Nu kommer en liten solskens historia.

Jag har haft Diagnosen Borderline sen jag var 19 och Bipolär sjukdom sen jag var 22 (är 23 nu)

Jag började skada mig själv så tidigt som i 8 års åldern.

sen har det fortsatt genom åren, skolan gick åt skogen, jag blev placerad på ett ungdomshem, relationer både till vänner o familj o pojkvänner gick åt helvete o ja ingenting har funkat!

Nu i år (23 Februari) blev jag inlagd efter att ha haft mycket hallucinationer (har jag aldrig haft innan) och massa självdestruktiva handlingar. Jag sov inte o jag åt inte.

Där blev jag liggande i 6 veckor, med extra tillsyn.

Sen har jag åkt in o ut från psyk under hela året, mest över natten eller några dagar.

I Juli kraschade jag totalt och hamna återigen på sjukhuset efter en överdos men lyckades manipulera läkarna att skriva ut mig 2 dagar senare, och samma dag tog jag ytterliggare en överdos. För jag hade bestämt mig! Som tur var fattade min far att något var fel o ringde mig (jag svarade inte) o kom tillslut hit o ringde ambulans.

ett par dagar senare fick jag panik o ville återigen hem… Hem för att ta livet av mig för att uttrycka det rakt ut.

Då fick jag LPT. Fyfan vad arg jag var.
Men LPT räddade mitt liv, idag är jag glad att läkaren tog det beslutet, och även hade vak på mig och extraextra tillsyn!

Jag blev kvar på avd från slutet på Juli till 28 sept o nu några veckor efter har jag träffat en underbar man (eller ja vi träffades inne på avd) som nu blivit min sambo på prov, jag har börjat träna och fått bättre relation med min familj o mina vänner.

Äntligen börjar pusselbitarna falla på plats, en efter en. Visst har jag mina dagar när jag bara vill ge upp, men ja någonstans inom mej vet jag att det blir bättre, någongång!

Detta blev en rätt lång historia men det jag vill få fram är att även när livet känns som mörkast, försök minnas min berättelse o kom ihåg att det kan vända när du minst anar det!

hade någon sagt till mig för några månader sen att jag ska va sambo, ha en katt o bra relation med mina nära o kära o att jag skulle återuppta min smyckestillverkning o träningen så hade jag bara hånskrattat, men livet har sina vändningar!