ångest?
Jag har länge gått och undrat vad det är som orsakar mina andningssvårigheter och när jag börjar skaka och även fått hjärtklappning. När jag började märka av det här var när jag en dag vaknade upp och knappt fick någon luft alls, jag åkte in till sjukhuset och de hittade ingenting i mina luftvägar och ingen diagnos på att det kunde vara astma eller min allergi. De kollade även mitt blodsocker men de fick inte fram vad det kunde vara. Jag var rädd för att jag skulle ha någon fysisk sjukdom som diabetes eller något liknande och det gjorde mig stressad och andningen blev svårare. Det gick ett par timmar innan jag kunde andas som vanligt och det släppte. Det har hänt ett par gånger att jag fått svårt att andas. Det har hänt i skolan på idrotten. När vi skulle springa en 5 km lång runda på 30 minuter. Det kändes som att min kropp sa i mot men jag tvingade mig själv att springa enda tills jag fick riktigt svårt att andas. Min vän som sprang med mig frågade om det var okej att hon sprang vidare och jag ville egentligen inte bli ensam kvar, men jag sa bara ja gör det. Men jag kunde inte bli ensam lämnad så jag tvingade mig själv att springa och min andning blev svårare och min kompis hade sprungit långt före mig. Och sedan så började tårarna forsa och jag kunde inte kontrollera mig själv. Det har hänt många gånger att jag fått en känsla av att inte kunna kontorller mig själv.
kan det vara panikångest?
har hänt att jag trott att jag ska dö och blivit rädd för att sluta andas helt, och ibland har det svartnat för ögonen någon kort stund. När det händer får jag svårt att andas, och kan börja skaka och jag har svårt för att få fram ord. Det händer ofta när något ´känns jobbigt eller stressande. På ett matteprov hade jag bara endast 10 minuter på mig att göra klart det då kom den där känslan och jag kunde inte tänka och jag kunde inte få fram några ord och jag fick det jobbigt att andas. Känslan av att inte kunna kontrollera mig själv kom då. När det väl händer kan det hålla i flera timmar innan den känslan släpper. Jag får även overklighetskänslor, som att jag är overklig. Ibland blir jag rädd över orden som kommer ut ur min mun. Som att det inte var jag som sa det.
Jag kan verkligen inte koncentrera mig när denna känsla dyker upp, så som på prov. Det är jobbigt för mig när jag blir underkänd eller när det är något annat som är jobbigt. När jag blir besviken på mig själv så får jag känslan. Efteråt efter jag fått känslan alltså så mår jag psykiskt dåligt och känslan återkommer några gånger på dagen efter den första
Jag har vart rädd för väldigt mycket när jag var mindre, som att få skäll gjorde att känslan kom. Och det känns som något trycker mot bröstet när känslan kommer. Efteråt är jag känslig och det är inte svårt för känslan att komma tillbaka om någon skulle säga något kränkande.
förlåt om texten blev rörig,
Det låter som panikångest..har också upplevt detta.
Min syster har paniksyndrom och äter medicin för
symtomen och verkar nu må gott, men klarar inte av detta
utan medc. man måste nog ha kognitiv beteende
terapi annars kanske under en längre tid eller gå i psykoanalys?
Krya på dig!
okej, tack så hemskt mycket för svar. Ska försöka prata med kuratorn på skolan eller något för att få komma vidare med det.
tack!
det tyder på en slags ångest jaa, panikångest är nog en bra beskrivning. jag vet hur det känns, känner igen mig rejält i vad du skriver. har själv svårt att andas hela tiden och måste fokusera just på andningen för jag oroar mig att jag ska sluta. vilket drabbar mig för att tänka på annat vardagligt och jag är tomordvändig inombords då detta sker vilket är föriutom då jag sover…. skitjobbigt, att man kan tänka på sin andning så mycket!!!!
ta djupa antetag och sköt om dig! kram
Jag lider av panikångest. Och det du beskrev är väldigt typiska paniksyndrom.
Jag har dock vägrat medicin nu då jag prövat det många gånger förut utan verkan. Men det finns KBT man kan gå. Då lär man sig hantera den. Jag går det just nu och hoppas på det bästa.
Hoppas det löser sig för dig!
Kramar Lizzie
#4
Andningen är det jag har jobbigast med, och häromdagen fick jag en sådan liknande attack igen. Den bara kom helt plötsligt, när jag var ute. Jag är precis likadan jag är rädd att jag ska sluta andas helt, och försöker verkligen ta djupa andetag.
#5
Okej, jag ska försöka prata med kuratorn på skolan eller något. För det är verkligen inte kul att få dom här "attackerna".
Tack för svar!
![[Ambrosia]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
EmmaRJV:
Det låter fruktansvärt att ha den känslan som du får. :( När jag får ångest för jag tryck över bröstet. Men jag har ingen erfarenhet av panikångest.
Kan du inte försöka prata med lärarna som har hand om proven, att du känner som du gör under provet och att det är därför som du inte kan koncentrera sig på provet? Så läraren förstår det och att det inte har något med dina kunskaper att göra. Det kanske skulle kännas lättare att de vet hur du känner, när de är dags för provn?
För att få hjälp med din känsla, kanske du kan ringa till psykiatrin och fråga om detta kan vara panikångest, så du får ett mer expertutlåtande och få mer hjälp i att lära dig hantera det och kanske få hjälp att bli av med det såsmåningom.
Och tänk att du är värdig att må bra och att du är bäst!
Största kramen till dig från mig. / Kram Ambrosia
#7
Okej, händer att jag också får tryck över bröstet men det är andningen som plågar mig mest.
Jo det har jag faktiskt aldrig tänkt på, tack för tipset. Ska försöker göra det.
Tack så jätte mycket för svar, kram!
#8: Oj vad jobbigt med andningen. :(
Det var så lite så. Hoppas du får hjälp med dessa känslor och får veta vad det är.
Kram Ambrosia :)
När man får panikångest kan man andas i en påse så man får till baka jag tror det heter koldioksid, när man andas vid panik andas man korta andningar, tänk på långa andningar kort uppehåll andas ut långsamt gör man det ett par gånger sänker man pulsen. Detta är mycket obehagligt m,an är helt övertygad att man skall dö i mellanåt beroende på afall. Det gäller att sakta komma tillbaka med andra tankar, tänk efter vad du hade ett par minuter till fem minuter innan du får anfallet, gör dig medveten vad som utlöser. jag har haft detta många gånger i mitt liv sen jag var barn nu är jag 63
Starta ny diskussion