Hejsan!

När jag var liten så var jag alltid tvungen att ta jämna steg när jag gick/dansade osv. Nuddade jag en av fyra knappar på rad på tv mackapären så var jag tvungen att nudda alla lika hårt och lika många gånger.

Det gick bort ganska bra, men har altid lite små små saker som fortfarande är sådana. Det med knapparna tex. Att röra någonting som det finns en likadan utav, (tex ett ögonbryn) måste jag nudda den andra ! 
Sedan har det börjat med linjer, böcker ska ligga kant i kant med bordet den mest störst area ska ligga underst osv. Runda saker är svårare men dom får stå/ligga med minst två kanter intill borskanten samt någon annan kant och liknande. Sedan kom jag in på städning, linjer, linjer. Men jag förbjöd mig länge att städa! Föräldrarna ville att jag skulle städa såklart - dom vet ingenting - men  jag måste avsluta vad jag håller på med en viss tid på kvällen för att jag annars inte somnar (är som piggast in på natten) dom vet att jag har en liten kvälls/morgon årdning som inte kan rubbas av någonting och dom vill att jag bryter detta. Men eftersom jag inte låtit mig städa så har dessa små rutiner hjälpt mig hålla mig lugn.

Just nu, bara det senaste så har jag låtit mig städa mitt rum innan jag somnar. Tänkte att det kanske är bra eftersom jag börjar gymnasiet i höst (internat) och vem vill inet ha en städglad rumskompis.

Dock blir jag lite stressad och när jag väl rättat någon liten hög så står jag och rör händerna på ett visst sätt medan jag snabbt tittar runt för att hitta fler fel i rummet.

tror ni att jag har tvångssyndrom eller liknande? Och hur kan man "fixa" det - eller borde jag låta det vara? för att det håller ju rummet rent som det ska vara. Jag har lite svårt att berätta för någon eftersom dom flesta vet mig som städhatar, haha! Men min bästa vän vet iaf, igår städade jag jätte länge i rummet medan hon fick sitta vid datorn ^^. Win win men då fick hon veta iaf.

Tacksam för svar!