Hejsan!

jag är 14 år och jag har haft panikångest lite då och då..

jag går i skolan och jag har haft hemska upplevelser i skolan.

Massa killar som mobbat mig, jag gick inte till skolan pga det och missade en halv termin, fick gå om till en underbar klass (plus att min lillebror går i den klassen), fick underbara vänner…

men jag märker att killarna i denna klass inte heller är så snälla..:/

stöddiga killar som sänker ens självförtroende genom att komma med kommentarer på ens hår och kläder och på att jag brukar vara hemma hela tiden…pga saker som jag inte behöver/vill ta upp här just nu..

kan dom låta mig vara?

min kompis Ida har panikångest precis som mig och det visste inte jag förens hon fick det i klassrummet…hon fick det två gånger i en vecka och första gången gick hon bara från rummet o då visste jag inte riktigt vad som hade hänt..men andra gången så sa hon att det var panikångest…då blev allt klart! jag blev glad (inte för att hon hade panikångest på ett dåligt sätt) för då kan hon o jag stötta varandra och vi har kommit närmare varandra nu!

jag själv vet inte varför jag får panikångest men jag vet hur det känns..

jag börjar må illa sen lägger jag mig ner och skakar som bara den och mår illa, fryser, svettas, huvudvärk, magvärk, kan knappt prata, gråter som om att alla mina hemska sorgsna saker i hela mitt liv bara dränker mig med sorg…

och det var JÄTTE obehagligt att se Ida gråta i skolan och jag är en person som absolut inte vet vad jag ska göra i sådana tillfällen..

jag kramar henne bara och säger att jag förtår hur det känns.

sen har vi kommit på att vi inte ska kramas för då gråter man bara ännu mer! xD så vi ska inte kramas när någon gråter xD

ville bara säga att jag är tacksam över att jag bytta klass ockso för då kom jag bort från en "vänn" som fick mig att sno pengar…hon förstod mig aldrig o gav mig aldrig peppiga snack..