Jag är bara 26 år (27 om ca 2 månader) och det känns verkligen som jag gått igenom ett helvete och så mycket skit som ett 10tal "normala" människor tillsammans inte går igenom under en livstid.

Från jag var 3 år tills jag var 22 blev jag utsatt för grova sexuella övergrepp, psykiskt misshandel och blev sjukt manipulerad av min egen pappa. Tillslut när jag tog en överdos i januari 2008 och var redo att dö så ringde min bästa vän ambulansen. Så för att någon skulle ta hand om min katt fick jag ringa min mamma och be henne komma dit. Hon frågade varför jag hade tagit så mycket tabletter. Då svarade jag bara "För att pappa har tvingat mig ha sex med honom så länge jag kan minnas" och jag kommer aldrig glömma chocken hon fick. Han misshandlade henne under åren dom var gifta därför skilde dom sig men hon trodde aldrig att han kunde skada sitt eget barn. Väl inne på sjukhuset var jag fortfarande vaken då jag inte hunnit ta så stora mängder innan ambulansen kom. Så dom tvingade mig dricka aktivt kol vilket är vidrigt! Det var som att ha illasmakande grus i munnen och dom vägrade ge mig ett glas saft för ens jag druckit en halvliter av kolet. Sen kördes jag upp till ett rum och fick sova där, dagen efter kom en psykolog och skulle utvärdera mig och jag var lugn och sa att jag bara hade råkat ta för mycket för att slippa tänka lite för att jag hade ångest.

Tills min mamma kom in i rummet och talade om att någon anmält min pappa för vad han gjort. Då blev jag hysterisk eftersom jag har en 11 år yngre halvbror som jag inte ville att soc skulle placera i någon främmande familj. Så psykologen ansåg mig vara en fara för mig själv och jag blev tvångsintagen på psyk. Dom första två dagarna hade jag mobilen avstängd för min pappa hade försökt ringa mig minst 5 ggr varje gång jag satte igång den. Sen kom 2 poliser dit på förmiddagen och skulle förhöra mig, dom stängde in mig i ett litet rum och lät den kvinnliga polisen förhöra mig men hon var så aggressiv och rent ut sagt kränkte mig i sitt sätt att förhöra så kan bankade på dörren och bad om att få prata med den manliga polisen istället som var mycket lugnare. Jag talade om att det fanns ett kassaskåp i en garderob i huset där det fanns bilder så dom skulle hitta bevis, det fanns även 3 vittnen som sett filminspelningar av övergreppen varav 2 var mina klasskompisar och den tredje var min halvbrors helthailändska halvbror.

Samma dag hämtade soc min lille bror på skolan utan att tala om varför och han fick spendera några veckor hos vår storebror och polisen sa aldrig något mer än att "Pappa har gjort saker mot Terese som man inte får göra mot sina barn". Dom sökte även igenom huset, hittade en massa fotografier i kassaskåpet och dom hittade ännu fler när dom sökte igenom hans bankskåp.

Dom tog in honom den 24e januari. Jag släpptes från psyk 11 dygn efter att dom tog in mig där. Under hela den tiden lämnade jag bara rummet för att gå på toaletten, duscha eller prata med läkaren. Jag vägrade äta med dom andra då folk kastade stolar, skrek, slängde tallrikar i väggen osv.

Jag har fått alla möjliga diagnoser innan dom fick reda på vad jag blivit utsatt för, nu har jag enligt psykiatrikern kroniskt posttraumatiskt stressyndrom och ångestsyndrom.

Jag tror det var i april som rättegången blev av. Jag vittnade på ett villkor, att han inte skulle vara inne i samma rum som mig. Och i Tingsrättten dömdes han till 8 år och 350tusen i skadestånd. Han överklagade, vilket jag också ville men min advokat avrådde mig eftersom dom då hade begärt in alla mina papper från psyk eftersom jag gått där till och från sen jag var 16år och dom skulle använt det emot mig för att få det att framstå som jag ljög. Han dömdes aldrig för våldtäckt för jag hade redan fyllt 18 år 2005 när lagen ändrades till att alla övergrepp på barn är våldtäkt, så lagen gällde inte mig. Jag kunde heller inte visa upp några blåmärken eller annat bevis på fysiskt våld, så det var ord mot ord och dom tog hans ord emot mitt. Dom litade mer på pedofilen än på offret. Han dömdes även bara för 12 år av övergreppen eftersom jag har så mycket förträngda minnen och även om jag vet att det började när jag var 3 kunde jag inte bevisa det så än en gång ord mot ord. Dom dömde honom för att ha utsatt mig för det från jag var 10 till 22år. Det sista gick han på så starka smärtstillande (som han även tvingade i mig för att ha mig i beroendetillstånd till honom) så han använde viagra som han fick av sin läkare, för att kunna våldta mig.

På andra rättegången sänktes straffet, 6 år på specialanstalt för sexualbrottslingar eftersom pedofiler slås ihjäl på vanliga anstalter. Som om det vore något negativt. Men skadeståndet ändrades inte, men hur mycket läker pengar när man aldrig fått vara barn eller ha en normal uppväxt?

Han sattes på Skogomeanstalten utanför Gbg. Han släpptes efter 4 år, dvs den 23e januari i år. Jag vet att han bor i Gbg och att han är här i närheten ibland för att hälsa på min lillebror och försöka övertala honom att flytta ner till honom, så min underbara fina lillebror som bor i en fosterfamilj som inte skulle kunna behandla honom bättre, han var så rädd att han fick byta nr för att slippa alla telefonsamtal och be allai familjen att om han ringde hemtelefonen säga att Daniel inte var hemma.

Jag har haft ont i ländryggen sen jag var 10 år, har skolios och han slängde mig även över en sängkant i trä men dom har aldrig sett några mer fel än skoliosen, för 5 - 6 år sen började smärtan sprida sig ut i kroppen och sätta sig i muskler och leder och läkarna misstänker att jag fått Fibromyalgi pga den långvariga stress jag utsatts för, det är så otroligt många symptom som stämmer in så jag tror tyvärr att dom hittat rätt diagnos nu efter att ha röntgat i princip hela mig i jakten på vad som är fel. Så inte nog att han förstört mitt liv hittills, nu verkar det som om jag kommer ha den här smärtan och tröttheten resten av mitt liv då sjukdomen är obotlig och man bara kan försöka behandla symptomen. Det känns verkligen som om han förstör mer och mer, utan att ens försöka.

Jag mår otroligt mycket bättre psykiskt än för 4 år sedan, men har fortfarande starka ångestattacker som jag måste ta stesolid för att kunna hantera, jag har även svårt att somna så det tar jag zolpidem för men när dom går ur så vaknar jag lätt igen. Jag har testat så otroligt många olika mediciner som antidepressiva, antiepileptiska, antipsykotiska, mer långvarande sömntabletter och olika mediciner mot ångest. Men jag har fått hemska biverkningar av i stort sett allt, det som inte gett biverkningar har inte heller fungerat, så allt sånt har jag gett upp hoppet om.

På onsdag ska jag till min ordinarie läkare för att se vad han säger om att jag fått diagnosen Fibromyalgi av en annan läkare och om han kan skicka en remiss till reumatologen där dom kan mer om sjukdomen och kan behandla den.

I övrigt är jag ganska ensam av mig, det känns lättast så, har väldigt få men nära vänner då ytligt bekanta bara känns jobbigt. Jag bor ensam med min katt sen nästan 8år tillbaks och jag är hellre i stallet och myser med hästarna eller rider ute i skogen hur ont kroppen än gör än är ute bland folk vilket mest känns jobbigt.

Ja.. jag känner mig helt enkelt bara sviken av rättssystemet som lät honom komma undan så lätt. Jag önskar nästan att det hade hänt i USA för bara försök till pedofili där kan ge livstid och detta hade gett honom livstid i många stater och en dödsdom i vissa stater. 4 år på specialanstalt mot ett förstört liv känner inte helt rättvist.

Tror inte många orkar läsa allt men behövde bara skriva av mig.