![[funderaren]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
ångest farligt?
finns fler som gått med ångest, eller oro i magen (alltså inte panikångest) i flera år? har ni tagit medicin mot det eller inte? läste om EMOTRANCE, och att ångest skulle kunna vara farligt, eller så var det att det var farligt för hälsan när det blir fysiska symtom och ångest måste ju vara ett fysiskt symtom på något psykiskt, för den känns ju i kroppen men handlar ju om känslor och tankar. vill inte ta medicin, vill hellre ta itu med orsak än symtom, men vet inte hur. har testat lite mer naturliga medel som 5htp (tror jag det heter) som ska vara bra för serotoninet, men vet inte om det hjälpt direkt. eftersom jag när det gäller mig tror att det handlar mer om tankar och känslor än om serotonin så hjälper kanske inga piller mig överhuvudtaget, i så fall bara för att eventuellt mildra symtomen, alltså oron, och kanske kan det vara bra att mildra symtomen ifall det kanske inte är bra för hälsan med ångestkänslan som säkert har med rädsla och kanske med adrenalin att göra, ifall man ändå har svårt att ta itu med oraken till ångesten. det borde väl vara så att ångesten vill tala om något för en, det gäller bara att veta vad. ska kanske försöka med EFT, eller zonterapi, och kanske KBT. jag är lite orolig att min ångest kan påverka min hälsa negativt, men det kanske inte är bra att oroa sig för det också. och jag antar att det är fler än jag som gått länge med ångest, och som säkert inte blivit sjuka för det. men det gjorde mig inte mindre orolig då jag läste på internet att folk som går och känner osäkerhet i sin relation har högre risk att drabbas av hjärtproblem enligt någon undersökning. hur det än är med det så blir nog immunsystemet knappast starkare av ångest, så det kan säkert stämma. kanske något hypokondriker borde fundera på, att deras oro kanske kan göra risken större för eventuella hälsoproblem, även om det kanske inte behöver bli så och inte behöver vara så att de drabbas av just det som de oroar sig för, det kan ju vara bara att de lättare drabbas av en förkylning, till exempel. gäller säkert deprimerade personer också, de borde kanske också ha risk för sämre immunförsvar, och särskilt om de inte motionerar heller. men egentligen undrade jag alltså om flera än jag gått med ångest nästan varje dag i flera år.
min läkare säger tt det är helt ofarligt med ångest rent fysiskt men ett rent helvete för den som är drabbad,min läkare är 72 år och ha varit psykiatiker i hela sitt liv.Att man lättare åker på typ influensa förkylningar mm när man mår dåligt är riktigt säger han.promenader är också ngt han rek.simmning är också bra.men det finns ju perioder då man mår så dåligt att man ej orkar häva sig iväg till en simhall tyvärr.har haft ångest största delen av mitt liv sedan 25 års ålder.Fyller snart 55år,så jag vet.Största problemet är att jag blir känslig och gråtmild de perioder jag mår bättre.tar väldigt lätt illa vid mig om det händer något eller att någon påpekar något.Det är jobbigt,för folk förstår ej detta.jag vill ej gå ut i affären ens när jag mår dåligt,för att träffa någon som frågar hur mår du då? då vill jag bara hem igen får liksom panik.varför är det så svårt att säga som det är,alla mina släktingar vet ej om detta efter alla år.
Tipsar om en teknik som ska vara effektiv mot bland annat ångest:
Jag utför en teknik med samma grund. Har börjat undersöka upplevd ångest hos mig som kommer ganska ofta.
Niklas
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
vissa påstår ju att man bara ska acceptera sina känslor. låta dem komma o gå. vem vet, om man gör motstånd mot dem o ej vill ha dem , kanske de dyker upp oftare, för då tänker man nog mer på oron. själv tror jag att min oro komer oftare då jag tänker på den, o på min mage, inte lika ofta då jag är upptagen med aktiviteter som kräver att jag tänker på annat, t ex att skriva eller läsa. o så kanske ångest kan va starkare i vissa situationer eller med vissa personer, el. t ex vid konflikter. man kanske borde fråga sig varför den kom från början, vad som brukar utlösa ångesten. kanske kan avslappning hjälpa också. jag tycker att healing brukar hjälpa, för dem som tror på healing.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
TM verkar intressant, men såg ingen specifik instruktion på sidan.
antar att man bara ska sitta i 15-20 min.
Har man läst psykologi så har man nog läst om det här experimentet med små apor. Nyfödda apungar fick en substitut mamma, något som var mjukt som en kudde och höll i en mjölkflaska. De ungar som växte upp på detta vis, isolerade och ensamma men med en slags "mjuk trygghet" klarade sig bättre jämfört med de apor som enbart fick nappflaskan och en slags stålvariant av moder. Båda varianterna avvek från den normala uppfostan med en riktig mamma, livlängden förkortades betydligt.
De djur med högre hjärtfrekvenser har kortare livlängd. kolibrin 1200 hjärtslag /min, människan 60-80 hjärtslag/min. Vid stress ökar puls och hjärtfrekvensen, organen arbetar ihärdigare.
Det är självklart att hur vi mår psykiskt avgör hur länge vi kommer att leva. Om inte bara stressen i sig gör det så kanske vi mår så dåligt att vi slutar äta, får brist på vitaminer då kroppen behöver mer för att orka hålla uppe den höga pulsen. I regel lever människor som mår dåligt ett kortare liv. Blandar man också in alkohol och missbruk, ja gissa.
#4
Jag har själv inte lärt mig just TM, men har mediterat i snart fem år på egen hand. Grunden i meditation är att vara uppmärksam…På till exempel andning eller ett mantra. Uppmärksamheten går till slut över i stillhet. I den stillheten finns varken oro, stress, eller ångest.
Som nybörjare i meditation, på så sätt jag menar, sitter man vanligen några minuter i början. Sedan utökar man så klart tiden efter förmåga. En rekomendation är 20 minuter - 30 minuter, två gånger per dag, när man är tillräckligt van.
Att gå kurs är något bra. Det kommer garanterat att gå snabbare att hitta rätt i meditationen på så sätt. Förutsatt att man väljer rätt meditationskurs.
Det är lätt att gå vilse. Svårt att hitta rätt. Kanske inte så svårt som man ibland kan tro dock. När man väl är där vet man!
Niklas
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Här är en video med bl.a. en person som har lärt sig meditera TM
jag provade yoga, men jag tyckte det var skitjobbigt att sitta så där med benen helt stilla,jag blev superstressad. Men min man sa att jag altid var så glad effteråt. För mig passar det bättre att röra på mig, få ut adrenalinet, överskottet som gör att ångesten kommer.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
ja, man har ju läst att ångest kan producera adrenalin, för jag antar att det inte är tvärtom, att adrenalin producerar ångest.
#8
Meditation handlar inte om hur man sitter. Man kan sitta vanligt på en stol 
Det är heller inte antingen eller; meditation eller att röra på sig. Det kan vara, och bör vara både och.
#9
Om det nu är så att ångest producerar adrenalin, kan jag tänka mig att det går båda vägar. Adrenalin, men en rädsla i samband med det skulle möjligtvis kunna ge upphov till ångest
Niklas
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
hittade en sida om diet mot panikångest-en sida med en panic anxiety disorder diet, kanske fungerar den även vid annan ångest. men om ångesten har en psykologisk anledning, vilket jag antar att den ofta har, så tvivlar jag på att en koständring hjälper så mycket. då måste man ju ta itu med det som orsakar ångesten istället, ex, att man tänker för negativt, eller har upplevt något jobbigt som man behöver t aitu med på ågot sätt, tex genom samtal eller andra terapeutiska metoder.
Jo jag tror kosten an spela in endel jälv får jag extraslag på hjärtat som känns rejält vid trötthet, energidtyck rllrt kaffe för att bli pigg och sen socker typ cohoklat på det, sen skakar man i helakroppen, så blir man lite som överstimulerad sen kommer ångesten, men den avklingar ganska snart när elänet gått ur kroppen.
Det samma kan gälla sprit, och trötthet.
…Det är lätt att gå för mycket på yttre omständigheter…När man vet att det egentliga problemet finns på insidan.
Eller hur?
Niklas
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det finns så många olika orsaker till att ångest uppstår och vi är alla olika som individer, men jag håller med om att det oftast sitter på insidan.
Levde själv med ångest i många år och jag trodde inte terapi var något för mig. Jag kunde inte förstå att mina inre sår som jag inte hade satt ord på, kunde bli ångest och orsaka sådan smärta.
Till slut blev det ohållbart och jag sökte hjälp, det ångrar jag inte!
Jag hittade en terapi som passade mig och gick inte särskilt många gånger förrän min ångest avtog avsevärt.
Imitt fall var det så att jag inte ens visste om mitt trauma som orsakade ångesten men genom vägledd avslappningsövning kom bilder och ord fram och jag kunde äntligen få sätta ord på de delar av traumat jag mindes.
Idag är jag helt fri från ångest men då var det ouppnåelig dröm för mig.
Kropp och själ hänger ihop och ett ytterligare bevis på det är att min kroniska sjukdom morbus crohn gick i vila. Jag blev alltså symtomfri och idag varnar den mig bara när jag är stressad eller oärlig mot mig själv.
Att stanna kvar i en känsla fast den är obehaglig är ett sätt att frigöra den men om det är ett för stort trauma bör man inte göra det ensam.Håller med om att meditation också kan vara en stor hjälp på vägen ! Hoppas det var till någon hjälp !
fri
Starta ny diskussion