Har hänt mycket i mitt liv, de senaste va väl att min moster blev tillsammans med killen jag höll på med + att jag är med barn. Just innan moster och han blev tillsammans hade jag bara ångest så lätt att jag inte ens tänkte på att jag skulle få medicin för de. Men när dom berättade för mig att dom va tillsammans så bröt jag ihop totalt. Satt och skakade och grät tills jag inte fick luft i flera timmar. (Hade tänkt söka hjälp innan, men är de inte akut tar de sån tid) men den natten bestämde jag och mamma att jag skulle åka på akutpsyk dagen efter. Så vi åkte ner och jag blev inlagd och fick testa medicin då jag aboslut inte kunnat sova på en månad då jag fick ångest mot natten… Fick medicin som är mot ångest oro och sömproblem, samt en annan sömnmedicin. Efter 4dagar fick jag åka hem, men ångesten har blivit värre. Igår grinade jag hela natten (en del nätter funkar inte medicinen).. Nu har jag ångest från de att jag kliver upp till de jag somnar. Men inte så att jag måste ta medicin, men det händer att de är så illa, att jag måste ta den även på dagen.. Vet inte riktigt vad jag ska göra längre..

Har ångest för barnet och allt runt de. Men även över allt annat. Som tex att mitt ex (fader till barnet) har skaffat ny. De är jobbigt. Han verkar inte kunna bry sig om mig längre.. Kanske han inte ska göra, men jag vill det. Nu är iaf de största problemet att ha alltid hatat att ringa soc, läkare, tandläkare och sånt, men efter jag kom hem från psyket så har jag grinat varje gång någon sagt vad jag måste göra, möten och samtal.. Håller på att helt avskärma mig.. De är några jag pratar med (på sms) sedan är det 4-6 st som jag umgås med. Helst så umgås jag bara med 3speciella. Det har nästan blivit värre sedan jag varit på psyk..

Vet inte varför jag skrev detta, va nog bara tvungen att skriva av mig.. Skriv gärna ett inlägg :)