Tomhet...
Hej jag behöver skriva av mig lite jag hoppas det går bra. På senaste tiden har min paranoia och känslan av tomhet inom mig kommit tillbaka och jag känner mig liksom avstängd känslomässigt det är som jag går på autopilot och alla nätterna är ångestfyllda.
Jag mådde ju så otroligt bra ett tag nu litar jag inte ens på min flickvän när hon säger att hon älskar mig jag tror inte på henne bara jag vill tro henne men jag kan inte. Jag tror hela tiden att hon kommer lämna mig och gå tillbaka till sitt ex Fan jag hatar mitt tankesätt. Den här gnagande känslan av tomhet finns där hela tiden och det har den gjort länge. Dom dagar jag har det bra så räcker det att jag pratar med min flickvän så försvinner den men inget tycks kunna fylla upp den längre.
När jag var yngre så fyllde jag den med alkohol och andra droger,sex , våld allt jag kunde komma på som gav en kick då dämpades allt jag skar mig även ett tag.
Jag har ingen lust längre allt känns hopplöst nu bara det känns bättre om jag skulle lämna allt bara överge all skit bara.
Ursäkta jag ville bara skriva av mig lite för jag vill inte prata med någon jag känner för jag vill inte att dom ska gå och oroa sig för det här och jag vill absolut inte berätta för min flickvän.
Hoppas alla har en bra kväll.
känner igen mig. just nu finns de liksom inget/ingen (för mig) som kan få mig att vara glad..
#1 det är riktigt jobbigt att det ska vara så:/
Jag läste ju inne på Beroenden att du nyligen ändrat din livsstil och lagt av med alkohol och droger, och det är ju väldigt bra gjort. Men då undrar ju jag om du får nån hjälp utifrån, t.ex av en terapeut? Det kan vara bra att ha kontakt med nån professionell, just för att man ska kunna få hjälp med sådant som anhöriga inte kan hjälpa till med. Och det gäller inte bara det där med att ta sig ur missbruk, utan egentligen allt.
Om du har mycket ångest på nätterna och ev. sömnproblem, så kan du ju kanske få hjälp att sova, t.ex sömntabletter som dämpar ångest. Och så professionell hjälp då, som hjälper dig att hantera allt du känner, och våga tro på att din flickvän inte kommer att svika dig, etc.
Och mig får du som sagt alltid skriva till, vad det än handlar om. Jag ställer upp!
#3 Nej jag får ingen hjälp utifrån just nu men på måndag nästa vecka så fick jag en tid till vuxenpsyk och ska prata med dom om det här fast jag är väldigt orolig över att prata om det.
jag har alltid ångest på nätterna och ligger vaken nu har jag sovit 2 tim på två dagar och allt blir värre utan sömn.
Tack så mycket! det är ju inte alltid jag vill prata med någon nära om allt det här.
#4 Skönt att du tagit steget att kontakta dom iallafall. Men jag vet att det är ett otroligt stort steg att öppna sig också, det krävs mod och vilja för att göra det, och jag ska hålla tummarna för att det hjälper att gå dit. Ge inte upp alltför fort, även om det känns meningslöst, för ibland kan det ta lite tid..
Åh, inte alls kul.. Jag fick nyligen utskrivet Theralen som hjälper mig att sova, inatt sov jag 16 timmar och kände mig pigg och glad när jag vaknade. Men tyvärr dämpar den inte min ångest, så jag ska tillbaks till BUP så fort dom får en ledig tid.
Nej, jag förstår dig. Jag brukar inte heller vilja snacka om mina anhöriga, om allting. Ibland är det skönt att vara anonym. 
#5 det är riktigt jobbig att öppna sig för någon man inte känner. jag hoppas det hjälper att gå dit . Tack för att du håller tummarna. Jag ska försöka hålla ut ett par veckor till det känns lite som att det inte kan bli värre.
ne det är skit att sova så dåligt :( jag har fått theralen en gång i tiden men det funkar inte så bra för mig jag har haft stesolid med den betvivlar jag att dom skulle vilja skriva ut igen. hoppas det går bra för dig håller tummarna för dig.
skönt det. det är jobbigt speciellt om dom inte förstår :/ ja det är det faktiskt :)
#6 Har du försökt berätta för nån hur du känner då? Och då menar jag dom i din omgivning.
Håller tummarna för dig med! Du får gärna skriva PM om du vill fortsätta snacka.
#7 Nej det har jag inte gjort tyvärr :/
Tack :) okej :)
Starta ny diskussion