jag också var ensam om denna ljudkänslighet. När jag mår som sämst och måste gå ut, har jag öronproppar i för att jag inte klarar av alla trafikljud och bilar, och folk som pratar och skriker. Om jag ska använda någon hushållsapparat som låter behöver jag också öronproppar, till exempel hårfön.
Blir livrädd och tokig av för mycket ljud.
---
Jag tror på att ångest kan orsakas av fysiska obalanser som man inte bryr sej om att kolla i den svenska vården.
Jag fick en stress-depression för lite mer än ett år sedan. i början när jag var hemma pallade jag i princip INGA ljud, orkade inte lyssna på min sambos dator som stod i sovläge, fläkten i lägenheten, musik, eller nånting. Men har grym tur att bo i ett litet flerfamiljshus på en rätt lugn gata. Inte så mycket skrikande barn eller grannar som spelar musik hela nätterna.
Nu har det blivit lite bättre och jag kan tex ha teven igång och inte stänga av ljudet vid varje reklam. Jag orkar ha igång fläkten så att luften i lägenhten inte blir sunkig, men helst har jag det knäpptyst runtom.
Jag har också funderat över om man kan ha superhörsel. jag hör fan i mig ALLT. Kan inte koppla bort bakgrundsljuden som en "normal" människa heller. Att gå på fest eller kalas eller sociala tillställningar, att fika på fullsatta kafeer ger mig nästan alltid ångest. Inte på grund av folket utan det hemska mardrömskacklet som liksom svävar i taket och dränker alla ljud. Jag hatade att äta i matsalar när jag gick i skolan. =/
Jag har blivit väldigt ljudkänslig de senaste åren. Speciellt jobbigt är det med höga plötsliga ljud, som när någon tappar ett bestick i golvet, eller ett gällt hundskall och liknande. Det känns som att få ett slag i huvudet. Men jag gillar heller inte surrande bakgrundsljud, det gör mig trött och stressad, så jag har nästan aldrig t ex radion på. Någon TV äger jag inte ens, så det ljudet slipper jag. :-) Problemet är att jag arbetar som förskollärare och då är det förstås sällan tyst. Naturljud går bra, trädsus och vågskvalp gör mig lugn.
Jag är ljudkänslig på det viset att jag får grov ångest, panik och blir ARG så fort ett högt och hastigt ljud susar i öronen. T.ex om man är ute och promenerar och en moped åker förbi, att man tappar ett glas i diskhon när man diskar eller när jag ska spola på toaletten. Jag blir dock inte känslig för ljud som musik eller liknande och har oftast inga problem med sådana ljud.
Min överkänslighet för hastiga och höga ljud är troligen sammanhängande med min ADD.
Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?
jag har examt samma problem som dig..har i princip snart sovit med öronproppar varje natt..annars helt omöjligt att somna. Jag enorma sömnproblem och har gått igenom i princip alla sömn/insomn. preparat där finns utan resultat.
Ja har märkt att jag har extrem hörsel.. man kan sitta i samtal med någon (men jag har ej koncentration,tålamod att vara närvarande helt) och är på något vis mer observant vad gäller ett ljud som hörs från på en mils avstånd ungefär.. som ingen annan lagt märke till ens.. och jaa..
jag mår så dåligt av allt vad har med ljud att göra.. jag blir nervös o stel i hela kroppen precis som om jag fick en kniv huggen i magen så fort jag hör oväntade eller vilka ljud som helst. Och pga det för att jag blir så stressad att det satt sig på magen vid ett flertal tillfällen.. och det va så allvarligt att efter några läkarbesök satte de diagnosen IBS på mig…jaa o mycket mycket mer symtom på hur det påverkar mitt mående
NU till saken..jag har iaf hjälpts eeeeeexreeeemmmt mycket av kommit på en riktigt bra sak i ren impulsivitet..(en sak som jag gått o tänkt på i två år faktiskt) men ändå
köp silikonöronpropparna på apoteket….. bara prova iaf.. värt ett försök.. på mig har det iaf gjort ett helt oväntat underverk på.
Dom reducerar inte ALLT ljud som vanliga öronproppar gör.. (vilket jag tycker är extremt obehagligt då jag på nått konstigt vis måste ha koll o kontroll på saker o vara förbered)
Utan dom fungerar lite som ett filter kan man säga.. man hör vad folk säger.. om man vill lyssna då alltså.. ;)
rasslande i besticklådan smällande med luckor o dunsar i golvet/taket från grannen… o alla andra sånna sjukt jobbiga ljud man inte står ut med.. DET filtrera dessa silikonöronproppar…
jag har har ett hiskelit humör det hör till saken att jag har adhd.. men jag har t.om märkt förändringar i humöret pga dessa helt underbara öronproppar..blir inte lika så arg längre.. jag får vara ifred lite i mina tankar utan att bli avbruten från en massa ljud som ingen annan ens lägger märke till..
Värt att prova iaf..har gjort under för mig och jag har haft dom ungefär dygnet runt nästan nu sen jag börja med dom o dvs säkert tre veckor nu idag faktsikt..
Ville bara dela med mig.. !