jag har också ångest, det slutar alltid med att jag ligger kvar hemma i sängen och inte gör nåt, jag är jätte skoltrött orkar verkligen inte med nåt och alla prov är jätte jobbiga och jag får ångest attacker varje dag.

men kämpa på, det går dåligt för alla nångång och om du nu skulle få IG på det får du ju göra ett omprov så det är ingen fara

Prata med era lärare! Finns det någon i er skola ni har förtroende för? Jag jobbar själv som lärare på ett gymnasium och jag vet att man absolut vill få höra berättelser som era så man kan hjälpa er! Ingen ska behöva ha ångest för att gå till skolan.

Massor av hejarop

/Pernilla

Jag känner verkligen igen mig. Jag har väldigt höga krav på mig och att det ska gå bra i skolan och om jag är inte nöjd om jag inte får högsta betyg och är bäst i klassen. Det känns som om alla ser ner på mig om jag inte får högst betyg, även att jag vet att de flesta säkert inte bryr sig om vilket betyg jag får. Jag får ofta ångest inför det mesta jag ska göra. Inte bara i skolan, utan allt. Jag måste göra allt perfekt så att det inte finns något att klaga på och om jag gör något fel så får jag ångest och blir rädd att någon ska se det och tycka att jag är misslyckad. Jag skadar också mig själv ibland, men inte lika ofta numera för jag är rädd att någon ska upptäcka det.

Så jag förstår hur du känner och att det är svårt. Tyvärr har jag ingen aning om vad man kan göra åt det eller hur man ska lära sig att hantera det. :(

Förlåt att jag tjatar. Men sånt här kan man inte alltid klara på egen hand. Finns det inga vuxna runt er (för jag gissar på att ni är under 18, jag kan ju ha fel…) som ni litar på som ni kan snacka med?

Det är inte MENINGEN  att man ska ha så mycket ångest att man skadar sig själv. Det är heller inte meningen att man ska klara av allt själv. Ibland behöver man hjälp.

Hälsningar
Pernilla

Hade någon som du funnits på min skola Pernilla så hade jag kommit till dig direkt, men tyvärr var de flesta av mina lärare helt oförstående och anklagade mig för att gå på droger, ha "nåt allvarligt fel" etc etc. Sådana kommentarer och otrevliga grejer gör lätt att man sluter sig.

Det bästa vorde väl om man kunde nå ut med information till lärare om dessa syndrom och stödja lärarna också så att de vet vad de kan göra, tror nog att en del lärare blir lite tagna på sängen och skickar vidare en elev för att de inte är säkra på hur de ska hantera det.  Att fråga om hjälp eller öppna sig så och sen bli "ivägskickad" känns förfärligt. Tror inte lärarna tänker på sånt.

#5 Jag blir så förb****ad. Lärare som uttrycker sig så begår tjänstefel. Även om man inte vet hur man ska hantera en situation så är det ens plikt att TA REDA PÅ hur man kan hjälpa sådana elever. Och det är inte ni som ska behöva komma med ursäkter för lärarna, "de blir nog tagna på sängen" - de problem ni beskriver upplever jag som jättejättevanliga, MEN man måste såklart ha öppna ögon för att upptäcka dem, och arbetar man inom skolan är det ens jobb!

Åter till era problem - finns det någon annan man kan prata med på er skola? Kurator? Skolsköterska?

Ge inte upp!

Tack för all fin hjälp ni gett mig.

Jag ska börja gå till en kurator på skolan. På en lektion så bröt jag ihop och började gråta. (Min mamma hade bråkat och skyllt en massa saker på mig den morgonen och gjort mig illa) Så min lärare såg att jag var ledsen och hjälpte mig.

Jag har slutat att lägga ned min energi på skolan, jag behöver inte ens ha toppbetyg. Det är så jag försöker tänka iaf.

Känner igen mig i det här. Jag har också ångest för skolan och alla prov. Jag skolkade hela sjuan och delar av åttan. sedan skärpte jag mig. i ettan på gymnasiet hade jag bäst betyg i klassen, vilket aldig hänt innan. Jag trodde inte att jag kunde vara den personen. Sedan bytte jag skola och linje. Jag hade massa att ta igen men fixade det fint. Sedan gjorde jag teoriprovet till körkortet. Kuggade, hade ett fel för mycket. Bara ett fel! Jag blev totalknäckt och har inte gjort om det än, gjorde det i maj. Jag vet inte vem jag ska gå och prata med.. Inte alls faktiskt. och jag vill inte gå igenom allt igen. Men grejen är väl det att jag kanske måste göra det innan det går för långt. Kan bryta ihop och börja gråta för att jag inte känner mig bekväm i något på morgonen, eller vad som helst…

hej, har samma problem. Om jag får fel på ett prov så blir jag sit arg och börjar gråta. Allt måste bli perfekt. Fick ett fel på förre provet och blev arg och började slå in dörrarrna. Det känns som om jag förlorar om jag får fel. Men det värsta av allt är när mina kompisar får bättre än mig.                                                 PS/ är 11 år

Har ungefär samma problem, men får ångest och panik bara på tanken av prov. Får jag reda på att vi har prov då och då så blir jag helt svimfärdig och bara vill gråta, har jättesvårt för ex matte, är grymt skoltrött. Har jobbat som en… jag vet inte vad sen oktober och höjt mitt betyg i matte från IG till VG så jag är riktigt nöjd.

Men är rädd att jag inte kommer att hålla det, är så trött och orkar inte lära mig någonting, finns en lärare på skolan jag pratar med ibland och sitter och jobbar hos henne när jag känner för det, dock så har jag jättesvårt att prata med folk. Så jag säger ingenting.

Har MVG i bild och började gråta när jag fick VG+ på ett bildprov, känner mig värdelös.

Vet inte ens om jag kommer att komma in på programmet jag vill in på, om jag inte kommer in på det så kommer jag att strunta i skolan.