Ja, dom måste prata med läkare för att ge dig medicin. Av den enkla anlednignen att det är dom som skriver ut medicin. Vad var det mer som gick fel hos psykologen? Det finns ju som tur är mer än en psykolog i världen och någon annan kanske kan hjälpa dig bättre.

Att man har svårt att öppna sig är nog det vanligaste problemet när man är ny hos en psykolog. Dom ska vara vana vid det och veta om det och låta det ta den tid det gör.

Hjälp behöver du förmodligen i alla fall för det är ju inte hållbart att leva som du gör och må som du gör. Det är ju hemskt att stå ut ensam med det du gör. Det ska inte vara så. Finns det någon i världen du litar på?

Hur lång tid tror du att det kan ta? Behöver verkligen något mot mina problem och orkar inte vänta så länge.

Jag har svårt med att öppna mig för alla. Har en familj som jag åker till då och då, där trivs jag grymt bra. Sen har jag en vän som vet i stortsätt allt om mig. Ingen annan. Kan inte prata med min familj, orkar inte.

#2 Hur lång tid det tar beror på… på psykakuten brukar man kunna få en liten "godispåse" med lugnande och kanske en remiss men då ska det ju också vara något fall av akut läge. Vilket det visserligen är om du inte står ut och inte klarar av att vänta.

Kan du be den familjen eller en vän om hjälp att söka hjälp?

#3 Okej.

Jag vill söka hjälp men känner att jag inte är redo än. Tack för svaren.

#4 Vad gör att du inte är redo? Du sa ju nyss att du inte orkar vänta länge och det blir ju inte kortare väntetid för att du väntar med att söka hjälpen.

Jo jag vet, jag vill få hjälp men jag vet inte om jag vågar berätta. Det är problemet. Jag vill så gärna få hjälp.

snacka med nån på bup, jag gjorde det och fick medicin :)

#7 jag har gjort det, blev bara arg där och gick efter några minuter. Ska ge BUP en chans till, måste bara samla mod till det.

Sist jag var där så bad psykologen mig titta på en konstig bild bild och beskriva mina känslor, jag sa klart och tydligt att jag inte kunna eftersom jag inte fattade bilden. Hon stog bara och tittade på mig tills jag började gråta och gick, hon var jättedålig och fick mig bara att må sämre än jag gjorde innan.

Jag hade berättat om självmordstankarna och om hur jag mådde, de vägrade ge mig medicin fast jag sa klart att jag satt uppe hela nätterna och sov några ynka timmar i veckan. Gav upp allt då, är rädd att det ska bli samma sak igen. För blir det så vet jag inte vad jag ska göra. Då är det kört.

jag lider av panik, tog mej flera år innan jag väl sökte hjälp jag drack då alkhol i typ 2 år dagligen för att dämpa ångesten. men gick snabbt när ja väl fick mod o söka hjälp. fick medeciner som fick mej må bra. så sök hjälp de tjänar du själv på jätte mycket. lycka till

#8 ok.. jaa ibland vill de att man ska göra helt korkade grejer. Sa de inte varför du inte fick medicin? Jag fick inte medicin första gången jag var där, men min mamma var på dem och tjatade så jag fick komma tillbaka efter en vecka och då fick jag det.

#9 Okej!

#10 Dom sa att de "Inte vela ge medicin i onödan" Hade varit där några gånger tidigare och när de skulle fixa med medicinering så var det svaret.

Herregud, när psykologen skrivit upp en hel del, bla självmordstankar så bryr de sig inte.

#11 hm ok.. man måste nästan va övertydlig när man pratar med bup, annars händer inget.. jag sa helt enkelt att jag tar livet av mig om jag inte får medicin för jag vill inte leva såhär. Kan inte dina föräldrar göra nåt? Det känns som om de lyssnar mer när det är nån vuxen som pratar.

#12 Jo förstår det.

Nej, mina föräldrar kan inte det tyvär, har blivit utsläng av min mamma så henne har jag ingen kontakt med… min pappa orkar inte med någonting efter vad hon gjort mot honom.

Ska få en kontaktfamilj, jag känner familjen sedan flera år tillbaka, de kommer att hjälpa mig med det jag behöver hjälp med..

Ska försöka boka en tid hos BUP snarast.

Hoppas kontaktfamiljen fungerar bra. Kände en tjej tidigare som hade kontaktfamilj och haft länge och det var verklgien guld för henne.

#14 Jag kan lova att det blir bra med konktaktfamiljen. Har haft kontakt med dom i över 3 år, haft deras hundar som valpar och varit där väldigt ofta. Nu på senare tiden har jag inte varit där på ett tag pga hur jag mår, annars brukar jag vara där iallafall 1 gång i månaden, mår så otroligt bra där. Ute på landet i friska luften! bara att ta med hundarna och gå en lång promenad, känner mig fri där.
Kan liksom vara mig själv.

Det låter underbart!

Ja! Letar som em tok efter hinder nu också så att jag kan börja träna kaninerna igen, de får mig att må mycket bättre, eftersom jag känner mig stark nog så tänker jag börja hoppa med dom igen!