Det är slut. Såklart var mina paranoior rätt, min ångest.. *skriker*

Han gjorde slut på sms och förklarade att han inte kunde vara nåns pojkvän innan han bearbetat sitt förra förhållande som han hoppade till mig ifrån. Han har haft fem månader på sig att komma på detta och så NU??

När jag äntligen släppt honom inpå mig och han LOVADE att finnas där.

FAN FAN FAN, jag vill inte, jag orkar inte.
För en gångs skull hade jag nån med omtanke, klok och allting jag nånsin velat ha och han kastade mig som en vante på hatthyllan, trillande ner bakom byrån fördömd att aldrig hittas.

Jag får panikattacker ständigt och känner mig totalt värdelös..

Träffade honom idag, allt visade jag, vreda, sorg, besvikelse och allt han kunde säga var att "ge det tid så kanske allt blir bra igen"…

Ska jag gå runt och VÄNTA då???

Vill bara be honom dra åt helvete, men jag älskar honom för mycket.. Gud vad jag grät under vår promenad.

Fan ta livet!