Etikettallmänt-om-ångest
Läst 2254 ggr
LitenPyssling
2012-07-28, 15:58

Jobb

Nu vet jag inte om det passar att skriva detta här men jag vet inte riktigt var jag annars ska skriva det och jag känner att jag måste skriva av mig lite.

Lite kort bakgrund fakta:
Jag har haft ångest, panikångest, stress och depression sedan flera år tillbaka. Depression har funnits där sedan jag var 12-13år gammal men blev bättre vid 15-16 för att sedan vid 16års ålder till nu vara värre än någonin, första självmordsförsöket ägde rum vid 12års ålder i form av kvävning. Strax där efter blev jag beroende av värktabletter då jag visste att för hög konsumtion kunde leda till döden och jag knaprade ett x antal tabletter varje dag för att sakta men säkert förstöra min lever och njurar i förhoppningen om att det skulle gå så långt att jag dog. Har fortfarande självmordstankar som dessutom är värre än någonsin.
Ångest och stress har jag haft sedan jag var 5år gammal och även detta har blivit betydligt värre och utvecklats till panikångestattacker titt som tätt. Gått hos psykologer/kuratorer och skolsköterskor i över 10års tid för att få hjälp med allt men ingenting har blivit ändrat och jag avslutade min kontakt med detta i samband med studenten iår, psykologen ville skriva in mig på vuxenpsyk men jag orkar verkligen inte prata med någon ny igen!
Har testat olika mediciner mot både depression och sömnproblem (problem med sömn sedan jag var 5år och sover otroligt dåligt) men inget har fungerat. 
Allt detta har också gjort att jag inte klarat av vissa saker en längre tid utan har alltid fått avbryta då jag annars har gått in i väggen på grund av stress och ångest samt att depressionen blivit betydligt värre. 
Jag har inte ens kunnat hålla på med det jag älskar mest - djur - en lite längre tid innan jag får ångest attacker och inte klarar av mer. Djuren har dessutom en lugnande effekt på mig men trots detta så klarar jag det inte! Djuren har varit min räddning i alla år och alla som känner mig vet att djuren är hittills den enda "medicin" som haft och har verkan på mig.

Men nu är läget så här:
I Torsdags fick jag jobb, mitt första riktiga jobb, på en lågprisbutik. Jag har börjat med en provanställning på nästan 40% och jobbar enbart 15 timmar per vecka (07:00-10:00) - ingenting med andra ord. 
Men redan efter första dagen så va jag ett hårstrå bort ifrån en ångestattack och hade ångest hela dagen och kvällen, bet ihop som jag alltid gör och gick dit som vanligt nästa dag och allt gick bra på morgonen samt där på jobbet men fick återigen ångest när jag kom hem och har haft ångest sedan dess.

Idag har jag bara haft ångest och tanken på att jag måste in till stan imorn igen för att jobba på måndag får mig att vika mi dubbelt av ångest och stress.
På första dagen gjorde de också klart att jag ska fråga så mycket jag kan nu vid minsta lilla tvekan och 30min därefter stötte jag på ett problem med artikelnummer = ingen liten fråga.
Och de blev irriterade på mig, till råga på detta så stötte jag på 2 till problem med artikelnummer och varorna och detta gjorde att de nu var mer synligt att de var irriterade. Himlade med ögonen och så, dessutom hade de fått en jätte liten leverans också så det fanns ingen stress i butiken heller att skylla på.
Detta gjorde min ångest och stress värre, såklart…

Men nu till min största oro, kommer jag klara av att jobba där?
Jag har tidigare fått avbryta saker för att jag inte klarat av det, självklart är det bara att bita ihop nu när jag nyligen börjat men jag är ändå rädd om jag kommer klara det eller inte med tanke på vad som varit tidigare.
Jag söker fortfarande jobb i hopp om att hitta ett som är mer passande, ska söka på en djuraffär nu på måndag som är nästan alldeles bredvid där jag är nu - här har jag tidigare praktiserat och kommit på att trots en del av personalens otrevliga bemötande och tunga lyft (rygg och nackproblem) så trivdes jag bra där och vill vara där.

Det som driver mig vidare att jobba och peppar mig är att ju längre jag jobbar där jag är nu, desto mer får jag betalt och desto närmare kommer jag ett totalt självständigt liv där jag får ha egen lägenhet tillsammans med djuren och bestämma allt själv - något jag vet krävs för att jag ska må bättre. Mår bättre när jag får vara själv och rå om mig själv och en flytt är något jag verkligen behöver!

Men jag är ändå rädd att inte klara det trots att jag är en person med väldigt mycket "jävlar anamma" i. 
Förlåt om det blev fel att skriva här men vet som sagt inte var annars jag ska skriva och måste få skriva av mig lite…

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

Sofie-Marie
2012-07-29, 14:15
#1

Jag stötte på samma problem för bara någon vecka sedan. Jag är emotionellt instabil (aka borderline) och går i terapi och medicineras för detta med rätt goda resultat. Nu tyckte min arbetsförmedlare och terapeut att jag behövde en sysslesättning för att kunna må ännu bättre och placerade mig på ett hunddagis. Där jobbade jag i en månad men hade sådan extrem ågren innan, under och efter arbetspasset. Jag pratade med min arbetsförmedlare om det och tydligen är det inte meningen att man skall må dåligt på jobbet. "Då är det inte rätt plats för dig". Varav jag slutade.

Du får alltså tänka på om du känner att du i övrigt trivs på din arbetsplats? Är det "bara" stressen som ger dig ångest eller är det hela miljön? Om det är hela grejen som gör att du mår dåligt bör du nog överväga förflyttning. Vet att det inte är lätt att få jobb, var ett tufft beslut från min sida också. Men ens eget välmående går före pengar.

LitenPyssling
2012-07-30, 12:21
#2

#1 Jag har inte fått någon annan diagnos än depression, dock tror jag det finns mer bakom allt så jag alltid varit otroligt känslig för min omgivning och svarar med stress och ångest vilket har förvärrats under åren och då även tillsammans med psykologer/kuratorer och liknande så nu får jag panikångestattacker som plus på allt.
Har även perioder där jag svimmar väldigt mycket, har blivit utredd om jag fått tillbaka min epilepsi vilket jag inte har så mest troligen är det för att jag är så enormt stressad och har mycket ångest.

Att få jobba med djur vet jag att jag kommer må enormt mycket bättre av men som de flesta vet så är det lättare sagt än gjort, att få jobb i överlag är otroligt svårt och just djur är ännu svårare att få tag på.

Angående jobbet nu så vet jag inte, jag har inte varit där länge så jag får inget stöd hemifrån eller någonting trots att alla vet att jag inte alls mår bra. Men som sagt, jag har inte varit där länge och för min del är det väl egentligen bara att bita ihop och jobba på minst de här två veckorna och sen se var det leder och utgå därifrån. 
Jag känner att hela miljön är stressande, men än så länge är det OK men direkt jag stöter på ett problem (oavsett hur litet det är) så blir jag enormt stressad och om jag stöter på ännu ett problem inom 30min så blir det för mycket och jag måste gå iväg och lugna mig alternatvt bita ihop ännu hårdare och sedan få en förhöjd pångest när jag kommer hem och där jag inte alls hinner lugna ner mig innan nästa dag kommer och ångesten/stressen byggs på.

Det är inte lätt… Antar att jag får bita ihop de här två veckorna och hoppas på att det blir bättre, annars har jag inget val än att begära förflyttning för nu är jag trött på att allt ska gå på min psykiska hälsas bekostnad.

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

Starta en egen diskussionssajt!

För föreningen, klubben, klassen, skolan, bloggen, hobbyn, intresset, spelklanen, familjen, kompisgänget, bostadsrättsföreningen, samfälligheten...

Kom igång på några minuter. Gratis förstås!

Svion
2012-08-04, 09:31
#3

Den sista meningen i ditt senaste inlägg är något jag tycker du ska grotta in dig på. Att du är trött på det. Jag tror en sådan inställning kan lätta stressen när allt annat faller.

Något du säkert redan hört ett antal gånger, andas i fyrkant…

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

LitenPyssling
2012-08-04, 09:48
#4

#3 Tror lite så jag med.

Andas i fyrkant? Du mena in/ut genom mun och näsa?
Aldrig hört det uttrycket faktiskt, så det var nytt!

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

Svion
2012-08-04, 11:37
#5

#4 Det är en metod där man räknar sin andning i fyra steg.

Andas in långsamt genom näsan och samtidigt räkna till 4.

Håll andan och samtidigt räkna till 4.

Andas ut genom mun och samtidigt räkna till 4.

Håll andan återigen och samtidigt räkna till 4.

Ett tips är att försöka visualisera hur du drar blicken kring 4 hörn och räknar varje punkt. Ett diskret alternativ om man har en smartphone med punktupplåsning och är ute offentligt är att dra fingret längs kanterna.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

LitenPyssling
2012-08-04, 13:04
#6

#5 Ah, det var faktiskt något helt nytt för mig.
Har hittills "bara" använt det där att andas djupt och tänka på annat, vilket har väl fungerat sisådär.

-.::Mvh Evve::.-  Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

Svion
2012-08-04, 13:31
#7

Metoden är till för att balansera blodcirkulationen och de kemiska ämnen i hjärnan som tillför den intensitet ångesten åsamkar. Det kan låta "planlöst", men det är väldigt mycket kemi kring hur långt känslor och liknande går/ stannar upp, hur demotiverande det än ofta låter.

Lycka till.

"One day we’ll look back at this
And laugh and laugh and we’ll die laughing
One day we’ll look back at this and laugh"

Upp till toppen