Slappna av.. basta, massage, kostar ju en hel del men finns rätt bra självmassage. Bad med nån olja som är avslappnande. Finns en hel del Cdskivor med avslapnning, både musik och röst.

Håller med HannaM om att du måste lära dig slappna av. Ja, just lära dig.

Har själv mkt spänningar i kroppen och jag försöker ha en stunds avslappning varje dag, det är jättesvårt att göra absolut ingenting.

Att inte tänka är det svåraste, att ha lite lugn musik att lyssna på hjälper. Även om man inte tycker om typ valljud, naturljud osv så hjälper det en att slappna av.

Sen så är fysisk aktivitet jättebra men en promenad i naturen är mer avslappnande än ett pass på gymmet.

Terapi är inte att förkasta heller. En terapeut eller kurator kan lära dig sätt att hantera din ångest.

Tack för svaren, för mig är det lite så att det känns obekvämt och onaturligt att slappna av, precis som det känns onaturligt för någon utan det problemet att spänna sig, jag måste verkligen koncetrera mig på bit för bit av kroppen. Men det är kanske så att jag måste lära mig och även tvinga mig till att verkligen försöka koppla bort kroppen från min ångest.

Just det där att lyckas bryta sig ur det onda mönstret, man vill så gärna men så kan man inte.

Hej! Jag har också GAD. Just nu äter jag medicin (Paroxetin), men det hindrar ju inte att jag känner av det ibland ändå. En psykolog jag gick hos för ngr år sen lärde mig att andas i fyrkant och det hjälper mig, särskilt när jag inte kan sova. //:Andas in (räkna till 3), håll andan (räkna till 3), andas ut (räkna till 3), håll andan (räkna till 3) :\\ Kan även rekommendera Yoga. Då får man också koncentrera sig på andningen och det hjälper iaf mig att slappna av. När man är spänd andas man ju ofta väldigt ytligt och när man tar jämna djupa andetag slappnar kroppen av nästan av sig själv.

Hej, Henrik!

Att leva med ständig ångest är jobbigt, mycket jobbigt!

Har man haft det så länge som du har så tror jag man är bäst hjälpt av att få professionell hjälp och stöd i att komma ur det och/eller få lindring och vettiga strategier att ha som hjälp.

Terapi där du får hjälp att ändra dina tankar och reaktioner så som i KBT (Kognetiv beteende terapi) är en bra hjälp för många. Ibland i kombination med medicinering om så behövs.

Avslappning är en bra metod OM och NÄR den fungerar. Jag fungerar tyvärr som du, att när jag mår som sämst och mest skulle behöva slappna av.. inte kan, pga all frustration och oro. Ändå är jag tränad i avslappning samt meditation sedan tonåren.

Jag har stor nytta av det vanligtvis men inte när jag är riktigt dålig, tyvärr. Då har jag även svårt för att ge mig själv Reiki healing som annars ger mig välbehövlig energi samt avslappning..

Så förutom alla bra råd från övriga så råder jag dig att söka terapi ..och om du av någon anledning inte vill ta det via den ordinarie vägen hos psyk så finns det i Vänersborg ett annat alternativ med bra terapeuter som jag vet flera som gått till med bra resultat!

Lycka till!

Kram, Citronmeliss!

Här kommer ett litet matnyttigt tillägg som jag glömde i förra inlägget, hoppas du orkar läsa det..

Behandling

"En form av terapi som visat sig vara relativt effektiv vid generaliserad ångest är kognitiv beteendeterapi. Patienten letar tillsammans med terapeuten fram sina mest typiska farhågor och tankegångar som leder till ångest. Sedan diskuterar terapeuten och patienten logiken i farhågorna med syfte att förändra tankebanorna. Målet med behandlingen är att lindra symptomen och att patienten ska lära sig bemästra situationer som är ångestväckande. Man kan själv som patient underlätta och förbättra behandlingen genom att lära sig känna igen de olika tecknen på ångest. Generaliserad ångest kan låta allvarligt och lite skrämmande, men de flesta känner sig ändå lättade av att få en diagnos. För många som lidit i tysthet i åratal känns ofta diagnosen som ett erkännande. För de patienter där spända muskler är ett stort problem kan så kallad progressiv avslappning hos en intresserad sjukgymnast hjälpa. Meditation eller andra metoder som kan minska muskelspänningen kan också med fördel prövas. Om du vill pröva läkemedelsbehandling av generaliserad ångest bör du diskutera med din läkare hur det kan göras. Det är viktigt att du hjälper honom att ställa en korrekt diagnos, genom att lämna uppriktiga och fullständiga uppgifter om din symptombild och om din livssituation i övrigt" (källa: åss)

Svenska ångestsyndromsällskapet 

Kram!

http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1344

Oooops! Läste på vad GAD är för något. Blev riktigt skakad eftersom alla symtom stämmer in på mig.

HEJ

Jag håller med dig, det är onaturligt jobbigt att slappna av. Och jag tycker att det är otroligt jobbigt att ha kravet på sig att man måste slappna av. Har aldrig provat och märkt att det hjälpt sådär direkt. 

Jag funderar om man verkligen måste slappna av, kanske man bara kan ängna sig åt saker som man kan fästa tankarna på. Saker som man vanligtvis tycker om eller som är utmanande. Läsa en bok, lösa ett korsord.? Det kanske mer beror på vilken personlighet man ha?. Om de nu säger att det beror på brist på serotonin kanske avslappning inte är det rätta - eller enbart det som måste vara rätt.

Jag funderade häromdagen om jag skulle ha en viss ångest-aktivitet att ågna mig åt varje gång jag får ångest. Som en ritual. Kanske fotbad och fixa fötterna (jag är ju tjej så), något som du ändå vill ägna dig mer tid åt i vardagen när du mår bra. Kanske lägga asstort pussel?

Bara en tanke

Hmmmmm men fy,,,,

jag gillade inte att läsa om detta… stämde alldeles för väl in på mej själv… :-S

//L

Hej!

Precis som föregående person skriver så kan betydelsen av avslappning variera. Att bara ligga stilla och inte tänka på något kan vara avslappnande för en person medans ett jobbigt spinning pass kan vara det som är avslappnande för en annan.

Själv är jag en person som är van att ha många bollar i luften och sedan jag var väldigt liten är jag van att träna 5-6 gånger/veckan.Tyvärr har ångesten gjort att jag inte längre orkar hålla samma tempo och det gör mig oerhört ledsen och frustrerad, att vara effektiv och hålla igång är ju det som kännetecknar mig. Tidigare har jag endast ägnat mig åt "snabba" pulshöjande idrotter eftersom det är ngt som passat mig. Dock rådde min kurator mig att testa yoga.

Innan jag testade yoga trodde jag inte att det skulle vara ngt för mig, trodde att jag bara skulle bli frustrerad över att det går så långsamt utan att man känner ngt resultat.

Men så fel jag hade. Har nu tränat poweryoga en tid och jag tycker det är helt fantastiskt. Genom andningen och den samtidiga fysiska ansträngningen slappnar jag faktiskt av, en helt otrolig känsla. Nu kan jag inte tänka mig en vecka utan yoga. Har till och med blivit så att jag använder mig av yogan ensam när ångesten smyger sig på, och om man verkligen ger det en chans och fokuserar på det man gör så fungerar det, iallfall för mig…

hoppas detta hjälper ngn…

Åh, jag känner mig så lättad idag! Var in på ångestsällskapets hemsida och symtomen på GAD stämmer klockrent fär mig. Har sådan rastlöshet, men vet inte vad jag ska göra. Svårt att fokusera och spänd i mina muskler. Går hos en kurator som försöker hjälpa mig med mina tankar och har en läkare och har antdepressiv medicn ( effexor depot) Det fanns många bra tips i den här tråden!

För tre veckor sedan fick jag det svart på vitt att jag har GAD, och det var så skönt.
I mitt fall är det min PTSD som 'utvecklats' till GAD.
Men nu i efterhand så känns allt så överväldigande. Det är ju så mycket.

Jag lider också av GAD!!! Det är väldigt besvärande och alla spänningar leder till att man får dålig ork att ta tag i saker. Jag skulle vilja tipsa om en idiell förening som jag är med i den förkortas ÅSS(svenska ångestsyndrom sällskapet) och har följande hemsida www.angest.se. De har många lokalorganisationer som man kan gå med i och bilda en stödgrupp. Vi brukar träffas en gång i veckan, då har vi läst ett kapitel i en bok som vi diskuterar över lite fika. Tycker den gruppen har varit e bra ventil för mig. Vill slå ett slag för följande självhjälpsbok: Fri från oro, ångest och fobie av Maria Farm Larsson och Håkan Wisung.

Lycka till

#12

Kan PTSD utvecklas till GAD? Jag fick diagnosen GAD innan jag fick diagnosen PTSD. Fattar inte hur det hänger ihop eller funkar.

#13

Jag gick med i ÅSS för länge sedan och kände mig idiotförklarad då jag ställde frågor där. Har inte satt min fot där sen dess

Hur har ni fått era GAD-diagnoser? Jag tror att jag har det men har ingen diagnos. Har gått lite i kbt-terapi men hon var inte så bra…

#15

Jag sa till min läkare att symtomen jag läst om GAD stämde in på mig och då sa hon; Ja du har en solklar GAD. Konstigt att hon inte sa det förrän jag frågade

Jag tyckte att det stämde in på mig med?!

#14 Jag förstår inte heller om jag ska vara ärlig. Min psykolog förklarade det på det sättet att min ångest i PTSD 'spridit sig' till andra delar i mitt liv, och på så sätt går jag nu mera in under GAD. Haha, allt för komlicerat för mitt lilla huvud egentligen!

#18 konstigt. jag fick först diagnosen GAD och sen PTSD. Då borde jag ju förmodligen ha haft PTSD innan GAD:en om det är så som din läkare säger 

Jag har ingen aning. Jag fick PTSD efter mitt första förhållande och innan det hade jag aldrig några problem med ångest, så det kanske beror på vilken bakgrund man haft..

Jo, så är det nog. Det finns ju olika typer av PTSD oxå. Min PTSD har formodligen funnits med sen jag var liten, men ökade sju resor värre nar jag nästan miste livet p.g.a exet

Jag lider själv av GAD, så långt jag kan minnas men fick diagnosen (på akutpsyk) för 3-4 år sedan.

Jag har provat Yoga, vilket var helt okej… dock har jag även social fobi, så jag klarade inte att gå på mina pass… Men som någon skrev här ovan, så koncentrerar man sig på andningen så att man "glömmer" bort sin ångest.

Nuförtiden har jag lagt in avslappningsövningar direkt till min mobil, som jag ligger och lyssnar på för att kunna somna. Eftersom att kroppen jämt är på helspänn tycker jag att det är svårt att slappna av, men somnar gör jag även om jag kanske inte tycker att själva kroppen slappnar av… svårt att förklara, för slappnar av gör jag ju. Någon "grad" iallafall. Sen vaknar jag ju alltid som en fiolsträng, men det är ju en annan sak…

Skogspromenader med go musik hjälper mig att slappna av. Även lugn musik.

Ibland blir jag så uppjagad att jag måste påminna mig själv att andas och varva ner, men det är inte så lätt. Det tar ofta en stund och kräver lugn och ro runt omkring. Det hjälper också om det inte är så stökigt där jag är. Stök gör att jag spänner mig mer av nån anledning.

Ni pratar väldigt mycket om oförmågan att slappna av, spända muskler etc. Jag känner igen det från tiden då det var som allra sämst, då var jag som ett "jagat djur" och led av social fobi periodvis. Jag har gått i behandling för mitt alkoholmissbruk samt enskild terapi under en längre tid. Nu har det gått tre år sedan jag påbörjade min behandling men ångesten lever jag med fortfarande trots en rejäl djupdykning i mitt inre samt andra stora yttre förändringar i mitt liv! Jag går alltså inte i terapi längre. Jag vaknar dock på morgonen undantagslöst med ångestkänslor/oro (utan anledning), har lätt för att stressa upp och övertolkar människor (tror att de tycker illa om mig, tänker negativa tankar). Jag har en känsla av lättare men konstant oro, är rastlös och har svårt för att sluta tänka/grubbla/se skräckscenarion! Nu funderar jag på att ge upp mina ambitioner att vara HELT utan mediciner vilket jag varit nu under tre år…åt ju efexor tidigare! Jag vill dock helst inte…kluven!! Om det ligger på den här nivån så kanske man kan stå ut med den, ångesten alltså, eller lära sig att hantera den på annat sätt tänker jag!? Jag är riktigt trött på att vara såhär!!!! Kom görna med lite tankar…! Kämpa på och lycka till alla ni som delar detta problem!

Vilken terapi är bäst för ångest tycker ni?