Jag klarade det inte. Totalkollapsade och hamnade på sluten avdelning i två månader. Det var fyra år sedan.

Men rent generellt. Att hitta en bra behandling (medicin, kbt eller annan terapi). Ta handom sig själv, äta och sova ordentligt samt känna efter vad man orkar och hur mycket man klarar av att ta på sig så man inte blir stressad.

Tack för ditt svar HannaM.

#2 Så lite så, kanske inte gav så mycket men det är ju lite i alla fall.

Jag ville bara säga att jag kan inte jobba. Det fungerar inte alls.

En kort tid på 90 talet jobbade jag, men min ångest blev så ohanterlig att jag klarade inte av att finnas…

inte det du hoppades på ..

Menjag hoppas att du får hjälp, i svar här eller på annan plats, för det är bra att träffa folk, annars blir man ensam…

kram

svava

Svava: Tack för ditt svar. Jag hoppas ju hitta något sätt att balansera arbete och ångest. Har gått i terapi snart i 3 år och gör framsteg, men klarade inte av att jobba i alla fall. Hoppas på små framsteg som leder till helt yrkesliv.

Ingen annan som balanserar jobb och ångest?

jodå vi är fler ! skitjobbigt , kör lastbil , o man sitter inte o gråter runt fikabordet där , men utan jobbet hade jag nog tagit livet av mig , så fort man är ensam funderar man på det .

Nej jag har också haft jätte jobbigt med ångest varje dag på mina jobb. På mitt senaste jobb hade jag jätte mycket ångest, ville bara springa därifrån och var jätte ledsen och orolig inuti. Jag håll ut så i 10 mån, sen gick företaget i konkurs. Vilket var ganska skönt. :)

Men jag har alltid haft ångenst på alla mina jobb. Nu senast var jag dock på en praktik där jag inte fick ångest, för Malin är så snäll och sa possetiva saker till mig hela tiden. Men hon tyckte jag var underbar, men hade ej råd att anställa ändå. :( Men jag har också fått ny medicin som gör att jag inte har så mycket ångest nu. Lyrica heter den, den är jätte bra. Den är bra om man tex har generaliserat ångestsyndrom (som jag har).

Men nu senaste veckan har jag tänkt att det kanske inte alls är mig det är fel på. Som jag tyckt tidigare. Det kanske finns ett jobb som är bra för människor som har kännslomässig intelligens. Jag kanske har jobbat på fel typ av jobb innnan. Nån som vet vad som kan vara bra jobb för en som är ödmjuk coh snäll? Det är inte mig det är fel på (jag coh du) duger som vi är. Vi är underbara. :)

Må så gott. Kram Ambrosia

När jag jobbade så gick det bra. Det var bara lite jobbigt i kafferummet när jag skulle äta eller fika. Hade jag tur så var jag ensam men det kändes alldeles för jobbigt ändå.

Nu har jag varit sjukskriven sen april pga artros i tumbasen och jag vet inte hur det är att jobba igen. Måste säka nytt arbete men kommer säkert att få ångest då igen. Vill inte ens tänka på det.

Jag tror att ett socialt liv är jätte bra, för att hantera ångesten, som en del skriver, är det det som håller dom igång..

Jag hoppas du får all hjälp i världen för dett ..

Håller tummarna för att din terapi ska hjälpa fullt ut..

håll oss underättade, det är så trevligt att veta vad som händer..

kramisar svava

Jag har tack vare min ångest och min övriga psykiska problematik inte lyckats skaffa och hålla mig kvar på ett "vanligt" jobb. Har haft svårt även för utbildningar. Så jag håller på och försöker bygga ett eget jobb, där jag arbetar efter min förmåga.  Af har hjälp lite där faktiskt. Dom är inte helt dumma i huvet alla gånger..

Spontant måste jag säga att jag känner igen mig mycket i din presentation och det säger ganska mycket om vilka krav du ställer på dig själv.

Om du mår som du gör fastän du har lyckats med så mycket och kämpar med näbbar och klor att leva upp till ännu mer så har du helt enkelt inte lyssnat inåt tillräckligt, man måste vårda sin själ, stanna upp och bara vara.

Låter säkert helt flummigt och det är jätte svårt att komma på hur, det är olika för alla.

Men en sak är säkert, sluta att leva upp till andras krav och sänk dina egna, för en tid i alla fall så kommer du snart att veta varför du är i konflikt med dig själv.

Det bästa vore om samhället tillåter folk att arbeta deltid så att de hinner med sig själva.

Har du möjlighet att arbeta deltid ett halvår?

Det kan var ett bättre alternativ än att gå i väggen om några år!

Om du inte redan har en massa pskosomatisk värk så kommer du så småningom att få, kroppen säger ifrån och om du otur blir värken kronisk.

Och tyvärr finns det inget lyckopiller som kan trolla bort skiten heller, inte på sikt i alla fall.

Egentligen är det inte så konstigt att kroppen säger ifrån, Ibland funderar jag på om vissa människor som är hårt pressade med jobbig uppväxt blir pskopater och blir man det inte stannar man kvar i värken och ångesten.

Tyvärr måste man nog gå till botten med sin ångest, med hjälp av KBT, terapi. anförtro andra eller att faktiskt föra en dialog med sig själv.

Jag själv har hela tiden försökt att fly från min ångest och fram för allt dölja den. Jag har skämts så fruktansvärt för detta monster som jag har trott vara tecken på att jag var galen.

Jag har fortfarande ångest ibland, det kommer i vågor men den skrämmer mig inte lika mycket längre och jag har slutat att försöka låtsas som att jag inte har problem, denna insikt har gjort mig till en mer ödmjuk person, både mot mig själv och andra.

hej

Jag jobbade när jag mådde som sämst…..hade människor omkring mig som visste så jag bara strunade i om jag bröt ihop eller grät…..ibland gick jag bara därifrån å gick ut….oftast kom där någon efter mig som kunde lugna mig :) har varit sjukskriven i 3 veckor men ska börja halvtid på månd. men jag har börjat göra saker jag aldrig gjort innan…..UTE å går, länge….hjälper att lägga tankarna rätt i huvudet. Tränar min dåliga rygg…..går på meditation……har även avslappningsskiva som jag lyssnar på hemma. tar den här tiden till mig själv som jag aldrig gjort. nu e ju min ångest typ stressrelaterad bla……..så jag gör alla måsten när jag vill, inte för att jag måste….

hoppas det går bra för dig…

susanne