Extrem känslighet
Kanske är jag som är totalknäpp.
Jag är så sjukt jävla jobbigt känslig.
(But put it on hold and tell me when I want to know your feelings.)
Jag gillar inte att vara känslig.
Har aldrig gjort, men har alltid varit.
Jag har blivit kallad allt möjligt; jobbig, överdriven, dramatisk m.m.
Men jag kan fan inte hjälpa det,
jag kan inte ändra på den där jäkla ilningen som går genom kroppen som en otäck kyla.
Jag kan inte ändra på den där primära, plötsliga och direkta reaktionen.
Att plötsligt känna hur jag blir stel, kall, uppgiven och låst i en känsla som jag kanske missuppfattat.
Men inte ens det spelar någon roll, för känslan har infunnit sig och allt känns så förstört.
Eller kan man öva bort en sådan ilning när man råkar se något man inte vill se eller hör något man inte vill höra?
Berätta det isåfall för mig, för hur "dramatisk/jobbig" ni än uppfattar mig som (mina ord) så har jag det tusen gånger värre.
Jag måste leva med både ilningen, kylan och er reaktion på att jag reagerar.
Att direkt när känslan är där veta att det kommer bli missförstånd och konflikter.
Klart jag kan låtsas som ingenting, men då är jag inte ärlig mot mig själv.
Jag har rätt att åtminstone berätta hur jag känt i en sådan situation. Utan att bli totalt utdömd.
Men jag vill inte ens känna så från början!!
Varje gång det råkar hända vill jag bara låsa in mig och stirra på en vägg.
Då kan inget hända, men jag är aldrig trygg, inte ens då. Ensam.
För mina tankar vandrar till hur det kändes för en kvart sedan. INNAN jag såg eller hörde.
Jag vill ha det så igen, men det går inte.
Och vips sitter jag fast i karusellen igen. I självhat och fladdrande fragment av vad som kunde ha varit ett liv.
Kanske tillochmed härligt och bra sådant.
Självklart går känslan över, men den ska ju diskuteras sönder först för att ingen verkar förstå mig, vill förstå mig, försöker förstå mig.
Men det kanske är annorlunda denna gång?
Medarbetare på Misshandel iFokus
/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)
Vilka situationer är du så extremt känslig i? Är det allt eller är detvärre när det tillexempel gäller relationer eller besvikelser eller ja, något specifikt?
Låter inte kul det du skriver Lindansare.
Jag är också väldigt känslig. Men inte på samma sätt som dig. Jag gråter för allt istället, i tid och otid som du beskriver dig. För bra saker, för dåliga saker, hemska saker eller bara att någon frågar mig något som de tror att jag kan ha kunskap om eller liksom känslan av att de "ser" mig.
Jag vill ju inte reagera så jämt, det blir liksom irriterande för mig. Det blir svårt att fungera, som du med verkar ha det, då jag känner att jag måste hålla tillbaka tårarna och koncentrera mig på det. Så jag kan förstå dig, men det är nog inte lika ändå.
Kram på dig 
jag känner igen mig i det du skriver!! och denna sårbarheten är väldigt jobbig!! den tar energi och man är ständigt anspänd och på sin vakt liksom och en känsla att vara otrygg och utlämnad……..till vad?? rädsla? jag tror det kommer från en otrygg uppväxt där du inte fått vara den du är……..d v s ledsen,glad,rädd osv när du är det!!! och kanske upplevt allt omkring dig som farligt……..det är bara mina tankar! är det generaliserad ångest du lider av? hör gärna av dig igen! // kram
Du har så rätt i att det kommer från barndomen just exakt på det viset du beskriver. Jag har alltid blivit tillsagt vad jag ska känna, tycka, säga eller göra..
Medarbetare på Misshandel iFokus
/Lindanserskan (OBS! Copyright på allt!)
Jag träffade en gång en snubbe/gubbe på krogen som sa till mig: De som är framgångsrika är de som är talangfulla och okänsliga. De som har talang och är känsliga har det tufft. De som är känsliga och har ingen talang har det väldigt tufft! Tänkvärt, tycker jag fortfarande att det är.
Det gäller att sätta på sig ett pansar för att passa in i den här världen. Men det finns ett annat alternativ för oss känsliga, och det är att ha en ständig kommunikation med Gud. Jag pratar med Gud 45 ggr om dagen och ber honom/henne avlägsna och ta hand om min rädsla, min ilska, min oro, min ångest när den kommer.
Folk runtomkring mig behöver inte bära på det lika mycket längre. Men ibland kommer det fram, och då gäller det att vara snabb med ursäkten där. Så har jag hanterat min känslighet. Utan min kontakt med Gud hade jag varit död.
Starta ny diskussion