Jag äts upp inifrån och ut. 
Luften pressas ur mina lungor, 
när du håller mig i din hand. 
Ångest är ditt namn. 
Jag blir förlamad i ditt grepp 
och du för mitt sinne långt långt bort. 
Bort dit ingen tyngdkraft finns. 
Till stället Ingenstans. 
Men Vem finns då i min kropp?