Tappar bort mig själv.
Jag har idag sökt hjälp för något som många tror sig sitta psykiskt. Men efter min tid hos läkaren hade han inte hört talas om något liknande. Finns det någon annan?
För några månader sedan rökte jag gräs för första gången, efter innan ha rökt brunt lite till och från. Och effekten av detta blev att jag efter en skrattattack började tappa greppet om mig själv. Allt gick som i slow motion och jag upptattade meningar väldigt dåligt. Jag fick inte fram i ord vad som höll på att hända. Jag kände mig instäng som i en bubbla. Jag trodde att jag skulle fastna i det här tillståndet.
Mitt balanssinne försämrades dramatiskt, jag hörde min puls som högt. När jag skulle prata, var mina tankar klara, men meningarna blev osammanhängande och ibland fastnade jag på vissa ord, och var tvungen att upprepa dom gång på gång. Kunde inte känna beröring på samma sätt. Minnet svek efter bara några hundradels sekunder.
Kroppen började domna bort och minnet blev kraftigt försämrat. Jag visste inte jag hade uppfattat eller sagt det jag trodde, eller om det berodde på att jag hade tänkt att det hände. Jag kunde alltså inte sära på vad som hade hänt, och tankar.
Allt kom i vågor, och när jag blev lite lugnare började huvudet och kroppen slå emot ryggstödet, samtidigt som jag gjorde ljud. Jag kunde helt enkelt inte sitta still, eller vara tyst.
Min tidsuppfattning var väldigt dålig. Efter 20 minuter med dessa problem trodde jag att det hade gått 2 timmar.
Efter att det hände första gången, har jag inte ens vart i närheten av folk som röker. Mitt minne är inte va det vart tidigare. Jag kan komma på mig själv med att helt tappa bort saker och mig själv på ett sätt jag aldrig gjort innan.
Jag har hänt två gånger (undanräknat den första) att jag "tappar mig själv" på detta sätt. Och då har det kommit helt oväntat, mitt i ett trevlig samtal under en fika.
Det hände senast igår, och då fick jag även ilningar i vänsten tinning.
Läkaren som jag var hos hade inte hört talas om något liknande, och menade på att jag drabbades av "flashbacks".
Andra tror att det kan vara en ångrestattack.
Finns det någon som känner igen sig i det jag skriver? Jag hittar ingen fakta om detta, och det skrämmer mig allt mer.
Tack på förhand, Frida.
Jag har ingen aning men finns det ingen som helst chans (eller risk) att det är något som ligger kvar från haschpsykosen?
#1
Läkaren menade ju på att det hela kunde handla om en flashback. Det som skrämmer mig är att jag känner allt så tydligt. Jag är övertygad om att jag kommer att tyna bort när jag hamnar i det stadiet. Och ovissheten som kommer när man inte hört om någon som upplevt samma sak är ännu mer obehaglig :/
Oavsett om det är en flashback eller om det är en panikattack eller om det är kvardröjande från det du rökt så är det ju obehagligt. Finns det något du kan göra i dom situationerna för att komma tillbaka litegrann, få lite kontroll?
Jag har i panikattacker haft lite liknande känslor av att allt är fel elelr hur man ska säga men har lyckats lära mig någorlunda att det inte är farligt och därmed kunna bryta lite tidigare om jag märker att det är på gång så det inte blir fullt så illa. Att acceptera att det är skit men jag lyckas ändå vara medveten om att jag inte kommer dö eller fullständigt bli galen. Det fungerar inte jämt men det har blivit bättre.
Starta ny diskussion