Jag tycker det är helt kanon att du skriver. Du vill verkligen komma ur det här och må bra. Alla människor vill ju må bra. Jag har själv mått väldigt dåligt emellanåt. Hade dåligt samvete för att jag mådde så dåligt fast jag inte hade någon anledning egentligen. Sen förstod jag att alla dessa instängda känslor som jag burit med mig är ju tvungna att komma ut till slut på ett eller annat sätt. 

Alla människor kommer få jobba med detta vare sig dom vill eller inte. Alla människor kommer få börja jobba med sig själva till slut för alla människor har instängda känslor. Det är därför vi behöver varann. Vi behöver vara med människor som förstår oss. Vi behöver stötta varandra, uppmuntra varandra att orka fortsätta känna på alla dessa tankar och känslor.

Jag vet att du är väldigt medveten om dig själv vilket kan vara både på gott och ont beroende på hur mycket man låter sig styras av sina känslor och tankar.

Det finns väldigt mycket mer jag skulle kunna skriva om detta men du får fråga helt enkelt så ska jag försöka svara så gott jag kan.

Men glöm inte att du är fantastisk.

Många kramar

Jesper

Jag känner igen mig. Sök hjälp, gå till doktorn och be om hjälp. Du ska inte behöva må dåligt i onödan.

Jag känner igen mig i det du skiver om att inte orka mer och ha självmordstankar. Men det är inte värt det. Vi är värda att må bra, så också du. Du är underbar. Äter du några antedepressiva medicin? Jag äter Lyrica och mår ganska bra av det.

Det som hjälper mig att jag träffat en psykiatriker (dvs den högsta doktorn inom psykiatrin) och fått en diagnos och medicin som passar i hop med den diagnosen. Och nu har jag även börjat i terapi, dvs Kognetiv Beteende Terapi.

Nåt som även hjälp mig är att läsa böcker om personlig utveckling och andlighet. Samt tron på att vi är våra själar och på reinkarnation. Och att det är ett högre syfte med våra liv. Har du tänkt på det?

En bok som jag rekommenderar är boken Den nionde insikten av James Redifield, den handlar om hur vi får energi och hur andra männskor gör för att ta energi från oss. En annan bok som är jättebra är boken KBT - Komma på bättre tankar av Åsa Palmkron Ragnar.http://www.palmkrons.com/psykologi_kbt.htm#innehall

Grunden i KBT är att vi automatiskt tänker negativa tankar. Att dom bara kommer och översjöljer oss med allt negativt. Och att man då ska försöka lära sig och känna igen vissa tankar och bli mer medveten om vad man tänker. För att kunna ändra dom. Försöka gång på gång. Boken KBT - Komma på bättre tankar är jättebra. Jag tror du kommer tycka om den. Låna den antingen på biblioteket eller köp den rätt billigt på Adlibris.

Hoppas mitt svar hjälpte något.

Största kramen från mig. / Ambrosia

Alexandrasundqvist #1:

Ta inte självmord! Du är underbar och helt fantastisk! Det finns så mycket mer possetiva saker som väntar dig i ditt liv. Försök varje dag, även fast allt är mörkare än mörkast. Du är värd att mår bra och du kommer komma ur din depression, även fast det inte känns som det just nu. Du är bäst.

Prata även med alla du kan i din omgivning, var ej rädd att berätta för dom hur du mår. Dom är till för att stötta dig, även när du mår piss. Ring även jourhavande medmänniska på kvällen/natten om du behöver prata. De har telefonnummr: 08 - 702 16 80. De har öppet mellan 21.00 - 06.00. De är jättesnälla ochd et kostar ej emr än ett vanligt lokalsamtal att ringa dit.

STOR KRAM FRÅN AMBROSIA :)

Har du någon mamma som du kan prata med? Det jag undrar egentligen är om du har någon bra realtion med din mamma!?

Jag känner igen mycket av det du skriver och jag är idag 40 år och jag sökte hjälp först förra året.

Jag tycker du är jätte modig och stark, de flesta av oss kämpar emot in i det längsta men det går inte att fly.

Att du vill ligga lågt och sova mycket är väl en sund reaktion. Vila du och börja med lite saker sakta men säkert.

Skynda långsamt!

Lakrits

Tycker det är vikigt att du säger till rejält till psykologen och din mamma att du har självmordstankar och hur dåligt du mår så att du kan få mer hjälp…

#6 Det har jag gjort, och nu har jag precis blivit utskriven från psyk.. Har varit inlagd i två månader. Och det går faktiskt lite framåt, ja har mer ork iallafall. Och jag har köpt hund! Det har hjälp mig mycket.

Jag har också köpt en hund! :D

Fast det var två år sen XD

Hundar är underbara

#7 detta kanske låter jättedumt, men när du mår dåligt så prata med din hund. Jag lovar att det kommer kännas bättre. h*n dömmer dig inte. Berätta vad du tänker på. Det är bra att få ut det

Djur är väldigt bra på att lyssna.

Andra saker jag kan tipsa om är att försöka prata så mycket med psykologer och kuratorer som möjligt… Jag har märkt att även de som sagt något klantigt eller helt enkelt inte förstått, har ändå gett en annan synpunkt på det hela och man har fått PRATA om det, och hört sig själv prata och fått andra reaktioner.

Jag känner igen mig starkt i det du berättar och har vart depressiv i nu snart ett år. Behöver du någon att prata och resonera med, skriv gärna till mig :) tror att vi har mycket gemensamt…

Hej på dig. Att ta livet av sig är bland det värsta man kan göra. Tänk bara på dina nära och kära som måste bära bördan av att du tog den "lätta" vägen ut.

Om man verkligen har tappat nån som står en nära så inser man hur illa det är för anhöriga, har tappat min mamma i en hjärtinfarkt för 5 år sen samt en av min bästa vänner i självmord och det sitter kvar än idag även fast det var 2.5 år sen.

Nu kanske jag lät lite otrevlig där, men har du verkligen dom där tankarna så försök intala dig att dina vänner får lida och plågas för din skull, och jag tror inte någon vill det.

Tycker  du ska försöka tala ut med en läkare alt en psykiatriker för att kolla upp vilka alternativ du har. Medicinering löser inte alla problem men för vissa är det ett måste för att fungera och det är ingenting att skämmas för.

Tycker du ska beställa en tid med en läkare som säkert har några svar alternativt få en kurator eller psykolog för lite samtal. Dom kan faktist göra underverk bara du får tala av dig med dom.

I vilket fall som helst så hoppas jag det bästa för dig. Sköt om dig och lilla vovven:)

Jag kan ju ta och berätta lite om hur det gått för mig nu då. Jag har fått hjälp, det hade jag redan när jag skrev tråden. Jag gick hos en psykolog och åt antidepressiva. Jag åt FLuoxetin, som dock fick helt fel invärkan på mig, tvärt om mot vad det ska.
Efter en månad på psyk insåg även min läkare det och bytte till Sertralin. Jag fick stanna kvar en månad till efter det för att jag vart sämre i början men sen rullade det på åt rätt håll. Jag har nu varit hemma i tre månader och jag har nu börjat leva mer normalt. Jag kan oftast ta mig upp och gå till skolan, dock går jag inte hela veckor utan två dagar i veckan för jag har prestationsångest och skolan är så jävla jobbig för mig, bryter ihop i stort sett varje dag jag är där..
Men sen måste jag ju ut på promenader varje dag med hunden, det har varit nyttigt för mig! Jag har fått en rutin och jag har gått upp ur sängen.
Från ungefär oktober/november till februari låg jag i sängen. Jag gick inte upp om det inte var tex något läkarbesök/tid hos psykolog osv. Mamma fick tvinga upp mig för att duscha och jag orkade upp för att borsta tänderna kanske en gång i veckan. Jag var i en psykos skulle man kunna säga. Jag har nu fått diagnosen Melankoli, som är den djupaste depressionen. Dock har jag inte det längre men jag är fortfarande långt ifrån frisk.
Jag äter även Theralen mot panikångest, det funkar rätt bra tillsammans med andningsövningar.

Summa summera är jag på bättringsvägen, men jag har en lång bit kvar.
Tack för alla svar, och jag lider med er som har samma sjukdom som jag!

Underbart att det börjar ordna sig för dig men theralen mot panikångest? tabletterna eller droppar? Enda theralen ger mig är hyffsad sömnighet men den kanske används mot panikångest, annars brukar dom skriva ut benzo preparat för det men antar att du är ganska ung och inte kommer få stesolid eller xanor?

Hoppas det håller i sig, man kan få ett någolunda liv om man bara skaffar sig rutiner.

Ha det bäst

#14 Jag tar Theralen i tablettform. Jag tar 4/gång, fast jag kan ta upp till 7/gång om jag vill, sen max 3ggr/dag.
Men när man får en panikångestattack så måste man slappna av, det är därför man gör andningsövningar för om man andas lugnt så slappnar kroppen av, vilket gör att man får mindre ångest. Jag har även tagit dom som sömntabletter som du säger dom perioderna jag inte kan sova någonting.

Bra att tabletterna fungerar för dig, när jag fick dom för mina sömnbesvär så var det som sockerpiller, när jag fick droppar så stöp jag som en fura första gången:)

Dropparna är lättare att dosera en rimlig dos enligt mig, man får ju äta ihjäl sig av tabletterna för att dom ska ha någon effekt:)

Ha det bäst

Åh vad skönt att de blir bättre. Jag känner igen mig.
Jag hoppas du får den hjälpen du behöver och att du orkar prata om det som trycker dig.