"Den vanligaste gruppen av endorfiner är betaendorfiner som frigörs i stora mängder när man till exempel råkar skära sig i fingret. Endorfinerna blockerar då smärtsignalerna till det centrala nervsystemet, vilket leder till en smärtstillande effekt. Detta är förklaringen till varför man inte känner någon smärta direkt efter att man skadat sig."

http://www.sund.nu/docs/artikel.asp?art=329&tem=2

Nej du är inte ensam och det som är så jävligt med självskadebeteende är att det oftast "hjälper". Precis då så hjälper det. I det långa loppet nej. Jag tror inte att man kan bli fri från ångest om man har ett självskadebeteende och hur man än vänder och vrider på det så kommer man vara ärrad och i värsta fall skämmas för det när man blivit friskare.

Jag vet inte vad jag försöker få fram riktigt. Jag dömer ingen som självskadar, jag har själv det problemet och har haft i många år. Jag vet ungefär vad konsekvenserna kan bli. Många gånger har jag förbannat var jag håller på med. Tillexempel när jag står där utomhus i tjugogradig värme i juni tillsammans med handbollslaget jag är tränare för. Iförd långbyxor och långärmad tröja. Jag vet också efter såpass många år som jag hållt på att det inte ger någonting i det långa loppet. Jag är inte ett dugg friskare eller har mindre ångest än när jag började. Men, som inlägget ovanför påpekar så finns det ju en logisk förklaring till att det hjälper i stunden och det är det som gör det så svårt att bryta beteendet.