![[hyperiion]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Instängd
Är det någon mer annan än mig som är instängd ni sin lägenhet? Min ångest stänger in mig och gör min deprition svårare. Jag känner mig extremt ensam och tappar allt fler vänner hela tiden. Ända stället ja kan vara på är i skogen eller hemma där ja inte riskerar att träffa på någon. Jag som lyckades fly och skulle börja på ny kula och blir istället satt i ett fängelse med min ångest som galler… Har gör andra som lever med de här? Det måste ju finnas någon mer som har det såhär eller?
Jag har haft det så här förut till och från från 6 års ålder upp till 12. Mellan 13 och 14 var ja helt instängd. Men de gick över efter mycket träning och mediciner eller över och över de blev bättre ja kunde t o m vara i stan. Nu har ja suttit fast i 3 års tid utan någon förbättring. Allt har stannat upp och ja känner bara att det inte finns någon mening med ett så patetiskt liv som det jag har. Hundarna är min ända anledning till att gå utanför dörren och gå upp ur sängen…
Har fått höra av ganska många både vänner och familj att detta förstör för mig(som om ja inte visste de?!). Dom anser också att jag kan styra över de själv eller att ja borde kunna de. Jag vill jobba, handla, fika bara ha ett liv.
Nu blev det väldigt mycket längre än ja tänkt mig. Hoppas någon orkar läsa ändå….
Kan trösta mig med att du inte alls är ensam i denna situation,var själv instängd under 1½ år och har nu sakteliga börjat ta mig tillbaka igen vilket jag trott vart störtomöjligt.Men mina egna intressen gav mig knuffen att påbörja KBT med en terapeft som gjorde hembesök just för att jag inte tog mig ut.
Att handla var ett stort hinder var tvungen att ha någon med mig pga rädslan för panikattack.Skulle råda dig att kontakta någon KBT-are som kan göra hembesök med dig på så vis stressas du inte av att till en början behöva gå ut och KBT är fokus på framtiden så man ältar inte allt gammalt som varit utan får redskap som ger oss styrkan tillbaka att ta oss ut.
Vet att många många sitter fast i sitt hem men hjälpen finns om man själv är villig att försöka.Att ens omgivning säger det där måste du komma över:-(( det är lätt att säga när dom inte vart i den sitsen själva.Jag är sakteliga på väg tillbaka och ser framtidens möjligheter med mina intressen,har du ett intresse som du brinner för ställ in fokus på det och du får snart en drivkraft att eftersträva din möjlighet att pyssla med det du tycker om.
Googla dig fram på KBT terapefter och finns du i Sthlms-trakten ska det finnas någon med efternamnet Palme som gör hembesök,en dam tror jag det är.Annars ta kontakt med några och hör om dessa kan göra hembesök många gör det numera då isolering blivit så vanlig och det går att komma igenom men vi kan behöva draghjälpen av någon kunnig.
All lycka till!
Tack, Kändes underbart att få höra dej berätta. Känner mig mindre ensam… Jag jobbar med kbt just nu med hjälp som kommer hem. Alla mina intressen är utomhus så de känns som stor motevering:)
ville bara säga att du absolut inte är ensam..
har varit i din situation och kämpar hela tiden för att göra vad andra anser som vardagliga saker, för att inte trilla dit och bli helt isolerad igen. men vänner har svårt att förstå och tar för givet att man kan göra vissa saker.. numera klarar jag en hel del så det är inte hopplöst! för några år sedan trodde jag aldrig att jag skulle klara att gå till affären ensam, men jag kan det nu även om det är svårt och leder till svår ångest t.ex..
Va skönt att höra era historier ni ger mej styrka att fortsätta arbeta med detta och se lite ljus i slutet av tunneln. Att för första gången höra andra som varit med om detta och kommit vidare. Det känns som en stor lättnad. Har aldrig träffat eller hört om andra med detta problem har mer fått höra hur patetisk och löjlig jag är. Vilket jag tyvärr höll med om då jag inte kan göra saker som är självklara.
Starta ny diskussion