Varför kan du inte köra bil eller köra uppp med mediciner? Är det läkare som säger det?

Har du provat något anant eller vill du göra det? Som någon terapityp, finns ju lite olika.

Jag hoppas att det kan kännas bättre och kom ihåg att du alltid är välkomme natt skriva här, förlåt för mitt ganska korta svar men jag är så tom i huvudet just nu så det blir inte vettigare. Vill bara att du ska veta att du inte är ensam.

Det är ju inte rekommenderat, dessutom blir man himla lullig och yr av tabletterna, iallafall jag! När man väl är van vid dem går det ju bra, men inte i början när alla biverkningar sätter in.

Har gått KBT och sub.typer, funkar inte direkt…. det är ju jag som måste kämpa för att komma över det i slutändan men min hjärna är så dum på den fronten… går liksom inte på "det där".

Är tacksam för ditt svar ändå, får mig att komma igång med något, skriva lite…

Hej Capriele, med flera!

Jag funderar kring detta med ångest. Att det borde ha en källa. Det kan ligga tankar av rädslor djupt inom en som får ångesten att sätta igång.

Vad är denna rädsla? Rädsla för en handling.

Vad är handlingen? En handling som man gärna vill utföra.

Vad ligger bakom rädslan? En föreställning att man inte får utföra handlingen som skapar ångesten.

Till exempel:

"Jag vill gärna köpa dessa skor…Men det är fel då de innehåller djurskinn."

Köper man skorna kommer ångest…: Rädsla för något man gärna vill ha. Rädlsa för den starka viljan till det ångesten skapas av.

Vad tror ni om detta?

Hälsningar
Niklas

capriele,jag lider med dig.är själv sjukskriven för ångest.Jag vet att en del ej är för mediciner men hade de ej funnits så hade jag nog inte orkat vidare.Ta din medicin,körkortet är bra att ha men hälsan måste komma först.så här kan du ju inte må.jag har ätit klomopramin sedan 2004 och kan tacka dem för mycket att jag har mått bra långa perioder,men så kan det hända något och det blir en påfrestning då drar ångesten igång igen.Nu började det för mig i våras med bråk på arbetsplatsen,elakheter förtal mm.Min läkare sa åt mig att slutar du med med så har du ångesten tillbaka som ett brev på posten.När det finns hjälp i form av medicin har jag aldrig tvekat,man måste få må bra,jag har haft det som du och det är ett tillstånd ingen människa ska behöva vara i det tar ner en fullständigt.jag tror du är ung så du hinner med att ta ett körkort hundra gånger om.just nu är det viktigaste att du får ha en sån dräglig tillvaro som bara går.har du någon bra läkare?jag fick behovsmedicin också när det var som jäkligast.Sedan gick jag också hos en kbt terapeut också,det var jättebra.Lycka till nu och krya på dig.Jag tänker på dig.kram.Agnetha.

Det är det kluriga, att körkortet är en trigger, det va egentligen det som jag kom hit för att göra och jag är rädd att det bara blir mer ångest om jag ger upp nu, eftersom att vi också lagt ner alla dessa pengar på det och nu snart är jag inne på det allra sista momentet. Jag måste liksom avsluta detta, annars kommer jag bara må ännu dåligare. Jag kämpar ju för min framtid som jag hoppas ska bli bättre, men det är i nutid jag får ta skiten. Det är den värsta perioden nu, speciellt att vara borta från min partner och inte veta riktigt när jag kan komma tillbaka… Jag ska ta kontakt med en läkare, försöka få medicin utskrivet och ta den sen när jag väl är klar. Kan läkaren skriva ut medicin? Jag har tidigare gått till psykologer typ, som skickat vidare ärandet till nån läkare som skrivit ut medicinen…

Capriele. Vill göra dig uppmärksam på att du verkar låta ångesten tala ibland. Det är inget fel, och kan vara nödvändigt att anpassa sig.

Niklas

Ser du på ditt inlägg #5 kan du finna att du i ena halvan är förnuftig, accepterande, och klarsynt. I den andra talar rädslan för ångesten och ett sätt att förebygga, och skydda dig.

Du kanske inte vill att jag går för djupt…Tror mig ändå veta hur du känner i ögonblicket. Du har lärt dig av vad ångesten triggas. Agerar förbyggande för att slippa den.

Inget fel…Bra att vara uppmärksam på.

Jo tack, jag är faktiskt införstådd. Men jag är rädd att jag inte har några mönster som jag tycker är värda att försöka bryta när det gäller prioriteringen om framtiden. Jag skulle aldrig efter att min mamma bidragit med så mycket för ett körkort som jag vill ha, avbryta allt för att bara börja om från början, det är absolut inte värt det. Man kan ju undra i vissa fall vart gränsen går för ångest och den verkliga personen, det ligger inte i min natur att svika mig själv eller andra och det har det aldrig gjort, troligen hade jag bara mindre ångest förut över alla tankar om vad som kan hända och alla möjligheter, eftersom att jag bara såg en möjlighet och det var rakt framåt. positivt. nu finns det flera utvägar, av vilka de flesta är negativa för min person.

Det låter för mig klokt att inte ändra dina planer på grund av ångesten om det inte absolut är nödvändigt.

Vad jag kunde se i #5 var som sagt en delning.

"kan komma tillbaka…  || Jag ska ta kontakt"

Du skriver att de flesta utvägar är negativa för dig. Jag undrar av vilken anledning? Det går nog att hitta Vägen. Resten är utvägar…

Är körkortet en trigger för ångesten skulle jag tro att det gör dig på något vis upprymd, samtidigt som en rädsla för den upprymdheten finns.

Niklas

Körtkortet gör mig varken ledsen eller upprymd, det är en sak som jag vill ha och har bestämt mig för att ta. Dessutom kommer jag antagligen att få det nu i slutet av veckan, när det är klart kan jag pusta. Jag vägrar att inte ta det när jag är så nära. Alla har väl varit nervösa på olika vis inför sådana "stora" grejor. Det är inte mer psykologiskt än så. Triggern ligger i många olika ting, det går inte riktigt att märka ut om man inte ska gå på en åratal lång psykoanalys för min del. Vilket jag verkligen inte har tid, ork eller motivation till att göra.

#10

Jag svarade efter dina egna inlägg även om trigger. Sådana kommer ju inte sluta att komma. Så även om en sak går bra får man återigen hantera sig i liknande situationer.

Niklas