Känns hopplöst (GAD utan hjälp)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Led av FRUKTANSVÄRD ångest för en längre tid sedan. Ett besök hos doktorn resulterade i Atarax samt KBT-tarapi. Det läkarbesöket räddade mitt liv den gången.
Nu är jag deppig och ångestfylld igen. KBTen hjälpte, men jag ältar gamla minnen från ett tidigare misshandelsförhållanden om och om igen och misstänker att det är dessa minnen som utlöser min ångest egentligen.
Var på ett nytt besök hos läkaren förra veckan eftersom jag tyckt mig försämras. Han förklarade fint inlindat att ångesten kommer jag få leva med resten av livet. Som "erbjudande" till mig hade han ytterliggare KBT-terapi eller antidepressiva, som han förklarade har föga effekt på ångesten men däremot på symtom orsakad av nedstämdhet. Återingen förklarade han, mycket fint inlindat men ändå klart nog, att börjar jag med antidepressiva så får jag räkna med att äta dessa livet ut eftersom ångesten kommer tillbaka om man slutar med dom. Han skrev ut ett recept som jag kan hämta ut om jag vill, jag bad om betänkte tid (Fluoxetin).
Jag skulle vilja få terapi och prata om det som hänt tidigare men läkaren förklarade, återigen på samma beskrivet sätt och väldigt respektfullt, att remisserna till öppenpsykiatrin brukar studsa tillbaka med "har patienten testat antidepressiva?".
Han förklarade att jag inte skulle få några bensodiazepiner under insättningssymtomen, vilket gjorde mig skiträdd. Vet inte ens om jag pallar insättningen,, utan hade mer eller mindre räknat att få benso.
Jag vill prata om "min kris" och inte knapra piller. En tanke skulle ju dock kunna vara att ältandet är ett resultat av en "ångestbotten", å andra sidan är det svårt att avgöra vad som är höna respektive ägg.
Nu vet jag inte vad jag ska göra. Kontakta en ny läkare? Ta mina antidepressiva och hoppas på bättring? Har letat efter privata terapialternativ men hittar inget. Kvinnofridslinjen tipsade mig om Socialtjänsten men tvekar inför det och funderar på om dessa har tillräcklig kunskap om ångest m.m. Tips, snälla?
Tacksam för allt. Just nu känns livet som om det lika gärna skulle kunna sluta. Jag kommer att få leva med det här resten av livet och äta mina antidepressiva tabletter som EGENTLIGEN inte har någon effekt, typ. Suck… Fråga gärna något om jag var otydlig.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Fy sjutton så ensam jag känner mig i det här. Har inget att prata med om detta. Människan är svag…
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Oj låter jätte kämpigt :(. Har du sagt till läkaren att du vill prata om det förhållandet du hade där du blev misshandlad? Fruktansvärt att du vart missandlad! Kanske skulle en kurator vara bra att prata med? Som du kan träffa typ 1 gång i veckan eller var annan vecka? Hjälper inte de antidepressiva alls?
STOR KRAM från Ambrosia
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#1: Nä människan är inte svag och inte du heller. Du är stark som inte ger upp och försöker göra saker för att du ska må bättre, att uppsöka läkare och så etc.
Kram från Ambrosia

Alltså… nötter. En del människor vill inte prova medicin i första hand och det borde respekteras i en mycket större utsträckning än vad det gör. Jag är så äckligt trött på läkare och vården i stort som bara skriver ut recept oavsett vad patienten har för önskemål och åsikter.
Att man får leva med det hela livet är inte alls säkert. Och om så är fallet så ska dom banne mig kunna vara till hjälp och stöd på det viset man vill, som fungerar för en själv och hjälpa en att hitta strategier att hantera sin ångest så den inte blir ett lika stort hinder i vardagen.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hej Ambrosia! Jag var till kurator innan jag sökte läkare första gången. Då pratade vi om annat än misshandeln, men jag tyckte bara det blev värre och grubblerierna satte bara större fart. Därför är jag EXTRA angelägen om att få prata med någon som har en gedigen utbildning och riktigt kan hjälpa mig att bearbeta detta. Jag har som sagt inte vågat starta att äta de antidepressiva, eftersom min läkare kommer att vara ledig närmaste två veckorna så om jag mår skit under insättningen får jag ingen då ingen hjälp. Har ni ätit antidepressiva? Fick ni benso i början??
Jag tror heller inte att antidepressiva skulle hjälpa, eftersom min egen teori är att det är minnen och vad jag råkat ut för som är anledningen till varför jag mår som jag gör idag, och då tror jag inga piller i världen kan hjälpa.
Tack HannaM! Jag håller med i precis allt… Jag vill kunna ha en normal vardag… inte en "dödsdom".

Piller kan ju vara ett av många sätt att behandla problem men enbart piller tar ju aldrig bort problemet i sig, kan dämpa symptom. Jag har ätit antidepp och det har inte varit några benso vid insättning. Är det så att du skulle börja nu och det fullständigt skiter sig så finns det ju andra läkare att vända sig till, psykakuten bland annat. Men osm du säger, problemet i sig försvinner inte av tabletter.
Jag hoppas dom kan lyssna på dig!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hej Fröken. Vad tråkigt att ni inte prata om misshandeln och minnerna och tankarna kring det, du och kuratorn. Ja jag förstår att du vill prata med nån som är kunnig inom området, det är ju jätte bra. Jaha okej, nej det är ju bra om läkaren är där om du skulle börja ta de antidepressiva medicinen. Ja jag äter antidepressiv medicin, äter Lyrica mot GAD. Jag mår jättebra av dom. :) Nej jag fick ingen benso i början. Mådde bra även i början med.
Nej det är sant det är nog minnerna och det du vart utsatt för som gör att du mår dåligt, det är sant. Du gör som du vill, om du villl ta medicinen eller ej. Det kanske inte funkar för alla. Ge dig inte, fortsätt leta efter terapufter eller psykologer som är utbildade inom det område du söker. Sök och du ska finna. :)
Hur mår du nu?
Kram från Ambrosia :)
Hej på dig, är en ny användare här satt och surfade runt och hittade ångestforumet, har själv lidit av ångest under snart 5 års tid *kom efter min mor dog som ett brev på posten*
Hur som helst, har fått pröva dom flesta mediciner, och jag ska inte leka läkare men ssri,ssni och tri är alla måttligt bra för folk med ångest. Dom har i allafall inte fungerat för mig. Efter 5 staffettläkare som alla hade lösningen på min ångest och sömnproblem fick jag nog, då hade jag fått prövat 8 olika ssri, ssni preparat samt en massa sömnmedicin.
Vad jag tänkte säga att den medicin som funkat bäst mot min ångest om man bortser från benzo preparat är utan tveka Lyrica, jag äter den när jag har som mest ångest och sätter ut den när jag känner mig lite bättre.
Det är ingen mirakelmedicin men under dom första dagarna efter en utsättning så har den faktist riktigt bra effekt.
Jag har alltid haft tillgång till benzo när det skiter sig som värst men det är mer och mer sällan sen jag fick tag i lyrican, enda du behöver passa dig för speciellt om du äter den dagligen är att man lätt kan gå upp några kilon, men det är ju tyvärr en bieffekt som i princip all medicin mot ångest/depression.
Sen tycker jag du har helt rätt i det du säger om att piller inte är lösningen, dom skjuter upp problemet, att du vill prata med folk är ju ett gott tecken i sig.
Hoppas allt löser sig.