Jag behandlade min sociala fobi själv genom att skaffa hund och tvinga mig ut. Fick ingen hjälp. Under snart 4 år har min sociala fobi släppt en hel del. Har fortfarande det jobbigt men det går lättare och lättare:)

KBT kan man behandla med social fobi bla. jag går i KBT men gå för behandling av min ångest,den sociala fobin förösker jag att på egen hand grejja..värre är det med ångesten tycker jag..går väl i perioder förstås med sociaal fobi också

Tack för era svar. Tänkte ringa min psykiatriker och fråga om jag kan få nån terapi mot min sociala fobi, det kan väl inte vara meningen att man ska ha social fobi hela livet.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Medicinen Aurorix kan också hjälpa men främst är det terapi och träning som gäller.

Säger som 1#. Jag skaffade hund. Och jag har gått hos psykiatriker i över 8 år. Och hunden har hjälpt mig mer än nån annan.

När man har hund så MÅSTE man utsätta sig för det man är rädd för. Dvs människor. Jag måste möta andras blickar när jag är ute med hunden. Är jag osäker på människorna så kommer min hund börja lida av samma sak eller helt enkelt bli aggressiv mot folk eftersom jag är rädd för dom.

Lider du av panikångest eller depression eller något sådant?

Ja jag funderar på att skaffa hund, men just nu är det inte lämpligt. #5: Ja jag har generaliserat ångestsyndrom och går hos en pyskiatiker och en kurator och äter medicinen Lyrica. Den är ganska bra och jag mår okej.

Jag har också vågat träffa en ny kompis, hon är jättetrevlig. Så vi har varit och fikat en gång och så i går var vi på skansen tillsammans och ute och åt på sollidens restaurang. Det var jättetrevligt. Så jag försker och vågar mer och mer nu. Det känns bra.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

6# Det är jättebra! Du kommer långt via det kan jag säga.

Lycka till med allt! :)

#7: Tack. Jo jag går i KBT terapi nu med en jättebra psykolog. Och vårt mål är att minska min social fobi och min rädsla över andra saker. Vissa saker går bra.

Men i morgon skulle jag träffa min nya kompis maria, men i dag känner jag att jag inte grejar det. Jag känner mig så dålig och feg för det. Min psykolog förstår och nya maria. Men inte mina andra anhöriga. De förstår inte alls. De bara frågar vad är du rädd för. Som om det skulle minska min rädsla.

Jag vet vad jag är rädd för, men även fast jag vet att nya maria tycker om mig, så är jag ändå rädd. Rädsla finns kvar där ändå. Och när jag blir rädd blir jag ledsen och mår dåligt. Hur kul är det att träffa nya maria när jag mår så? Vill ju ha kul och trevligt när jag träffar henne och bjuda på mig själv. Men hur lätt är det när man mår så?

Ingen förstår. :(

Godnatt. Kramar från Ambrosia :)

Synd att ha sådana anhöriga..allafall om alla reagerar så?

Symtomen går ju inte över i första taget..tur att du har terapin! Jag behöver också underhålla symtomen  med något..

Gott nytt År!