Jag känner att jag måste skriva av mig, för ibland mår jag så himla dåligt av dem här sakerna.

Jag är jätterädd för att dö, eller för att min familj ska dö, jag är rädd för jag vet inte vad som kommer hända, jag blir så himla orolig av att inte veta. Jag är också rädd för att växa upp, jag ska ta studenten nu i vår och efter så blir det väl att jag förmodligen flyttar hemifrån, samtidigt som jag ser fram emot det, att en ny epok av mitt liv ska börja så mår jag också väldigt dåligt av det. Jag vill inte flytta från min familj, jag vill inte växa upp, jag kommer sakna dem så himla mycket, vi bor väldigt tätt inpå varandra så det känns så himla jobbigt att veta att jag kommer bli ensam. Jag vet att det måste hända, men samtidigt så vill jag inte. Mina föräldrar är ganska gamla också, vilket jag också känner för att dem kanske dör snart, och jag vill inte det, jag vill inte vara ensam, jag kommer må så dåligt då. Jag försöker att inte tänka på det, men ibland så tvingar ändå dem tankarna på.

Samtidigt så är jag väldigt rädd om kvällarna innan jag ska somna, och det är oftast på kvällarna som dem här tankarna kommer upp, blandat med att jag är rädd för att sova, jag vill inte bara försvinna in i sömnen och inte veta vad som kommer hända. Ibland kan det hända att jag inbillar mig att om jag sover så kommer ett UFO och tar mig när jag sover, det gör mig också ännu räddare för att somna. Jag tycker också det låter väldigt osannolikt att det är så, men på kvällarna det är då dem här tankarna kommer.

I veckorna när jag går upp tidigt så brukar jag vara så himla trött på kvällarna att jag inte hinner tänka på det lika mycket. Jag mår inte heller så himla dåligt av det om jag vet att det bara är några få timmar jag måste sova, för då tänker jag "att jag inte är borta utom kontroll så länge". Likadant med att somna på en eftermiddag, för det kan jag hantera. Men under sommarlov, eller det kan komma efter en helg bara, jag kan känna lättnad av att helgen är slut för då vet jag att jag inte kommer sova så länge och slippa känna den här jobbiga ångesten. Om jag är hyffsat pigg innan jag lägger mig så börjar också tankarna och ångesten komma. Jag har inga problem att somna, men innan jag somnar så mår jag så himla dåligt. Jag kan inte heller välja att inte sova ut heller, för då känner jag en extrem trötthet. Jag känner alltid en trötthet men den blir mycket värre om jag sover för lite. Det är svårt och förklara hur jag känner det, men är jag supertrött och vet att jag bara ska sova några få timmar så klarar jag det, annars så kommer det upp och jag mår dåligt. Och när jag vaknar på morgonen så är jag faktiskt lättad, för då vet jag att jag kommer slippa sova igen för ett tag. Slippa försvinna ut.

När jag nämner mina sömnproblem så verkar det som andra tycker jag är fånig, men folk förstår inte hur dåligt jag faktiskt mår. Och det gör att jag har dragit med att prata med kurator/psykolog. Och jag mår bra på dagen, vilket också gör att jag tycker mig själv är fånig.

Jag inser nu när jag skriver det, att det här känns som en form av kontrollbehov. Men jag vill bara slippa känna såhär, jag vill slippa må dåligt.

Det kanske har varit lite förvirrat i min text, men samtidigt som jag skriver så känner jag en rädsla, jag är rädd för jag vet att jag kommer må dåligt innan jag sover, och jag känner också lite av dödsångesten.

Så snälla, hjälp mig på något sätt för att slippa det här, vem ska jag prata med? Vem kan jag få hjälp av? Går det att få någon hjälp mot det här, så att jag slipper känna den här hemska känslan?

Jag känner redan nu att det här kommer bli en väldigt jobbig kväll, och resten av veckan. Egentligen så borde jag vara van, men det är lika hemskt varje gång. Nu har jag påsklov, så nu är det lite värre också, samtidigt som jag vet att jag kommer må dåligt ikväll, så vet jag att jag kommer må dåligt veckan ut, och det kommer lätta litegrann när skolan börjar, men fortfarande så kommer jag känna såhär.

Det positiva är ju att jag aldrig någonsin skulle våga ta självmord, då jag är rädd för att försvinna bort.

Blev en lång text, hoppas någon orkade ta sig igenom.. Men kände nu att jag inte orkar känna denna ångest mer.