Jag blev idag utskriven från BUP efter att ha varit inlagd i 4 dagar.  Jag hade konstant övervakning varje dag förutom sista dagen, trots att min mamma alltid var där. Jag kännde mig på något sätt trygg på avdelningen, där kunde dom hindra en från att skada sig och dom fanns alltid där. Men här hemma så finns det ingen som kan stoppa mig när det ända jag vill är att försvinna. Jag har inte kontroll över mig själv. Och det skrämmer mig. Jag är rädd för mig själv. Det känns som att det är två personer inne i min kropp, den ena vill att jag ska ta mitt liv och gör att för att få mig att göra det men en annan liten del vill få hjälp och hoppas på att jag kan klara detta. Det är som att jag inte finns utan att det är dessa två som kämpar mot varandra och jag kan inte göra någonting. Och det är det som skrämmer mig, att jag inte har någon som helst kontroll över mig själv.

Jag är just nu hos min mamma men på söndag ska jag tillbaka hem till min lägenhet, och det betyder att då kan allt gå överstyr och jag gör vad som helst för att skada mig eller försöka ta livet av mig. Jag kände mig inte redo att lämna avdelningen och jag förstår inte hur dom kunde skriva ut mig när jag flera gånger sa att jag inte orkade och ville mer. Och ibland vad jag okontaktbar och jag låg i sängen hela dagarna och vägrade att äta.

Alltså jag vet inte vad jag ska göra, jag vet inte vad det är jag vill. Men jag vet att efter att ha haft det såhär i 5 år!! så orkar jag snart inte mer.Det ända som snurrar i mitt huvud är hur jag ska kunna ta mitt liv.

Snälla hjälp mig, vad jag ska jag göra? Vad hade ni gjort?