Jag har sedan i höstas diagnosen depression, ångest & socialfobi och äter mediciner för att få detta under något sånär kontroll.

Idag fick jag ett brev där kronofogden meddelade att de tagit pengarna som jag skulle fått tillbaka på skatten. Hade tyvärr inte räknat med att krono skulle ta dem utan hade räknat med att få in dem pengarna och kunna handla hem mat för då kontot är tomt och likaså kyl, frys & skafferi.

Och då kom panikångesten som på beställning. Blev mer eller mindre först förbannad och sedan nästan apatisk då jag stänger av när känslorna blir för starka.

Skrev ut min ilska i loggen på facebook. Sedan kom en vän och hämtade mig så vi åkte ut i skogen med hundarna och bara existerade ett tag, vilket var väldigt skönt och bra för att landa lite.

Nu skrev min ena faster till mig att hon satt in en slant på kontot så jag ska kunna handla hem mat för månaden, det var precis som att hon hade lyft ett stort berg från mina axlar! Plötsligt så lättar ångesten en aning och allt ser inte becksvart ut, jag andas lättare och har inte kvar den stora klumpen i magen och halsen och det kom en flod av lättnadens tårar.

Mitt i allt elände så finns det ett starkt ljus och det består av mina nära och kära som alltid visar att de finns där då jag behöver dem som mest.