Hejhej.
Jag är en femton år gammal tjej som under de senaste månaderna varit väldigt ledsen och olycklig. Jag menar inte bara ledsen utan verkligen överledsen. Det hände en sak som gjorde mig otroligt ledsen för lite över ett halvår sedan men kunde tillslut "gå vidare"..
Bara några månader upprepas samma sak flera gånger och den fjärde gången var jag så ledsen att jag tog fram en sax och började skära mig, utan att tänka.

Efteråt ångrade jag mig jättemycket, det var en obeskrivlig ångest. 
Men sedan upprepades samma sak som dödat mitt hjärta ännu en gång och då skärde jag mig igen. Då visste jag att jag gjorde det och jag ångrade mig inte.

Nu har jag under bara några månader lyckats "förstöra" nästan hela ett utav mina lår. Det är fullt med ärr och jag vet inte hur jag ska våga bada i sommar, vilket jag älskar att göra.
Mina armar ser också riktigt hemska ut.

Jag vill inte visa mina ärr för ingen vet om det. Min syster har frågat om jag skär mig, och min bästa vän har också frågat. Fast på ett väldigt taskigt sätt, hon skrek ut väldigt dumma saker om att jag skärde mig när vi var med några nya kompisar vi träffade för första gången. Just den här kompisen har VÄLDIGT (menar verkligen VÄLDIGT) mycket emot självskada och hon vet att jag gör det men vågar inte riktigt säga det öga mot öga med mig.

Det finns en kompis som jag litar på mest av alla i hela världen. Men det går inte att prata med henne om att jag skär mig, jag har försökt men hon tror nog bara jag söker uppmärksamhet.

Det gör jag INTE. Jag vill inte att någon utom hon ska veta.

Men så fort jag nämner något om det, eller vill ha stöd om att inte göra det när jag som mest vill det, så skriver hon bara saker som "åå". Det finns ingen jag kan prata med det om, och jag är rädd att någon gång kan det sluta väldigt illa för mig.

Jag tror inte hon förstår hur mycket jag vill dö. Hur många gånger jag tänkt ta livet av mig, men inte kunnat för det finns EN enda sak jag inte vill lämna men det finns lika mycket jag vill lämna för.

Jag har satt ett datum jag vill dö på. Kompisen bryr sig inte. Och det finns ingen annan jag kan berätta för. 

Finns det någon här som kan hjälpa mig?
Jag menar, finns det någon som jag kan prata med om sånt här på denna sajten? För den personen kan jag berätta mycket mer, jag kan inte skriva mer här, det går inte och jag kan inte säga varför för folk kan se.

Jag vill vara lycklig igen med det jag har kvar.
Men just nu känns det som att det inte går…

Jag har testat med att hålla i isbitar de gånger jag vill skära mig men det hjälper inte. Jag kan inte hålla mig ifrån att skära mig så fort jag blir ledsen eller arg längre. Jag KAN inte, men jag VILL INTE (!!!) skära mig..

Många kramar
"Sia"