Men GUD vad jobbigt att din hund dött!! En hund är som en människa. Den känns lika mycket när en hund dör, som när nån nära anhörig människa dör. Fruktansvärt. :(

Tänk om du mår bra i framtiden. Hur mycket roliga saker du har kvar att uppleva. Kanske du blir mamma och gifter dig etc.

Du kanske börjar må bättre igen om nåt år, när den första sorgen efter din älskade hund har lagt sig lite.

Livet är värt att leva även fast det inte känns så ibland. Har du några nära anhöriga runt dig? Föräldrar och så? Kanske kan du berätta för dom hur du mår och känner dig? Så de kan stötta dig. Tänk också hur de skulle känna om du tog självmord. De kanske skulle skylla på sig själva och tro att de gjort nåt fel. Och kanske aldrig må bra igen. 

Kanske kan du även börja tänka på andliga frågor? Vad är det för mening med livet etc. Tänk om det faktiskt är en mening med livet, även fast det inte känns just nu. Vad skulle du vilja göra med ditt liv? Vad tycker du om att göra? Kan du göra med av det etc?

Bra att du har kontakt inom psykiatrin. Hur ofta träffar du dom? Kanske kan du träffa dom lite oftare? Har du en bra kurator/psykolog? *Hoppas det*.

Jag återkommer med ytterligare ett svar.

Bästa hälsningar /Ambrosia :)

Sylvia Browne, en av världens mest kändaste medium säger också att man inte kommer till andra sidan om man tar självmord. Utan man föds direkt in i en ny liten bebis igen. Och man kommer i det nya livet får uppleva de händelser du redan upplevt i detta liv på ett liknande sätt, dvs även alla jobbiga saker igen också. Tills man dör en naturlig död. Dvs om du levt tex 30 år i det här livet, måste du leva typ 80 år + 30 år till innan du kommer till andra sidan igen.

Fast alla väljer ju att tro på vad man vill. Det var bara lite info från mig.

STOR KRAM från Ambrosia :)

Det är inte enkelt att vara stark när man star mitt i allt. När alltig snurrar omkring en, Man vet kanske inte riktigt vilken väg eller vilka beslut man ska ta för att allt ska bli bra. Och jag förstar att det maste vara väldigt smärtsamt med din Hunds bortgang. Det finns inget värre än att mista en vän som man star nära kvittar om det är en människa eller djur.

Jag skulle nog ráda att man pratar ut om alla det jobbiga sakerna och alla problemen som man har för sammlar man pa alla problem,tankar,negativitet sa exploderar dom till sist en dag. Det är báttre man tar en dag i taget pratar ut om sina problem släpper ut känslorna.

Man far aldrig tappa tron! Om du har drömmar och mal i Livet du maste kunna satsa för att vinna. Du kan mer än du själv tror , det gäller att sammla den lilla positiva energin man har. För att orka ta sig vidare.

Du far inte ge upp!

Hje!

Vill bara säga att jag känner igen och förstår dig i det där med hunden. Jag skaffade en valp i våras, har velat ha en i hur många år som helst och äntligen var det dags. Jag hade vart inskriven på en klino och kom hem och började kolla efter en hund, som skulle bli ett stöd i vardagen och en glädjekälla som människor inte kan erbjuda mig. Människor gör mig också glad men en hund skulle liksom fylla hålet, en hund behöver man inte oroa sig för att den ska gå bakom ryggen osv.
Vi hade en underbar sommar tillsammans jag och min valp och jag mådde bra, inte hundraprocent bra men det blev bättre och bättre hela tiden. Tyvärr drogs mitt mående ner lite av att valpen var sjuk och jag gick med en ständig oro, speciellt eftersom jag fick veta att en efter en av hennes syskon avlivats. i September  när hon blev fem månader så blev vi tvungna att avliva henne, eftersom hon var så pass sjuk.
Efter det har alltind bara gått utför igen, jag ser ingen glädje alls i livet längre. Nu har jag och min flickvän gjort slut för hon stod inte ut längre med att bära mig på sina axlar.