Nu blir jag arg. (inte på dig)

Din sambo ska stötta dig.

Du ska låta din läkare sjukskriva dig och du ska gå på terapin och jobba med detta, Det kommer att bli ett heltids jobb för dig. Terapi är ingen dans på rosor.

Du måste ställa dig frågan "är min psykiska hälsa inte viktigare än att, tillfredställa andras behov, av att jag ska vara på deras sätt?"

Du FÅR inte sätta andra före dig själv. Då du har aktiverings stöd är du under 30 och måste tänka på att det är många, mååånga år till som du ska leva, och det är väl bättre att gå i terapi nu när du har chansen än att gå i massa år och må dåligt i onödan…

Den viktigaste personen i ditt liv är du.

Om din sambo ställer sådana VANSINNIGA krav, tycker jag att du ska fråga dig själv, om det är ditt bästa han vill?? eller det kanske är hans bästa han vill???

När din familj ser att din terapi går framåt, så kommer dom att förstå och stötta dig.
Och kan din sambo inte acceptera och älska dig för den du är, ja då kanske ni ska vara särbo en tid.

Sätt dig inte fast i ett förhållande som skadar dig..
Alldeles för många lever så..
Du kommer att få massa fint stöd av din läkare och terapeft.

Sen har du alltid oss här, det är ju iof. bara nätet och vi kan bara skicka cyber kramar, men det kan hjälpa lite ialla fall, när man känner sig ensam..

Kram svava

Din sambo är inget att ha om han inte kan stötta dig! Han är inte värd dig!

Kram

Du bör inte förstöra ditt liv med att låta andras vilja gå före det som känns rätt för dej. 

Din sambo verkar inte ha förmågan att ge dej det stöd du behöver.Om han kräver att du ska börja arbeta när både du och läkaren är överens om att det inte är läge för det än,så kan det faktiskt vara bättre att ni flyttar isär.

Rädsla för separationer är inga bra grunder att bygga ett förhållande på,det är viktigt att du arbetar med att bli trygg i dej själv istället för att söka trygghet från en oförstående/omogen sambo. 

Du skriver ju själv att du känner en så stor press från din sambo att du får ångest av bara det. Du har rätt att ställa det kravet på honom,att kan får acceptera att du ska vara sjukskriven så länge det behövs och fullfölja terapin. Gör han inte det så kan ni inte vara sambo,vad han än säger så låt honom inte få dej tro att du ska känna dåligt samvete för att du prioriterar ditt bästa.

Det är tråkigt att din familj oxå verkar så oförstående,kanske kan du be läkaren förklara för dom så dom förstår. Annars är det tyvärr inte mycket att göra åt,du ska i vilket fall som helst göra det du känner är det rätta för dej. Det handlar ju om ditt liv och din framtid,inte din familjs.

Jag blir också lite förbannad på din sambo måste jag säga. Du kan inte rå för att du har bordeliner och det bore han veta. Jag själv ska utredas för boreliner så jag vet på ett sätt hur du har det. Det är självklart att du ska gå först för om inte du mår bra så kommer det ju bara bli värre. Det finns hjälp för närstående till bordeline personer, det är ett bra sätt att försöka få dom att förstå. Jag tror också att dom är lite osäkra för det dom inte känner till och har den information som finns om sjukdommen. Bordeliner ska inte behöva äta medicin hela livet det är ju klart vem vill det? Men man kan ju inte bara sluta, det tar tid och mer tid. Jag själv har redan spridit ut inforomation och jag vet att zenmeditation kan hjälpa till en viss del.

Just nu är det du som gäller och om han vill att du ska ut och jobba så fort som möjligt så hjälper det inte att han gnäller. Det skulle gå mycket fortare om han skaffade sig den information som finns och hjälper dig. För när han pressar dig så kommer det bara att gå långsammare. Han kanske skulle behöva någon att prata med, någon som vet hur det är att vara en närstående till en boreliner.

http://manskligamoten.blogspot.com

jag tycker att du ska lyssna till vad som är bäst för dig! Att ha en sådan sambo bara förstör för dig ännu mer..nu blev jag arg!! du behöver folk ikring dig som stöttar,- inte energivampyrer!!