Sobril är samma sak som Oxascand och är en Benzodiazepin som är beroendeframkallande. Sobril är en av de "lättare" Benzodiazepinerna och skrivs ofta ut efter att behandling med läkemedel som inte är beroendeframkallande inte har fått personen att bli bättre. Atarax och Theralen är exempel på sådana läkemedel.

Sobril är trots att den beskrivs som en "lättare" Benzodiazepin beroendeframkallande och skall (enligt mej) betraktas som det rävgift det är. Toleransutveckling är nästan ofrånkomlig och att utveckla beroende lätt.

Jag tycker att din tanke att lära dej att andas på ett bra sätt i dina ångestattacker låter mycket sund och vettig. Att behandla symtomen av ångest genom att ta lugnande är en genväg(som jag själv har vandrat). Att ta itu med grunden till din ångest och att arbeta för att lösa anledningen är fan så mycket jobbigare men du vinner på det i längden. Kanske en Kbt-samtalskontakt eller liknande skulle kunna hjälpa dej? Ångest har alltid en anledning och alla är inte medvetna om varför dem har ångest. Kommer du fram till det och lär dej andas samt att ta hand om din sårbarhet så har du kommit långt.

Mitt råd är som du förstår: skit i Oxascanden med alla risker som en sådan tablett innehåller och arbeta konstruktivt och medvetet för att få det liv som du är värd.

Jag har ingen ångest längre. Jag framkallar paniktattacker för att jag är rädd för att få dem. Anledningen till varför jag är rädd för att få panikattacker är för att jag en gång hade en så stark panikattack (då framkallade pga. ångest - som jag inte har längre) att den skrämde mig ända in i själen.

Har inte tagit nånt medicin än, har inte behövt :) men de känns bra att ha den "ifall att".

Kan relatera till det du skriver kring att känna en enorm rädsla och panik inför att få ångest. Det är ju även bra kan jag tycka att du är så medveten vad som triggar dej till panik. Det är lättare att arbeta med nåt som man förstår och som man oxå kan se en anledning till varför det blir som det blir. Som jag tror att du gör utifrån ditt förra inlägg.

Det grundläggande vet du säkert men skriver ner det ändå:-ångest bottnar i en sund grundkänsla som alla människor har i sej. Grundkänslan är Rädsla och var ovärderlig då vi människor för massa år sen fortfarande levde så primitivt att vi ibland behövde fly från faror, tex större djur. Rädsla övergår då till en känsla hos människan som gör att vi får en "kick" att orka fly. Rädslan ger människan orken att fly från det som hotar och det är denna primära känsla som är botten till ångest.

En ångest-attack följer en kurva som fungerar som såhär: att ha en så stark känsla i kroppen(Rädsla/Flykt, tar på individen då toppen på en Ångest-attack oftast endast håller i sej i ca en halvtimme(naturligtvis mindre/mer från individ till individ) men inte med så stora skillnader som timmar dock.Vi behövde sen vårt primitiva jag åtminstone ca en halvtimme att orka fly från det som hotade oss. En ångest kurva tar sin tid att vandra upp till sin topp men även att komma ner igen. Man kan ibland uppleva att detta inte stämmer då man (som jag själv tänkt många gånger) att man har haft en attack i flera dagar. Det är omöjligt för en människa med en "vanlig" ångestattack att vara på toppen sålänge(förutsatt att det inte är abstinens efter en drog eller läkemedel tex då detta tillstånd har framkallats av kemikalier och inte är ett naturligt tillstånd för kroppen och själen).

Men lagen om alltings jävlighet gäller även här: du kan uppleva upprepade panikattacker men alltid med en lugnare stund i mellan.

Summan av kardemmumman: du  dör aldrig av en panikattack så länge du inte har någon väldigt hemskt allvarlig fysisk åkomma som tex ett hjärta som är väldigt dåligt och inne på refrängen. En människa är som sagt gjord att klara denna känsla trots att det kan kännas som att man kommer att trilla av pinn när det är som värst,  för en del människor kan det kännas bra att veta. Du dör inte.

Abstinens däremot kan vara dödligt, men det tar vi en annan gång.

Tack för ordet!

Tack för orden :)