låter inget vidare. Måste vara jobbigt att vara deprimmerad, Ta och försök komma i väg lite tidigare varje dag och påtala det i dag komm jag i alla fall 9,45, jippi.Du har ju praktik .Ja visst ska man sköte det men jag tror alla företagare vet hur praktikante kan vara, och är man fullt arbetsörd i dag har man ett jobb. men det är väll du du ska så småningom. Men alla tycker det är skitjobbigt att komma upp på morgonen. Kan du inte vara kvar lite längre på eftermiddan så du få i hop dina timmar. B- vitamin är bra också. Gå o lägg dig på kvällen tidigt också.Kämpa på

#1 tack för din stöttning!
Det fanns en period i mitt liv då jag inte hade känningar av ångest/depression. Då kom jag upp på morgonen, kom i tid å allt funkade. Nu får jag panik bara jag ska gå ut genom dörren. Inte varje dag men ofta.

För mig känns det helt oki om jag skulle komma senare å göra mina timmar men inte för min chef. Annars hade det nog vart bra med "flex" för min del.

Men jag ger mig inte i första taget. Jag kommer fortsätta kämpa. Men det känns så tufft just nu.

jag blir verkligen upprörd när jag läser din historia,det är baske mig inte klokt.vet du jag har önskat så många gånger att dumma ofårstående människor fick prova på hur det känns att ha det som vi.Jag känner igen mycket av mig själv i det du berättar.pratade med en bekant som hade hört rykten om att hon var lat pga sin depression.sådana människor ska man ej ha med att göra dom klarar vi oss utan,och detta skulle vara sk kompisar.jag tycker det är skitstrongt av dig att gå iväg till ett ställe överhuvudtaget,det kan jag säga att inte jag hade gjort de åren jag var som sämst.Jag åt medecin och sov.orkade ej klä mig och duscha utan min man fick hjälpa mig så illa var det.men den dagen det drabbar folk som inte förstår ngt av det här skulle behöva ta reda på hur detta fungerar med depression och ångest,och särskilt en arbetsgivare.Min läkare sa en gång du är inte dum i huvudut för att du mår dåligt detta är ett tillstånd vem som helst av oss kan komma i och inget att skämmas för.men har man ont i ryggen då är det helt ok.Nej du är helt klart på rätt väg nu om du sen kommer nio eller 10 så är det inget fel,vi funkar så det är olika varje morgon.Stå på dig du är jätteduktig tycker jag.

#3 Jag önskar oxå många gånger att ALLA får känna av en riktigt ångestattack eller en dag med depressions symptom. Tror det är nyttigt. Alla vet att bryta benet gör ont men ingen vet hur ont en själ kan göra.

Jag har provat kuratorer, psykologer å deras olika metoder men det funkar inte.

Tack för ditt stöd!

Jag gjorde ett test på expressen. Inte för att jag förlitar mig på det men gjorde det för "skojs skull". Men ärligt talat så känner jag mig deprimerad.
Det känns inte som att jag gör saker för min egen skull utan för att alla andra ska bli nöjda…

Du fick 107 rätt av 108 möjliga

Du ligger i riskzonen. Du har svarat ja på mer än fem av frågorna, inklusive fråga 1 och fråga 2. Du är sannolikt deprimerad och behöver söka läkarhjälp.

Här hittar du metoderna som kan hjälpa dig:
http://www.expressen.se/1.346562

jag tycker att de som ser ner på människor med psykiska problem skulle ta sig en promenad till biblioteket och låna en bok om psykisk ohälsa.

det måste väl ha me din självbild, självkänsla att göra. jag har själv ej världens bästa självkänsla. kanske fick du ej så mkt uppmuntran som barn? har du inte något intresse, eller nå´t du gillade som barn, som du kan göra mer av, nå´t du kanske även tycker du e bra på. om man gör roliga saker kanske man både mår bättre o grubblar mindre.

kanske e din praktikplats inte så rolig, eller folk där inte så trevliga? ibland kan man ju känna sig mer eller mindre motiverad beroende på om man gillar eller ogillar det man gör.

#6
Jag håller med. Eller så hoppas jag att de en gång i livet får uppleva det själv. Om så bara för några sekunder.

**#7
**Jag anser mig vara duktig på det jag arbetstränar med. Jag tycker om det jag gör. Å de som jobbar där är trevliga men kan ibland inte sätta sig in i hur det känns inombords hos någon med depp och panikångest.

Det som satt sina spår är att jag aldrig blivit trodd när jag berättat om mitt mående. Men för övrigt så fick jag uppmuntran som barn. Förstår inte riktigt hur du menar men försökte förklara ändå.

ok, undrade bara vad anledningen var till att du ej mår så bra, för jag antar att depression o ångest antingen beror på händelser man upplevt o tolkat på negativa sätt, eller på brist på nå´t ämne, t ex serotonin.

(eller kanske båda sakerna.)

#9 Oki ja jag missuppfattade nog. Jag var inte riktigt klar i huvet. Ber om ursäkt om jag var otrevlig på något sätt.
Jag kan iaf berätta att jag har låg serotoninhalt och det har hänt saker i livet som gjort att det bivit såhär, PTSD.

ok, undrade bara.

#11 Ja det var helt ok. Jag kan inte göra annat än be om ursäkt för att jag lät sur.

Vet din chef om hur du mår? Du kanske ska försöka få h*n att se det ur din synvinkel istället men det är ju svårt om personen inte vet hur du mår. Känns som att h*n borde veta eftersom du är praktikant och inte anställd.

#13 Jo h*n vet… väldigt väl. Jag arb.tränar just för att jag har det här hindret

Tråkigt med en sån inställning.. Har du fått platsen via arbetsförmedlingen kan du kanske prata med dom? Inte för att dom nånsin lyssnat på mig..

#15 Ska jag vara ärlig så spelar det ingen roll vart jag hamnat så är det ingen som kan förstå. Ingen lyssnar på vad jag säger å kallar mig inbillningssjuk eller så får jag höra :"ryck upp dig". Dom orden får mig nästan att kräkas! Så många gånger jag har försökt att rycka upp mig å det aldrig har funkat. Det går bara inte. Det är ungefär som att däga till en som är lam i benen å gå ut å gå. Dålig liknelse kanske men det är så jag känner.

Jag trivs eg med det jag gör å vill inte sluta. Jag vill bara att de ska förstå att det inte är så enkelt som det kan verka men ångestsjukdomar. Att allt inte är "bara".

Som jag ser det gör du ditt allra bästa av situationen!! du gör ett jätte jobb och det är kan ingen annan se av de som inte varit i ångestens klor!! dessutom finns de många tyvärr!! som helt saknar empati……

Du är inte ensam om att uppleva detta men försök för dig själv och ditt barn att känna dig stolt trots allt!!!

Ha det bäst och känn dig värdefull!!! // kram kandy

#17 Tack för dina fina ord! De värmer gott!

Kram!

Ett tips:

Skriv ner några trevliga rader om dig själv, tex som #17 och lägg till några saker som du tycker om hos dig själv. Läs högt flera gånger om dagen. Det hjälper!

#19 Låter som lite KBT. Det funkade en gång så jag ska testa det igen.