Ångestsjukdomar iFokus

Ångestsjukdomar

Etikettertvångssyndromocd
Läst 3416 ggr
Väljer friheten inte ångesten
0

Ett ruttet päron

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

hej jag e en tjej 34 från sverige lider av kronisk ångest och tvångssyndrom. jag har även panikattacker.

i januaari i år hamnade jag i en djup depression jag ville inte leva längre.

jag var ett ruttet päron i tre månader. just nu jobbar jag på att ta mig ur denna hemska depression. det hemskaste e min tvångsyndrom hemska tankar som gör mig livrädd. jag tror alltid jag håller på bli sinnessjuk eller har scitzofreni. jag har gått terapi till å från många år ock äter antidepp. det som får mig leva vidar är att jag kan älska livet många gånger. jag e orolig över att det ska bli värre och man inte ska orka en dag. tyvärr så har jag familj rätt långt bort och dem förstår inte mig dem e inte stöttande alls. jag har vänner men det kan vara svårt för dem att förstå. min mor e död tyvärr och gick bort i svår sjukdom. undrar e det så att tvångsyndrom ger hemska tankar det kan vara skräck tankar att nån skadar en. det mycket konstiga är att jag hatar våld kan knappt se blod blir jag svimmfärdig. vad e detta för sjuk kombination. vad e det igentligen som händer i hjärnan när man har tvångsyndrom? det blir som att man e en fågel utan vingar när ångesten och tvånget kommer. mitt liv idag är en kamp många gånger svårt och man känner sig många gånger hopplös . jag tänker också mycket på att vi föds sen för att dö vad e detta för mening? abslout finna fantastiska saker i livet men meningen vad är den? hur känner ni? är det vanligt att när man har stark ångest eller paniksyndrom kan man bli rädd för avnliga ljud lukter eller bilder på något kan göra det värre?

tacksam för alla svar

kram bellan

HannaM
0
#1

Vad som händer vet jag inte riktigt faktiskt, har du frågat din läkare?

Angående oron att bli schizofren, galen eller liknande så är det inte alls ovanligt när man har ångest. Undrar igen om det är något du tagit upp under dina samtal? För en del kan jag tänka mig att det är lugnande att få höra från någon som verkligen vet vad som är symptomen och hur dom yttrar sig. Kanske kan du få göra någon skattningsskala eller liknande? Det mest troliga är ju att det inte är så att du håller på att utveckla något av det du är rädd för och det är ju aldrig fel att få det svart på vitt bekräftat. I värsta fall så är din oro befogad och då är det ju jättebra att få veta det så tidigt som möjligt så det kan behandlas.

Går du i terapi just nu? I så fall tycker du den ger något?

Väljer friheten inte ångesten
0
#2

hej tack för ditt svar. jag går i terapi många år  jag har fått det bekräftat flera gånger att jag inte sczitcofren. jag har en stark tvångsyndrom ocd  och när ångetsen kommer smygande så tror jag att jag håller på bli galen eller har nån mental sjukdom på gång. jätte jobbigt! jag har nu i flera år hållt på så här när ångesten kommer. jag äter antidepp. jag ser inget eller hör inget konstigt allt jag hör ser finns på riktigt. men har du förslag på vad man kan göra när ångsten kryper på… jag har haft min läkare till å från 10 år nu  å han har har gjort klart för mig att det finns inget som tyder på nåt annat en ångest och tvångsyndrom. jag måste behandlas med detta säkert lång tid framöver.

varför får ångesten en att tro man håller på bli galen?  innerst inne vet jag att jag e inte galen.

kram bellan

meffi
0
#3

Ojoj vilka problem du verkar ha. Ångest är en plåga, jag personligen känner inte av det på samma sätt som du gör utan jag blir mest rastlös, allt känns meningslöst, vill inte hitta på någonting eller träffa någon.

Min lösning till dig är nog att försöka ta kontakt med din resterande familj (tycker synd om dig för din mor, jag vet precis hur det känns att tappa sin mamma). Förklara verkligen för dom vilka problem du har och försök få dom att förstå att du faktist lider av en ganska allvarlig sjukdom. Min familj stöttar mig när det är som värst och mina vänner vet att vissa dagar så är jag inte riktigt mig själv men dom accepterar det. Så försök få kontakt med någon som du kan tala med när det känns som värst, det är den bästa medicin man kan få.

Nu vet jag inte vilka mediciner du behandlas med men uppenbarligen verkar dom inte göra susen för dig? Kanske ska prova något annat preparat som får dig att må lite bättre dom där dagarna när allt är som jobbigast.

ha det bäst.