Andas vännen !!

Du klarar det… Jag ska tänka och skicka så mycket positiv energi till dig jag bara orkar.

Jag har alltid önskat att jag kunnat vara så där ytlig och ha massa vänner.
Nu när jag närmar mig 50 ser jag att jag har ingen vän och det vill jag verkligen inte att någon ska vara utan. Det är så ensamt…

Ta och messa tjejen och träffas nånstanns där du känner dig trygg..

kram

Till Svava: Tack för den possitiva uppmuntran och den possitiva energin. *Ler STORT*. Den gör gott.

Ska träffa den andra tjejen, men inte hon som messat mig nu. Det är STORT för mig att bara ringa henne. Två st att ringa och träffa blir alledelles för mycket. *Otroligt*.

Känner mig inte trygg med nya människor, kanske om jag är full. Men det är ju inte så bra att vara full så fort man ska träffa någon ny person.

Går i en cochinggrupp nu och ska dit på torsdag, så det är stort för mig att bara våga prata med dem. Vilket jag vågade förra gången.

Hur mår du?

Kram Ambrosia

Jag blir påminnd om hur ensam jag är varje helg…har ett par vänner…inte många. Orättvist det är att man ska vara så anorlunda…skulle vilja ha det där naturliga sociala som andra har men som jag saknar.

Åh vilken lycka det vore om man vågade träffa folk som vill träffas!

Och vad avundsjuk man är på de som är naturligt sociala, det vill jag också!

Jag har just börjat kbt, jag hoppas det hjälper mig till att våga umgås och ta kontalt med nya människor, för det är verkligen jobbigt att inte våga :/

Hur gick det med tjejen Ambrosia? :)

Till Njing: Jag vågade inte träffa någon av de 2 tjejerna. Social fobi som jag har. :(

Men jag har vågat träffa en annan tjej som heter Maria. Har träffat henne 2 ggr och pratat i telefon säkert 4 ggr. Hon är jättetrevlig. Men vi är bara kompisar. Men det är nice det med. Pratar mycket med henne på msn också. :)

Men jag har fortfarande extremt svårt att träffa nya tjejer. Så det känns jobbigt. Men nu är jag med i en grupp i kyrkan för Homo och Bisexuella. Jag har tom varit med att startat den gruppen. :) Så jag hoppas det kommer lite trevliga tjejer till den gruppen i höst. Förhoppningsvist vågar jag prata med dom då. Det känns lite lättare när det är en grupp och när de är troende. Tack för att du undra hur det gick med tjejen.

Bra att du börjat på KBT. Aj jo jag är också avensjuk på de som är super sociala.

Må så gott.

Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Vad kul att höra att du iaf vågat träffa en ny, det är en stor seger när man har social fobi! :)

Den där gruppen låter som ett riktigt bra initiativ. Dels så kan det ju vara skönt att ha det stödet man kan få, sen så blir det ju en träning i att träffa nya människor och ett tillfälle att knyta kontakter om du känner för det. Fördelen med grupper är ofta att man känner en del av dem, och man kan då ty sig till dem om man inte riktigt orkar prata med de nya samtidigt som man kan just prata med nytt folk när det känns okej och då ha stödet av de man känner i ryggen.

Lycka till!

jag känner igen mig. Jag har också social fobi, som troligen bottnar i aspergers syndrom. Ska inom kort göra utredning för att få veta hur det ligger till.

Jag har också social fobi och vet att det är lätt att fastna i en ond cirkel; jag brukade oftast balla ur även om jag lovat att vara med på en fest, träffa en ny person osv. och sen så satt jag ensam instängd på mitt rum och anklagade mig själv så himla hårt, tyckte att jag var sämst i världen och trodde att jag aldrig skulle få en pojkvän. Självkänslan blev bara lägre och inför nästa situation så vågade jag därför inte heller fatta mod…så höll det på. Man måste bryta det. Jättebra att du får träffa folk genom en grupp så där, man blir ju mer avtrubbad ju fler man träffar. :-)

Mitt tips för att våga dejta är nog att testa dig fram med vad som funkar för dig. Föreställ dig en dejtsituation och skriv en lista på olika alternativ (middag hemma hos dig, filmkväll hos dig, fika på stan ni båda ensamma, fika på stan ni båda + din kompis, bio osv.) och så rangordnar du dem utifrån vad som känns bäst respektive värst. Sen stålsätter du dig och kör det som du tycker känns bäst. Det kommer vara jobbigt men din stolthet över dig själv kommer vara 300% större efteråt, jag lovar. :-)

Är by the way gift sedan två år tillbaka nu - jag har alltid haft lättare för att skriva på forum och msn än för att träffa folk i verkligheten, och så träffade jag en schysst grabb på en dejtingsajt. Tog mod till mig (fattar knappt hur jag vågade) och vågade både ringa och träffas, och nu är vi gifta. :-) Det tog tid att våga lita på att han verkligen gillade mig trots att jag inte är den mest pratsamma och att jag alltid är ängslig när vi är i sociala sammanhang, men han är ett så bra stöd och med honom vågar jag så mycket mer.

Till Lillnetttan: Tack för ditt svar. Vad jobbigt att du också haft det som jag, men underbart att du vågade gå på dejt med din man. Asbra gjort ju! Tack för dina tips. Kanske vågar träffa en tjej på en pub med min kompis med på sin höjd, inget av dom andra alternativen. :( Men då känner jag mig dålig, att jag måste ha min kompis med. Rädd att tjejen jag träffar ska tycka att jag är dålig.

Gruppen i kyrkan vart det inget av med, prästen banga typ. Är besviken på honom. Dålig stil. Hade bestämt att jag skulle träffa en tjej inom kyrkan, för där vågar jag vara bara jag, migsjälv. Men nu verkar det ju inte bli så. Har skrivit till en tjej på facebook nu i söndags till en tjej som jag var jättekär i förut. men hon har inte svarat ännu. men jag hoppas hon gör det snart. Och hon är underbar, precis så som jag tycker om att människor är, dvs ödmjuka, snälla och gulliga och tycker om att prata om känslor, nya tankar och ideer etc.  Så hon får svara snart!!!

Sen på onsdag ska jag träffa en psykolog och gå på KBT- terapi här framöver. Ska då jobba med mitt självförtroende och mina rädslor. Känns bra att höra från dig, som klarade dig ut ur din sociala fobi och grejade det ändå. Det ska jag fan också göra. Vill inte vara singel till jag är 75 år. Har snart varit singel i 4 år, det får fan räcka. Jag ska våga, små små steg i taget.

Må så gott. Med Vänlig Hälsning / Ambrosia

Äsch, ingen tycker att du är dålig om du har med dig en kompis. Du är, precis som jag, alldeles för självmedveten. Andra människor tänker inte på oss och analyserar våra beteenden bråkdelen så mycket som vi tror att de gör - träffade du en tjej på krogen skulle hon säkert vara fullt upptagen med att fundera över vad DU tycker om HENNE. :-D

Att utgå från en plats där du är dig själv är ju toppen förstås. Finns det inga trevliga tjejer i kyrkan som du kan försöka snacka med lite lätt? Ingen redan existerande grupp (surt att gruppen ni skulle starta inte blev av) med trevligt folk?

Klart att du fixar att träffa en partner till sist - det känns röv när man är mitt i det jobbiga och man tror verkligen att man aldrig kommer att bli bättre, men det blir man, bara man tar tag i situationen - tex. börjar i KBT, som du. :-) Jag är fortfarande inte "fri" från fobin, är tyst och blyg och kommer liksom aldrig bli festens medelpunkt - men jag har vänner, min man och jag fixar vardagen.

All lycka till dig!

/Anneth